27 december, 2012

Nyordslistan 2012 är här

Zlatanera (klara något med kraft), petabyte (1024 terabyte) och ogooglebar (som inte går att googla fram) är några av de nyord som Språkrådet listar i sin sammanfattande nyordslista 2012 som publicerades idag. Nyordslistan blir alltid en snackis och det finns alltid älsklingsnyheter som media lyfter fram i sin rapportering, t.ex. SVT, DN och SvD.

Inget hen

Det som kan vara värt att notera är att hen inte finns med på listan. Ändå måste det rimligtvis vara det mest frekventa nyordet under 2012. Det skulle vara väldigt intressant att veta hur de har resonerat. Tycker de inte att det är nytt för 2012 eftersom det har funnits som ett potentiellt pronomen i svenskan i 40 år? Eller tycker de inte att det är ett ord som används "på riktigt" utan bara i debatt om ordets vara eller inte vara? Verbet henifiera finns dock med, alltså själva handlingen att byta ut han eller hon mot hen i text eller tal.

Substantivsjukan

En sak som sällan kommenteras i media är vilken ordklass de nya orden har. Nyordslistan 2012 listar ändå huvudsakligen ord ur en enda ordklass - hela 36 av 40 ord  är substantiv. Bara 3 är verb och endast ett adjektiv. Och det här är ett återkommande mönster - förra året var 60 av 70 nya ord substantiv. Men det beror inte på att Språkrådet fått substantivsjukan utan på att det faktiskt är den ordklass som är mest produktiv. Möjligen är det lite missvisande på bekostnad av verben eftersom vi säkert är lika benägna att använda verben ryggplanka och utviga som substantiven ryggplankning och utvigning. Men även om vi skulle ge mer utrymme åt verbkonstruktioner i nyordslistan skulle den domineras av substantiv. Substantiv är helt enkelt mest användbara.

18 december, 2012

Ordvits med bäst-före-datum

Språket förändras både i det stora och i det lilla när ord och företeelser försvinner eller byts ut. Igår hörde jag en ordvits som kanske varit rolig en gång i tiden men som inte alls funkar längre:
Som biskopen sa när han gick hem från festen: En sådan här skiva till och jag måste byta stift.
Fattar du inte? Det gör inget! Du går antagligen på roligare fester. Och det roligaste med vitsen är att den speglar en annan tid.

Tack Andreas Nordin i Göteborg (!) för vitsen!

17 december, 2012

Svenskan har (minst) 42 ord för snö

Att grönländskan skulle ha 300 olika ord för snö är en av våra mest seglivade språkmyter. Resonemanget är visserligen helt riktigt, nämligen att vi behöver sätta särskiljande ord på företeelser i vår omvärld som är viktiga att hålla ordning på. Så både grönländarna och samerna har en uppsättning olika ord som har med snö och dess användning och inverkan på livet att göra, men kanske inte fler än vi har själva i detta snötäckta land. Samerna och grönländarna har ord för snö i luften och snö på marken, de har ord för lätt snö, våt snö och isig snö. Men det har faktiskt vi också.

Men de senaste veckorna när Sverige har varit täckt av snö nästan från Ystad till Haparanda har jag tänkt på alla ord som vi behöver för att beskriva olika typer av snö. Även om vi bortser från alla ord för sådant som vi kan göra av snö, till exempel snöänglar, snögrottor eller snöhögar så har vi jättemånga sätt att uttrycka bara snö i luften och snö på marken. Vi bad folk på Facebook att tipsa och här är bruttolistan i alfabetisk ordning. Varsågoda - hela 42 ord för snö. Fyll gärna på i kommentarsfältet med flera.

blötsnö
dagsmeja
drivsnö
flingsnö
glitter
hagel (är det ett slags snö?)
helvetes jävla skitsnö (jag kunde inte låta bli att ta med det här)
julesnö
kornsnö
kramsnö
lapphandskar
lappvantar
lavin
lössnö
modd
nysnö
packsnö
pudersnö
pärlsnö
skare
skarsnö
slask
snö
snöblandat regn (jo, jag tycker att det är mer snö än regn och borde kanske heta regnblandad snö istället)
snöblask
snödrev
snödriva
snöfall
snöflinga
snöglopp
snökorn
snökristall
snömodd
snörök
snöslask
snöstjärna
snöstorm
snösörja
snöyra
spårsnö
storstadssnö
yrsnö

14 december, 2012

Nordiska reseledare snackar skandinaviska

Jag åkte nyligen på en charterresa med ett av Nordens största resebolag. Utöver oss svenskar fanns det alltså både danskar, norrmän och finländare på vårt hotell, så när vi gick på en informationsträff med en av de svenska reseledarna satt det även ett danskt par med och lyssnade. Reseledaren höll sin presentation på svenska. Men, då och då smög hon in några danska ord i sin svenska - "ni kan höra av er hvis ni vill veta mer" till exempel. Det lät så naturligt att jag kan tänka mig att de nordiska reseledarna får en egen intern skandinaviska efter ett tag tillsammans. Och så fort reseledaren nämnde ett ord som har en falsk vän på danska lade hon omedelbart till det danska ordet - "det ingår frukost, morgenmad". När det danska paret sedan frågade om priset på något svarade hon dessutom utan att tveka med danska siffror. Det är ju annars något av det svåraste med det danska språket för oss svenskar!

Som språknörd tyckte jag att det var intressant att höra de små hvis som signalerade att reseledaren flitigt umgås med andra skandinaver, som kund tyckte jag att det var fantastiskt bra service att reseledaren var noga med att använda danska ord och siffror där det behövdes. Det är tydligt att det går utmärkt att snacka skandinaviska med våra kära grannar när vi kan lite om varandras språk! Om du vill bli lika vass på att snacka skandinaviska får du inte missa den här användbara boken.

09 december, 2012

Klass 1-varning

På senare tid hör jag allt oftare att SMHI utfärdat en klass 1-varning och ibland en klass 2-varning. Alla skakar oroligt på huvudet och säger oj då. Men jag kom på mig själv med att faktiskt inte veta vad det betyder - jag blir bara orolig och hoppas att det inte ska hända något hemskt, men jag har ingen aning om vilken typ av åtgärder jag bör vidta för att slippa hemskheterna. Och jag fick fundera länge på om klass 1 är den lägsta risken eller den högsta? Och hur många klasser finns det?  Tänk vad lätt nya begrepp får fäste hos oss genom medierna och plötsligt finns de där bara som den självklaraste sak i världen.

Nåja, nu ska du i alla fall få veta:  Klass 1 är den lägsta riskklassen och klass 3 är den högsta. Men de kan utfärdas av olika skäl, till exempel vindar som orsakar att grejer flyger omkring i luften, regn som kan orsaka vattensamlingar och i värsta fall översvämningar, åska, drivsnö etc. Så om du inte vet varför SMHI utfärdar varningsklassen är den rätt värdelös i sig. Och jag skulle vilja säga att riskklassificeringen inte tillför så mycket  information eftersom väderleksrapportören alltid förtydligar riskvarningen med "har utfärdat klass 2-varning och rekommenderar att du lämnar bilen hemma" eller liknande. Men jag håller med om att det låter väldigt exakt och genomtänkt! vi lever i en specialiserad värld.

SMHI:s webbplats kan du läsa mer om riskklasserna. Om du törs!

16 november, 2012

Kärt limstift har många namn


Det finns ett limstift som heter Pritt. Vi är nog flera som har lagt märke till att det har ett lite speciellt namn. För några kan det till och med vara svårt att komma ihåg. Men du vet, när man glömt något som till exempel ett namn, och försöker minnas vad det var, så brukar man ändå ha något sorts hum om ungefär vad det borde heta.

Så funkar det även med namnet Pritt. Det blev jag varse i affären för kontorsmateriel. Där botaniserar jag i godan ro bland pennor med ergonomiskt grepp och gem i olika kulörer, när en äldre dam kommer in. Hon stannar tvekande vid kassan och vänder sig till en säljare:
Jag tänkte köpa ett sånt där, vad heter det … Krukstift? Har ni det?

Tursamt nog hade jag några hyllor att snabbt huka bakom, där i affären. Nej, det är inte lätt att komma ihåg saker vid dess rätta namn alla gånger. Men jag tog tacksamt emot dagens bästa skratt.

06 november, 2012

Ett västerbottniskt ömhetsord och ett annat av mer praktisk natur

Den norrländska varietet som jag är mest bekant med är västerbottniskan. Barndomens somrar kryllade av västerbottniska dialektegenheter, avhuggna ändelser och inkongruenta bestämningar. Och inte minst många dialektala ord med geografisk hemvist i Vännäsby socken.

Två ord ur den rika västerbottniska ordfloran som ligger mig särskilt varmt om hjärtat är syta och köftgjort. Det första får mig att tänka på min kära mormor. Mormor frågade ofta oss barn om hon fick syta oss, och menade då att man skulle krypa upp i hennes famn så att hon fick hålla om en. Ett ord fyllt av ömsinthet. Och köftgjort – detta synnerligen användbara ord! – kommer till användning om sådant man helt enkelt köpt, alltså ”gjort i affären”. Kakan som inte är hembakad har man till exempel köftgjort. Och det härliga är att det är lika bra som hemgjort. (Åtminstone är det den inställningen jag mött hos dem som använder uttrycket, och det ligger något befriande över det.)

Jag garanterar att köftgjort är ett användbart ord värt att lägga till ordförrådet. Och om syta skulle visa sig vara svårt att införliva i din personliga språkdräkt, så går det i alla fall att praktisera. Livet blir bra mycket härligare om vi syter varann, eller hur?

02 november, 2012

Alla helgons förvirrade helg

Trevlig allhelgonahelg! Idag är det allhelgonaafton och många av oss får sluta tidigt. Kanske använder vi den extra tiden till att åka och köpa ett gravljus för att sätta på en grav imorgon när vi högtidlighåller alla helgons dag. Vänta, heter inte dagen efter allhelgonaafton allhelgonadagen? Nej, det är faktiskt en annan dag, och den firade vi enligt almanackan igår. Blev det rörigt nu? Lugn bara. Nu ska vi reda ut det här.

Allhelgonadagen är den kyrkliga högtidsdagen när vi i Sverige traditionellt besöker våra anhörigas gravar. Den infaller alltid den 1 november. Tidigare var allhelgonadagen helgdag, men 1953 flyttades helgdagen till lördagen mellan den 31 oktober och 6 november. I år är det alltså den 3 november, och numera är det på denna dag vi smyckar gravarna. Kyrkan ville naturligtvis fortsätta att högtidlighålla allhelgonadagen den 1 november, så den nya helgdagen fick namnet alla helgons dag. Aftonen innan helgdagen kallar vi dock fortfarande för allhelgonaafton, bara för att röra till det ännu mer. Språkrådet har skrivit mer om detta.

Och sedan har Sverige på senare år börjat högtidlighålla den anglosaxiska versionen som kallas för halloween. Det är fascinerande hur starkt det har kommit så snabbt - när jag var liten fick alla brittiska och amerikanska familjer i trakten gå ihop för att vi barn skulle få någon sorts halloweenfest i Sverige (på en fest var vi tre barn), och ett år kom en amerikansk mamma till fritids och pyntade gröna muffins med spöken inför storögda svenska barn. Det är bara 15-20 år sedan. Men trots att det plötsligt har blivit så populärt är det få som vet vilket datum halloween infaller. "Va, är det idag?" sa de flesta i onsdags när jag pratade om halloween. Det infaller alltid den 31 oktober.

Så här ser alltså allhelgonakalendern ut:

31 oktober: halloween
1 november: allhelgonadagen
Lördagen mellan den 31 oktober och 6 november: alla helgons dag
Fredagen före alla helgons dag: allhelgonaafton

Och med det önskar jag dig en trevlig och fridfull allhelgonahelg.

29 oktober, 2012

Ordsouvenirer från Dalarna

Språk är kul, och när man reser till nya ställen möter man ofta nya språk. Bland annat därför gillar jag att resa och träffa människor från andra länder!

Men man måste ju inte alltid resa utomlands för att vidga sina språkliga vyer. Det blev tydligt för mig nu i helgen, när jag och maken var i Dalarna. Under dessa två dygn berikades nämligen både mitt ordförråd och min allmänbildning.

Jag fick lära mig verbet mjoga, som innebär att man längs en älvstrand sätter upp som en mur av pålar, för att älven inte ska ta sig en ny väg när det blir högvatten. Och kolstybb är de smuliga kolrester som man använder för att täcka en kolmila med.

Förningskorg är namnet på en rund spånkorg med platt botten, som kvinnorna bar med sig förningen i (det vill säga "det medförda") när de gick hem med mat till en grannfru som nyss fått barn.

Översvämmade älvar och kolmilor är inget som finns i min vardag. Därför kommer troligen både mjogandet och kolstybben ganska snart att hamna på prydnadshyllan med andra mindre användbara ordsouvenirer.

Men förningskorgen med dess tradition tilltalar mig verkligen. Det nytillskottet har jag redan lagt i min verktygslåda av praktiska ord!

10 oktober, 2012

Luffarhiss

I dagarna har jag haft nöjet att umgås med Lars-Gunnar Andersson - du vet han med Språket i P1 som alltid svarar så klokt och tålmodigt på läsarnas språkfrågor. Och jag kan styrka att han även i vanliga livet är precis så chosefri och göteborgskt trevlig som han låter i radio.

Vi småpratade om de läsarfrågor som kommer in till programmet och om hur han hela tiden lär sig nya saker och drar sig till minnes ord som har blivit lite bortglömda. Ett sådant ord som han blivit påmind om nyligen är ett ord från barndomens busstreck: luffarhiss. Och förklaringen framkallar bilder från Anderssonskans Kalle. Att åka luffarhiss innebär att man klättrar upp i toppen av t.ex. en ungbjörk eller ett annat ganska vekt träd. När man kommer upp till toppen böjer sig trädet som i en båge av tyngden, förhoppningsvis i ganska sakta mak, som en hiss ner till marken. Fiffigt och säkert jättekul för en företagssam ung person.

Vi på Språkkonsulterna får också språkfrågor som tvingar oss att lära oss nya saker och blir också påminda om gamla bortglömda ord. Just nu efterlyser Språkkonsulternas olika generationer ord från barndomen för 50-talister, 60-talister, 70-talister och 80-talister. Skicka dem eller kommentera här på bloggen.

04 oktober, 2012

Vill du lära dig att skriva kvävande texter?

När vi språkkonsulter skriver och språkgranskar strävar vi efter att anpassa den aktuella texten till mottagaren och syftet. Oftast innebär det att texten ska vara tydlig och inte onödigt torr, komplicerad eller opersonlig. Det är ett givande jobb, där man nästan påtagligt känner hur texten målinriktat rör sig genom luften mot målet: sin läsare.

Men naturligtvis skulle vi kunna använda våra språkliga verktyg på rakt motsatt sätt, om andan faller på! Ett exempel på detta ger Olle Josephson i det senaste numret av den alltid läsvärda Språktidningen.

Läs själv artiklen En kortkurs i att skriva kort – få ner antalet småord i texten, så kan du lära dig hur du skapar kompakta texter med hjälp av långa sammansatta ord, participer och nakna substantiv i artikeln.

Som tur är följer Olle J inte själv tipsen i artikeln, så du tar dig lätt fram till hans kloka ord i slutet: "Men texten kan bli för kompakt och förlora i flyt. Är det tätat på alla ställen kan man kvävas."

29 september, 2012

Ung språkförnyelse berikar svenskan

Som språkkonsult stöter jag ibland på intressanta nya ordformer och uttryck i det vuxna språket. Men jag tycker att det är barnen som är mest nyskapande, och jag upphör aldrig att fascineras av deras uppfinningsrikedom. (Se tidigare blogginlägg.) Ibland blir det fel, men det är alltid kreativt. Och definitivt aldrig tråkigt!

Ingrids barn skapade snabbt två ord helt i linje med språkets regler. (Eller återanvände gamla ord, om ni så vill.) Eftersom det heter schamponera när man använder schampo, så heter det ju balsamera och kremera när man använder balsam och hudkräm efter duschen. Och en person med vit krage som arbetar i kyrkan är förstås en prästor (präst + pastor).

Barn uppfattar tidigt språkets ordbildningsprinciper och skapar nya ord i enlighet med dessa. Och eftersom en vit björn kallas för isbjörn, så heter en vit katt iskatt, menade Hillevis son. För att klippa håret går man till klippsören, säger Saras pojk. En gång pekade han på sin häl och förklarade att han hade ont i bakfoten.  Att nysa kan lika gärna heta att prosa. En tändsticka är en pyttepinne, tycker Lenas dotter. En blinker är ju ett svängljus. Att killar har långkalsonger på vintern och flickor långtrosor är ju klart, menar Siws barn, som också ser en man som tittar i en kikare och frågar: Vad kikhåller den där farbrorn på med?

Ibland är det väl mer sammanblandning av ord som skapar det nya. Emrikas son hade pratat om småfåglar hela sommaren, och när familjen sedan kom in till stan och hemglassbilen tutade säger han: Mamma, hör du kolgöken!? Eller varför inte skapa variation i språket som Agnes dotter gjorde. Mamma kallade henne för sin pussgurka, och vid ett tillfälle kom frågan: Mamma, är jag din pusstomat nu?

Pers son började tidigt tänka på sina kommande plikter som svensk medborgare och frågade sin far: Pappa! Har du gjort slumpen? Beverleys ättelägg ställde frågan till sin strykande mor: Mamma! Plattar du till elektriskt?

Sofias son tänkte säga något, men ändrar sig. När den ömma modern undrar om han ville något, svarar han: Nej. Jag misstänkte. Är det inte lysande, så säg! Och Henrik hörde en fiffig liten kille på tåget som frågade: Mamma, när är vi framme nånstans egentligen?! 

Nya verb skapas lätt av barn. Att fickla (lysa med en ficklampa) är redan vedertaget, så varför inte också nyckla istället för låsa upp, som Irina vittnar om? Och att bildra är förstås att bläddra i en bok och bara titta på bilderna. Georgs son kom på dålna, som betyder att någonting blir dåligt.

Ibland kan ju nyskapandet ha sina sidor. Kristines dotter balanserade på ett lågt räcke och ropade högt över hela Vasaparken: Ballensera, ballensera! Kristine förklarade då diskret att det heter balansera, och ännu diskretare att balle betyder snopp. Dottern fortsatte att balansera glatt ropande: Snoppsera! Snoppsera!

Och Jennys dotter ropar högt och ljudligt i gränskontrollen vid inresan till USA: Mamma, vad var det nu vi var - turister eller terrorister?!

Nej, det är aldrig tråkigt när barn är med och skapar språket.


27 september, 2012

Ni og firs

De danska räkneorden är en stor gåta och helt och hållet hopplösa för en svensk att lära sig. Men nu håller jag på och läser Snacka skandinaviska som kom ut från Prodicta förlag i förra veckan och jag, och många med mig, har sett ljuset. Ni og firs betyder förstås åttinio.

De pedagogiska författarna till Snacka skandinaviska går igenom detta fenomen så att man förstår. Det enda man behöver gå med på är att tjugo är en matematisk enhet. Och det kan vi väl acceptera - i synnerhet om man läst lite franska och har accepterat att 80 heter 4x20 på franska, eller om man av någon anledning fortfarande använder den gamla enheten tjog.

Om du ska räkna på danska kan du köra på det svenska sättet upp till 40, men sedan får du alltså börja tänka i tjog:
60 = 3x20 = tres
80 = 4x20 = firs
100 = 5x20 = fems (fast numera säger danskarna hundred)
Men däremellan då? Jo, då är du ju halvvägs till nästa tjog:
50 (halvvägs till 60) = halvtreds
70 (halvvägs till 80) = halvfjerds
90 (halvvägs till 100) = halvfems

Fattar du? Det gör i alla fall jag, fast det är fortfarande lite omständligt.

19 september, 2012

Festligt, folkligt och fullspikat

Nalen - ett legendariskt ställe i Stockholm som blev symbol för en av de tidiga ungdomskulturerna. I dag är det konferens- och konsertanläggning med hyfsat bibehållen charm och en a la carte-restaurang. Själv gästade jag restaurangdelen tillsammans med en grupp professorer i svenska häromdagen och fick då veta en hel del språkliga kuriosa om Nalen.

För det första: Nalen hette från början Danspalatset National, men döptes snabbt om till Nalen i folkmun av 1930-talets unga och coola.

För det andra fanns det faktiskt en typiskt Nalen-svenska som föddes ur ställets karakteristiska annonsspråk. Det var korta meningar eller meningsfragment och uppdelning av sammansättningar. En typisk Nalen-annons löd ungefär Ikväll! Alltid fest, folk, fullspikat! Gata regerings va adressen. Kostar 5 bagis. Tyvärr har jag inte kunnat hitta så mycket Nalen-svenska på webben, men det borde finnas gott om ungdomar från 30-, 40- och 50-talet där ute som pratade på det här sättet när de skulle markera grupptillhörighet. Det är nog inte så många moderna klubbar och musikbarer som kan skryta med att ha initierat ett eget språk.

Dessutom kan jag säga att a la carte-restaurangen Grand National var överraskande bra. Den drivs förresten av en person som också har lite anknytning till språk och poesi, nämligen Jesper Taube, sonson till Evert.

18 september, 2012

Färst förseningar av alla

Kan man verkligen böja "få" i superlativ, frågade markvärdinnan på Arlanda i morse? Ja både Språkrådet och SAOL säger ok till få, färre, färst. Men själv skulle jag vara försiktig i texter av mer formell karaktär.

17 september, 2012

Näsa eller inte näsa - det är frågan?

Vissa stavningsregler kan man inte läsa om i Svenska skrivregler eller Svenska Akademiens ordlista. Det gäller stavningen av smilisar, eller emotikoner, som man också kan kalla dem. Själv har jag varit med ända sedan vi började uttrycka känslor i snabb dialog med hjälp av tecken, alltså i mitten på 1990-talet , och jag har använt symbolerna flitigt sedan dess.

Då på 90-talet var det odiskutabelt att gubben skulle bestå av tre tecken: kolon, bindestreck och parentestecken :-). Men på senare år har många börjat rationalisera bort bindestrecket och därmed gubbens näsa :). När någon skickar smilisar utan näsa till mig brukar jag protestera: Smilisar ska ha näsa! :-)

Det finns de som hävdar att det är en generationsfråga, och jag är benägen att hålla med; yngre skribenter skriver oftare sina smilisar utan näsa. Eller som en ung dam påpekade för mig på Twitter: "Det är bara gamla människor som gör smilisar med näsa." (Kommentera gärna om detta stämmer på dig, eller om du bryter mönstret.)

Det finns också en variant som är ganska söt, även om den inte är så vanlig. Det är en smilis som har en rund näsa med hjälp av ett gement O, så här :o).

Det som är intressant i allt det här är att det visar att vi, även i de små sakerna, visar vilka vi är. Allt vi gör kommunicerar! Inte ens en liten symbol är en neutral utsaga.

13 september, 2012

Words korrekturöga har dålig syn

Visst är det praktiskt med stavningskontrollen i Word, men som alla vet ska man inte lita på den fullt ut. Missar man t.ex. L:et i det engelska ordet public får man ingen rödmarkering eftersom man ändå bildar ett korrekt ord. Jag har hört historier om några Europaparlamentsledamöter som kan vittna om blir det otroligt fel ändå.

Men t.o.m. Word har visst svårt att upptäcka något av det svåraste i stavfelsväg i en korrekturläsning, nämligen dubbla stavelser. I dokumentet jag hade uppe nyss såg inte Word något fel i ordet individider. Vilken tur att mitt mänskliga öga kunde upptäcka det.

12 september, 2012

Han väger 90 pannor

Om man i likhet med mig ägnat en hel helg åt att hiva upp cirka ett och ett halvt ton tegelpannor på ett tak hinner man fundera både en och två gånger på uttrycket "väga 90 pannor" som synonymt med "väga 90 kilo". Det blir nämligen väldigt uppenbart efter en stund att en tegelpanna väger betydligt mer än ett kilo, närmare bestämt 3,2 kilo.

Pannor är tunga, inte lätta

Jag har försökt ta reda på etymologin kring det här slanguttrycket, men har inte kunnat hitta särskilt mycket. Troligtvis är det ursprungligen stockholmsslang, men det verkar inte ha sitt ursprung i romani chib som så mycket annan stockholmsslang. En kvalificerad gissning är att tegelpannor en gång vägde cirka ett kilo och att man därför kunde använda antingen det ena eller andra. Jämför till exempel uttrycket "att vara 14 vårar". Men en slutsats som jag kom fram till under mitt takpannesläpande var att man använder sällan ordet pannor för något som man i sammanhanget tycker väger lätt. Eller kan man tänka sig att säga till exempel "hon har magrat förskräckligt, väger säkert inte mer än 45 pannor"? Snarare använder man det om något man upplever som tungt.

Panna betyder många saker

En annan användning för panna är 75-centilitersflaskan: mången stockholmare har varit på Systembolaget och köpt en helpanna vodka. Eller ett helrör. Även när det gäller denna användning har jag tvingats gissa, men tänker att det är logiskt att en sådan flaska väger ungefär ett kilo också.

Så det här inlägget blev fullt med gissningar och har du kunskap i ämnet får du gärna dela med dig till mig och Pratbubblors läsare. Jag avslutar med kuriosa: panna kan också vara främre huvudlob, stekpanna och värmepanna och betyder också grädde på italienska.

10 september, 2012

Ordlista för fikonspråk

Svenska Dagbladet har en kul ordlista som förtjänas att uppmärksammas här på Pratbubblor även om flera av våra vakna läsare kanske redan känner till den: Eurokrisens fikonspråk innehåller både riktiga termer och journalistiska nyord - de senare är förstås roligast. Eller vad sägs om Fixit som beteckning för Finlands urträde ur EMU, Merde som är en sammansättning av Merkel och franske presidenten Hollande och som så vitsigt betyder skit på franska eller grymta, som i PIIGS-ländernas krav på eftergifter.

30 augusti, 2012

Har du härflyt i texten?

Språkkonsulterna har i allmänhet en tolerant språksyn och tycker varje individ måste respekteras oavsett vilka språkliga val de gör. Men vi är inte mer än människor och när vi läste den här meningen brast vi ut i gapskratt. Vad är det egentligen som får någon att skriva härflytande och därom?

  Tvist i anledning av detta avtals tillkomst, tolkning eller tillämpning eller därur härflytande rättsförhållande skall slutligen avgöras av skiljemän enligt gällande svensk lag därom. 


23 augusti, 2012

Glamorös grammatik

Äntligen talar någon om det självklara: att det finns en koppling mellan grammatik och glamour! Läs själv artikeln om denna etymologiska härlighet i senaste Språktidningen.

20 augusti, 2012

Kärt namn har många betydelser

För en stund sedan fick jag frågan ”Varför finns det så många öar som heter Bastuholmen?” Jag försöker hitta ett svar via betydelsen av namnet. Den naturliga förklaringen vore att det handlar om en holme där det finns en bastu. Men namnet borde ha några år på nacken, och hur vanligt var det egentligen i historien att det fanns en bastu på flera öar i till exempel Stockholms skärgård?

När jag slår upp bastu i den fantastiska www.saob.se hänvisas jag föga överraskande till badstuga. Den uppslagsposten är skriven 1898, och där kan jag läsa att en badstuga är en mindre byggnad där man badar varmt (eller jättevarmt). Ja, det verkar ju rimligt att det på många öar skulle kunna ha funnits någon form av stuga för bad.

Men i SAOB upptäcker jag ytterligare en betydelse av ordet: ”(mindre) uthus (till landtgård), vanl. afsedt för linets l. maltets torkande; torkhus, ria, kölna, mälthus; i vissa trakter af Sv. äfv.: tvättstuga.” Kanske är det en sådan typ av byggnad som har gett namn till alla bastuholmar, eller åtminstone några av dem?

Ortsnamn med bastu finns det tydligen på många håll i Sverige. På Wikipedia refererar en artikelskrivare (i artikeln om bastu) till ett par böcker om norrländska ortsnamn. Hen menar att förleden inte nödvändigtvis har med bad att göra, utan att den kan också handla om en ”enkel, timrad byggnad med eldstad i mitten som användes som tillfällig bostad i samband med bland annat fiske”. Hm, det låter också passande.

År 1898 refereras förresten till ytterligare en betydelse av bastu, troligen utvecklad ur seden att piska sig eller någon annan med björkris under badstunden: ”Om jag kommer hem utan tröja … så får jag bastu”, det vill säga ett kok stryk! Men den förklaringen hör förhoppningsvis inte hit.

Så, varför finns det så många öar som heter Bastuholmen? Det kan jag fortfarande inte riktigt svara på. Men jag fick mig en spännande utflykt i språkhistorien!

09 augusti, 2012

Maskinöversättningar i tydlighetens tjänst?

Visst kan väl s.k. maskinöversättningar duga när man söker information på internet? Det viktigaste är väl att man förstår på ett ungefär? Ja, så kan man visserligen tycka och resonera, men ibland är det verkligen på gränsen.

Jag sökte i våras efter information om möjligheten att hyra hus i Skottland och fick då upp en svensk text, som jag lovar att ingen mänsklig översättare rört.

Den som publicerat informationen ville få mig att hyra ett hus i närheten av slottet Balmoral under rubriken: "Bo i skotska Holiday Houses att besöka Balmoral med lätthet". I texten benämns Balmoral som "denna vackra småhus i Aberdeenshire". Det talades om att "aktuella drottningen besöker ofta dödsboet" ("the estate" stod det förmodligen i originaltexten) och det berättas att det är här som "Ghillies bollen hålls" när drottningen kommer. Man erbjuds "ta en titt inuti" och "bläddra i olika utställningar".

Avslutningsvis slår texten fast att: "När dagen är över, är det sannolikt kommer du att bara alltför glada att glida in i säng".

Man kan ha maskinöversättningar som njutningsmedel, men värdet i övrigt är verkligen tveksamt.



06 augusti, 2012

Skräddarsytt

Ord är roliga, eller hur? Ibland betyder de inte riktigt det de ser ut att betyda, och då kan det bli extra roligt. Häromdagen cyklade jag förbi denna skylt här i Stockholm:


Jag fick alla möjliga kreativa associationer. Kanske kan man förvara sina böcker i sydda hyllor, om man först stärker tyget riktigt ordentligt? Eller räcker det möjligen om man spänner tyget mellan två konsoler?

Skylttypen kallas för övrigt ljusskylt - och en sökning på nätet avslöjar att de även erbjuds i skräddarsydda versioner.

02 augusti, 2012

Grilljanne

Jag läste ytterligare ett blogginlägg på Modemagasinet King om engelskans utbredning inom vissa domäner. Det var intressant och sansat, även om det handlade om sådant som Lars Melin skrivit om i åratal och i otaliga böcker. 

Men återigen var det kommentarerna som väckte mitt intresse - det var någon som tyckte, med glimten i ögat, att ordet brat var ett onödigt engelskt inlån eftersom vi har det svenska uttrycket grilljanne. Jag googlade och kollade lite etymologi, och enligt Wikipedia  var grilljanne mycket riktigt ett uttryck som motsvarar dagens brat - en bortskämd ung sprätt som gillade att hänga på Jones Grill som låg vid Jakobs torg på 1890-talet. 


Jag säger som kommentatorn: Grilljanne är definitivt ett ord som jag tänker börja använda!

27 juli, 2012

Inlägg om språkriktighet engagerar engelsktalande

I den anglosaxiska språkgemenskapen är språkriktighet ofta ett hetare diskussionsämne än i Sverige. Det beror inte så mycket på att vi är bättre på grammatik eller mer toleranta mot fel och avvikelser utan på att vi har snäppet starkare språkstyrning. Vi har ett (och bara ett) verk som betraktas som norm när det gäller stavning, böjning och ordklasstillhörighet, nämligen Svenska Akademiens ordlista (SAOL). Och så har vi myndigheten Språkrådet som i princip alltid har sista ordet när det gäller konstruktioner, prepositioner och nyord.

Eftersom den engelskspråkiga världen saknar dessa auktoriteter blir ofta diskussionerna om rätt och fel viktigare och intensivare. Häromdagen skrev Kyle Wiens i bloggen för Harvard Business Review ett inlägg om anställningsbarhet och dålig grammatik. I skrivande stund hade den rivit ner inte mindre än 1788 kommentarer! Slå det, Pratbubblor eller Ylva Byrman!

Blogginlägget är dock mycket intressant och vissa av kommentarerna kloka och insiktsfulla. Andra, som vanligt på nätet, är bara gläfs från små hundar som skäller för att de är rädda. Läs det.

18 juli, 2012

Anglo... vaddå?

Vi älskar verkligen att hata engelskan. Språkförsvaret har länge drivit hetsjakt på inslag av engelska i logotyper och reklamtexter, och den här veckan har Leif Erixell en debattartikel i Resumé om engelskan i reklam. Löjligt, säger han! Och visst kan jag också tycka att det är löjligt ibland när reklamskribenter inte verkar försöka hitta bra svenska formuleringar. Men det är högst subjektivt, och personligt tyckande är inte argument som ger tyngd åt en debattartikel. Det faktum att Erixell är VD för ett företag med det engelskklingande namnet Dreamforce Infomedia stärker inte direkt hans ethos. Och så var det den där lilla detaljen med anglofiering. Tänk om han hade tagit reda på att det brukar heta anglifiering eller möjligen anglisering. Man behöver nästan en skämskudde här.

12 juli, 2012

Att plötsligt se saker ur ett annat perspektiv

När vi språkkonsulter granskar myndighetsrapporter, instruktioner eller annat kan vi ibland bli helt förtvivlade av långa meningar, otydliga formuleringar och svåra ord. "Men hur kan man skriva så här?" säger vi förbryllat och läser upp obegripliga avsnitt. "Förstår de själva vad det står? Läser de sina egna texter?"

Efter 3,5 månader på Europaparlamentets översättningsenhet slår det mig att jag har fått se textproduktion ur skribentens perspektiv. För visst vill EU-översättarna skriva tydlig svenska - men de hinner inte! Visst vill de dela upp de obegripligt långa meningarna - men det går inte alltid! Visst vill de skriva så det går att förstå - men originalet kan vara så abstrakt att översattarna själva inte riktigt förstår! En praktikantkollega, nej flera, berättade om hur de i sina översättningar förtvivlat försökt vaska fram något begripligt ur luddiga texter som maler på om ingenting alls, och de mer erfarna översättarna har lugnt sagt att det går inte alltid. I stället har de lyckats göra den finska texten lika luddig som det tyska originalet.

Men vänta nu - det sista låter ju nästan som vanligt språkkonsultprat om abstrakta myndighetsrapporter? Just det. Jag har fått se hur textproduktion på en enorm myndighet fungerar, och jag kan tänka mig att många myndighetsrapporter kommer till på liknande sätt. Information samlas in från flera olika håll och ska sammanställas snabbt. Bråttom, bråttom. Inte finns det någon kollega som hinner göra en ordentlig granskning av de där 50 sidorna (fast det gör tack och lov EU-översättarna) och inte hinner man sitta och fila på perfekta formuleringar. Ofta är det bara att skriva ner det första man kommer på, och är källan svårbegriplig är det troligt att det smittar av sig.

Det är uppfriskande med nya perspektiv på tillvaron!

10 juli, 2012

Det bara klatrar sig

Idag hörda jag en god vän från Ångermanland använda ett ord som jag aldrig hört förut: klatra. Enligt honom betyder det ungefär krångla eller trassla i bemärkelsen att någonting går en emot. Eftersom jag aldrig hört det förut googlade för att se hur det används i andra sammanhang. Jag hittade några väldigt talspråkliga inlägg på ett forum för motorintresserade, men i övrigt är ordet inte så väldokumenterat. Kanske Pratbubblors läsare har lite koll?

09 juli, 2012

Språkproblem i mataffären

Det är inte alltid lätt att handla mat när man inte kan språket. En lettisk praktikantkollega berättade om sitt missöde här i Luxemburg i helgen. Han skulle köpa nötkött och hittade en fransk förpackning som det stod något om kött på. Han förstod bara inte vad det där coeur var, men det kanske är grytbitar eller något tänkte han. Och nog för att nöthjärta smakar helt ok, men det var ju inte riktigt vad han hade tänkt sig.

När jag själv handlade mat idag stod en man vid köttdisken och höll i en franskspråkig förpackning, och han vände sig om och frågade om jag pratade engelska. "Is this hackfleisch (köttfärs)?" frågade han sedan. Som bekant kan nämligen alla engelsktalande även tyska. Tyvärr var jag inte helt säker på vad det stod på franska, så jag tittade på köttet i förpackningen, såg att det mycket riktigt var köttfärs och svarade ja. Lättad och glad gick mannen vidare med sin köttfärsförpackning. Vilken tur att jag fanns där och kunde hjälpa honom!

04 juli, 2012

Obotlig språknörd på äventyr i Paris

På besök i Frankrikes huvudstad nyligen åkte jag förstås tunnelbana hit och dit. Rösten som ropade upp namnet på nästa station gjorde något intressant: vid första uppropet, när stationen närmade sig, markerade rösten det genom att gå upp på sista stavelsen. Victor HugO. Nästa station! Och när tåget började sakta ner vid perrongen gick rösten ner på samma stavelse. Victor HUgo. Då var vi framme.

Men när jag intresserat började prata om det med min syster naturvetaren, ja då utbrast hon bara "språknörd!". Det är väl inte språknördigt! utbrast jag tillbaka. Det är väl allmänt jätteintressant att rösten gör så? Men tydligen inte. Tydligen är det bara inbitna språknördar som blir till sig av att tunnebaneupproparen bara med hjälp av rösten först markerar att stationen närmar sig och sedan att man kommit fram. Eller?

03 juli, 2012

Var får vi allt ifrån?

Jag fascineras ibland över alla ord och uttryck som vi dagligen använder utan att vara medvetna om deras ursprung. Visste ni att en knäppgök förr var beteckningen på en gök i ett gökur som tappat sitt läte och istället bara åstadkom ett knäppande? Och kände ni till att uttrycket vara bunden till brottet har sitt ursprung i en gammal sedvana att en person som anklagades för stöld kunde få föremålen han eller hon påståtts ha stulit fästade vid sin klädnad under rättegången? Att någonting är på tapeten, vad innebar det egentligen från början? Uppsatt på väggen? Vad jag förstår så kallades en bordsduk tidigare för tapet, och det som var på tapeten var alltså framlagt på bordet för beskådande, diskussion eller förhandling. Det måste finnas oändligt många ord och uttryck som vi vant använder oss av som har en bakgrund som också kan lära oss något om dess innebörd.

26 juni, 2012

Bisats eller inte - grammatikproblem nr 6


Förr lärde skolan ut satskommatering. I dag är det tydlighetskommatering som gäller. Båda metoderna har förstås både för- och nackdelar.

Satskommateringen ledde ofta till texter nerlusade med kommatecken ”för säkerhets skull”, eftersom skribenterna var osäkra på skillnaden på bisatser och huvudsatser. Satskommatering handlar nämligen om att sätta komma mellan satserna i en mening på ett ganska mekaniskt sätt.

Tydlighetskommatering, å andra sidan, handlar om att sätta kommatecken där det förtydligar sambanden i texten utan grammatiska hänsyn. Det är en metod som kan uppfattas som mer godtycklig och otydlig. Och minst lika svår att bemästra som den rigida satskommateringen. Resultatet blir ofta texter helt utan kommatecken, oavsett hur långa meningarna är och hur många bisatser de innehåller.

Vad är en bisats?
Satskommateringen förutsatte en färdighet – att kunna skilja på bisats och huvudsats. Problematiskt för många både i går och i dag.

En bisats känner du igen på att satsadverbialet (till exempel inte) hamnar före verbet (har och orkade äta i mina exempel). Regeln kallas för BIFF-regeln: i Bisats kommer Inte Före Finita verbet (det vill säga det tidsböjda verbet).

Satskommatering
Jag tycker bara om hammockar, som (inte) gungar jättehögt.
Barnen kom i samlad tropp och berättade, att de inte orkade äta mer glass.

Tydlighetskommatering
Jag tycker bara om hammockar som (inte) gungar jättehögt.
Barnen kom i samlad tropp och berättade att de inte orkade äta mer glass.

Sätt kommatecken runt parentetiska bisatser, men inte mellan huvudsatser
Mellan sådana nödvändiga bisatser ska det alltså inte vara kommatecken enligt tydlighetskommateringen. Det ska inte heller vara kommatecken mellan huvudsatser, enligt någon av metoderna.

I en huvudsats hamnar satsadverbialet (i inte och i mitt exempel) efter verbet (mognar och kommer i mitt exempel). I dessa fall är det bättre att sätta punkt.

Bären mognar (inte) i augusti, vi kommer (då) att göra sylt på dem
Bären mognar (inte) i augusti. Vi kommer (då) att göra sylt på dem.

När ska det vara komma runt bisatserna då? Jo, när de är parentetiska eller inskjutna. Gör BIFF-testet på den här meningen:

Mina grannar, som (inte) har bott i kvarteret i trettio år, sålde (inte) sitt hus.

Självklart är det tydligheten och omsorgen om läsarna som ska vara dina ledstjärnor när du kommaterar, oavsett vilken metod du använder. Men det underlättar om du kan skilja på huvudsats och bisats.

25 juni, 2012

Konstiga bokstäver - vårt största varumärke

Till lunch idag åt jag en fransk Fjørd-yoghurt till efterrätt och undrade om fransmännen vet hur bokstaven ø egentligen uttalas. Och sa naturligtvis "fjörd" tyst för mig själv ca 17 gånger. Jag började också tänka på läskvarumärket Nørdic Mist och att det, faktiskt, är ironiskt kul att ett trendigt flaskvatten heter nörddimma. Alldeles nyss såg jag en bild på en fransk annons för en färdigmacka som görs på pain suédois, "svenskt bröd" (typ Polarbröd), och trots att all text var väldigt fransk hade de slängt in några å:n och ö:n där det såg snyggt ut.

Visst är det lustigt att något så enkelt som annorlunda bokstäver är så populära när marknadsförare vill att vi ska tänka på Norden? Visst kan det bli skrattretande fel ibland, som med Nørdic Mist. Men leken med våra nordiska bokstäver fyller ju en funktion. Vi förknippar bokstäverna så intimt med Norden att tankarna genast går dit, med alla associationer som hör till. Abba, Ikea, blonda vackra människor, skidåkning, kvalitet... Mitt favoritexempel är den brittiska humorduon French & Saunders parodi på Sjunde inseglet - i förtexterna har de pyntat sina namn med alla möjliga streck och prickar och tillsammans med det svartvita landskapet tänker publiken förstås genast "Bergman!".

Färre stavfel på Facebook

I torsdags införde Facebook den efterlängtade funktionen att man kan redigera en kommentar efter det att man lagt in den. Tidigare hade man bara alternativet att låta kommentaren stå kvar eller ta bort den helt. Linnea Johansson på DN hoppas i en notis att det kansek kanske kommer att innebära färre stavfel på Facebook. Och visst är det toppen för männsikor människor som jag, vars fingrar springer snabbare än hjärnan och kastar om bokstäverna på ett försmädligt vis.

20 juni, 2012

"Ursäkta hörru!"

På vägen hit i morse upplevde jag följande på tunnelbanan: en kavat pojke i barnvagn betraktar en man som står och äter kex (kanske en sen frukost?). Pojken (som kanske också är lite hungrig?) frågar sin mamma "Vad äter han?" och mamman svarar något jag inte kan höra. Pojken är fortsatt nyfiken. Han vänder sig direkt mot mannen och höjer rösten lite: "Ursäkta hörru, vad äter du?"

Det må så vara att yngre människor ofta verkar välja att nia äldre personer, men bland de allra yngsta finns det alltså innovativa varianter och kombinationer av artighet (ursäkta), duande (hörru) och direkthet (vad äter du?). Det tycker jag känns hoppfullt och spännande för svenska språkets framtid!

18 juni, 2012

Dubbeltydighet – grammatikproblem nr 5

Dubbeltydiga ord ställer ibland till problem i texter. Oftast förstår man ju av sammanhanget vad betydelsen ska vara men många gånger får man stanna en stund i läsningen för att tänka efter vad som menas. Det lilla ordet är ett exempel på ett sådant ord, när det används som bisatsinledare. Det kan ju då betyda både när och eftersom. Det användningssätt som kan störa läsningen är när läsaren inte vet vilken betydelse det är.

Läs till exempel de här meningarna:
Då saldot på ditt konto understiger 100 kronor, måste du sätta in mer pengar.
Då jag fyller år, skulle jag gärna vilja bli bjuden på middag.

Är det då som i när eller då som i eftersom?  För tydlighetens skull är det alltid bättre att skriva när eller eftersom istället för .

Oftast stöter man på i kausal betydelse, det vill säga i stället för eftersom. Och då finns ju också argumentet att är mycket kortare än eftersom och går fortare att skriva. Men jag brukar läsa högt för mina barn ur Harry Potter-böckerna och där har översättaren i princip rakt av, vad jag har kunnat se, översatt alla temporala bisatsinledare med , alltså i stället för när och då kan det ju inte direkt vara för att är så mycket kortare än när. Som den självsvåldige högläsare jag är, så ändrar jag alltid till när i alla fall när jag läser.

Rent stilistiskt är formellare än både när och eftersom och man hör det ju sällan i talat språk. Om du till äventyrs vill vara lite formell men ändå undvika dubbeltydighet, kan du ta steget fullt ut och i stället för eftersom välja de ännu mer formella varianterna emedan eller enär. Eller varför inte alldenstund, förty att eller ity att.

14 juni, 2012

"Vilket slöseri med bokstäver!"

En sak som händer när man umgås med människor från andra nordiska länder är att man får nya perspektiv på sitt eget språk. Och på de andra språken. När en finska (med kunskaper i svenska), en danska och en svenska satt och bläddrade i en dansk tidning häromdagen pekade finskan på en del ord och frågade hur de skulle uttalas på danska. När hon fått höra det danska uttalet utbrast hon "men varför uttalar ni inte alla bokstäver? Det är ju ett sånt slöseri med bokstäver!" Jag tror att det kan vara den bästa beskrivningen av danska jag någonsin hört.

13 juni, 2012

Får du ragg i sommar?

I min lokaltidning var det nyligen ett reportage om raggare och det fick min språknördiga hjärna att börja fundera på var ordet raggare kommer ifrån. SAOB ger ingen vägledning, men Wikipedia påstår att ordet ragga är åkarslang och betyder ungefär köra ett lass. Det låter ju logiskt även om jag inte ens visste att företeelsen åkarslang existerade. Men på en annan bloggs kommentarsfunktion påstår Anonym att jo, det var taxichaufförerna som använde ordet för en körning. Att det sedan överförts till dagens betydelse har att göra med att droskorna cruisade gata upp och gata ner och letade efter potentiella taxisugna kunder. Som raggare, alltså. Och vi som var med på den tiden som taxi var reglerad minns hur Stockholm var fullständigt översållat med lediga taxibilar på torsdagsförmiddagarna och hur fullständigt omöjligt det var att få en bil på en fredagskväll. Taxi, var god dröj var ett begrepp i allas medvetande. Men om det är regleringen som vi har att tacka för ordet ragga, så bockar jag gärna för det. Ordet är ju ytterst användbart och jag vet inte hur vi skulle kunna klara oss utan det.

07 juni, 2012

Varför säger vi till sängs? - grammatikproblem nr 4

Denna grammatiska fråga är kanske ett mysterium snarare än ett problem – om man har svenska som förstaspråk. Lite annorlunda är det för andraspråksinlärare, som till exempel min gode vän T.

Sedan november lär sig T svenska med en hisnande fart. Han pluggar grammatik, glosor, och regler, och är flitig på att ställa frågor. En av hans senaste frågor handlar om uttrycket till sängs.

”Varför är det ett s i slutet av säng?” undrar T. Jag förklarar att det är rester av grammatik från fornsvenskan. Efter prepositionen till böjdes då substantivet i genitiv, vilket vi både då och nu markerar med ett s i slutet av ordet. Därför säger vi att vi går till sängs. Likaså att vi färdas till fots, står till svars och undrar om någon har en grammatikbok till hands.

T nickar och förstår vad jag menar. Men så skakar han på huvudet åt det som med rätta kan tyckas lite märkligt: ”Varför använder ni en böjning som egentligen inte finns längre?”
Jag funderar en stund. Vi använder egentligen inte böjningen, eftersom vi inte skapar några nya uttryck med det mönstret. Vi säger ju inte att vi längtar till semesters eller färdas till cykels (även om de flesta säkert skulle förstå vad vi menar).

Däremot använder vi vissa fraser som liksom har fastnat i språket i en gammal stelnad form, och som har fått en lite egen betydelse. Gå till sängen betyder ju delvis något annat än gå till sängs. Men gå och lägga sig fungerar oftast lika bra som gå till sängs.

T verkar ibland bli trött av alla dessa nyanser i hans nyerövrade språk; han känner ännu inte av skillnaderna. Då brukar jag ge rådet att han så länge kan välja den form som är lättast att hantera. Han får ge sig till tåls. Eller bara ha lite tålamod, helt enkelt.

31 maj, 2012

Genitiv vid samordning – ”grammatikproblem” nr 3


Att skapa gentiv, det vill säga beskriva ägande, är i vanliga fall inte svårt i svenskan. Man lägger helt enkelt till ett s efter nominalfrasen, som i Lisas keps.

Även om nominalfrasen består av flera ord sätter man numer s:et sist: Lisa i grannhusets keps. Detta är resultatet av en språkutveckling – förr tog man istället fasta på substantivet och skrev Lisas i grannhuset keps. Idag känns nog en sådan konstruktion onaturlig för de flesta.

Vid samordning av två eller flera nominalfraser blir dock placeringen av genitiv-s:et knepigare. Ska man lägga till ett s i slutet av varje nominalfras, eller bara vid den sista? Här är till och med experterna lite oense om hur man bör tänka.

Själv tycker jag att rekommendationen i Svenska akademiens språklära är såväl logisk som enkel att både följa och förstå. Den går ut på att om genitiven pekar på något som nominalfraserna har gemensamt, det vill säga om betydelsen är kollektiv, räcker det med ett s i slutet av den sista nominalfrasen.

Vi skriver alltså Lisa och Moas keps om Lisa delar sin keps med Moa. Om Lisa och Moa istället har varsin keps, har vi en betydelse som är distributiv istället för kollektiv. Då ska det vara ett s i slutet av varje nominalfras: Lisas och Moas kepsar.

Tänk alltså: De som delar på något delar också på s:et!

28 maj, 2012

En hård dag för vännen av ordning - "grammatikproblem" nr 2


Vart är du? frågar en flicka på bussen sin kompis i mobilen. Och hon får visst svar. Inget missförstånd tycks ha uppstått. Men en vän av ordning sparkar instinktivt bakut. Det heter ju Var är du? Och Vart är du på väg. Ungdomar! Vart (inte var!) är världen på väg?!


Eländet fortsätter. En stund senare hör vännen av ordning en man säga till en kvinna: Jag hade kunnat fått lägenheten, men den blev för dyr. Kvinnan frågar inte ens vad han menar, utan verkar förstå. Dubbelt supinum! Kunnat , heter det ju.

Senare samma dag läser vännen av ordning en annons på webben där en man vill köpa en Brun hårig hund. Felaktig särskrivning! Åtminstone antar vännen det, ryser i sitt innersta och släcker datorskärmen (inte dator skärmen!).

I sängen på kvällen avrundar vännen av ordning dagen med en uppbygglig bok. I en dialog läser han: 
Drick inte före du håller ditt tal, sa Marta oroligt. Före som subjunktion! Oerhört. Innan borde tanten ha sagt. Vännen släcker sänglampan innan (inte före!) han somnar.

Visst är alla fyra exemplen ovan språkliga grammatiska fel, men är de så viktiga att man ska hetsa upp sig och höja blodtrycket? Så länge funktionen i språket är opåverkad – att människor förstår varandra – så är kanske sådana fel inte så farliga? Vi måste veta vad som är rätt, så att vi undviker fel som kan leda till missförstånd, men också veta när våra språkliga snedsprång faktiskt inte spelar någon roll.

Men vännen av ordning kastar sig fram och tillbaka i sängen. Han drömmer en mardröm om en sjuk sköterska som hade kunnat gjort en bättre planering före hon assisterade vid operationen och nu undrar var läkaren tog vägen.

22 maj, 2012

Hans eller sin - grammatikproblem nr 1


Nu börjar vårt grammatiktema här på bloggen. Fram till i mitten av juni kommer vi att publicera grammatiska krumelurer och abrovinker på Pratbubblor. Så häng med och kommentera gärna och föreslå egna smala och breda ämnen för grammatiktemat.

Först ut är problemet med att använda rätt form av reflexivt pronomen – objektsformen eller possessivformen. Reflexiva pronomen använder vi ju för att syfta tillbaka subjektet i en sats, t.ex. "Nakna kocken tvättar sig alltid innan han går in i köket". Det är inte så svårt. Men snårigheterna börjar när det handlar om ägande och det blir svårt att vara tydlig med vem som äger.

Grundregeln är att när det ägda tillhör subjektet i satsen blir pronomenet sin. Men i den här meningen exempelvis, är det inte subjektet som är huvudord för tanken utan ett annat ord uppträder som subjekt: "Elaka kocken lät krögaren säga upp sin personal". Här är Elaka kocken subjekt i meningen men krögaren är samtidigt subjekt i föreställningen "Krögaren säger upp sin personal”. Men vems personal handlar det om? Knivigt, eller hur!

Och den här då: "Mat-Tina tittade upp och noterade Maud Onnermark vid sin ugn.” Inte så tydligt vems ugn det är frågan om, eller hur? Och inte skulle det ha blivit särskilt mycket tydligare "hennes ugn".

Vi tror ibland att det grammatiska systemet är perfekt, men det är långt ifrån fallet. Ibland finns det många rätt i samma konstruktion, ibland finns det inga rätt. Det här var som sagt det första i serien grammatiska problem på Pratbubblor. Håll utkik efter nästa.

21 maj, 2012

Att kunna ett språk

Att kunna ett språk är verkligen mycket mer än att lära sig ett grammatiskt system och tillägna sig ett ordförråd. Det blir tydligt när man reser till ett land där man tror sig kunna smälta in eftersom man kan språket. För några år sedan var Språkkonsulterna på en konferens i San Francisco. Där fick vi lära oss att kortnamnet "Frisco" bara används av folk som inte kommer därifrån. Stor lantisvarning, alltså!

Nu är vi återigen på konferens i det stora landet i väst och har gjort nya språkliga erfarenheter. Om du till exempel reser till New York och vill låta som en riktig newyorkare kan det vara bra att känna till att Houston Street inte uttalas hjust'n strit som vore naturligt. Säg istället haost'n så är du hemma.

Och om du sedan fortsätter söderut ner till nationens huvudstad - utmärk dig inte genom att kalla staden för Washington. Då kan det till och med tolkas som om du menar en helt annan del av landet. Nej, det heter bara DC.

Ett språk bär med sig mycket kultur och många värderingar som kräver tid och lyhördhet att tillägna sig. För visst finns det tusen liknande detaljer både i engelskan och i andra språk?

09 maj, 2012

Det är spännande med dialekter

Ni har väl följt programserien om svenska dialektmysterier? För sex år sen gick serien för första gången och nu på våren har vi återigen fått följa Fredrik Lindström landet runt när han har gjort nerslag bland lite mer ovanliga dialekter den här gången; värmländska, bohuslänska, listerländska (Blekinge), överkalixmål, småländska, gotländska, uppländska och slutligen rikssvenska.

I programmet från Bohuslän fick vi bland annat höra en intressant teori om hur de bohuslänska i:na har tagit sig från Smögen till Östermalm och Lidingö i Stockholm via bättre bemedlade stockholms-familjer som semestrade på västkusten – framför allt barnen härmade i-ljuden, och behöll dem sen även efter att de återvänt hem efter semestern. Vi har lite olika uppfattning här på kontoret om teorin stämmer eller inte. Personligen svalde jag den med hull och hår. I alla fall är det en spännande tanke.

Det sista programmet som gick förra onsdagen handlade om rikssvenska. Är det en dialekt eller inte och var pratar man rikssvenska? Svaret verkar vara att rikssvenska snarare är frånvaron av dialekt och att den verkliga rikssvenskan egentligen inte pratas på någon särskild plats utan framför allt används i medierna. Och stockholmska är inte rikssvenska även om den på många sätt är mer ”utslätad” än andra dialekter. Kanske på grund av den mångfald av dialekter som faktiskt samlas från hela landet i Stockholm (obs! det här sista är min egen teori). Om du missade programmet rekommenderar jag ett besök på SVT play för avsnittet ligger kvar ett tag till.

I programmet berättar Fredrik Lindström också historien om de lite tjocka L:en som finns i flera dialekter idag men inte i till exempel stockholmska. Dessa L hade så gott som alla svenskar för flera hundra år sen. Anledningen till att de har försvunnit i Stockholmstrakten är att vi Stockholmare bryter på tyska! Alla tyskar som invandrade till Sverige och framför allt Stockholm på den tiden (ja, jag minns inte exakt när i tiden han sa att det var, men länge sen), de lärde sig det mesta i svenskan, men en av de få saker de inte kunde bemästra var tydligen de svenska, tjocka L:en och därför har de tyska lite tunnare l:en i stället tagit överhanden i stockholmsdialekten. Visst är det fascinerande vilka vägar språket tar!

Vi på Språkkonsulterna har under programserien varit på en egen resa och delat med oss av våra egna ”omystiska” dialekter. Våra erfarenheter har kommit från skilda ställen i Sverige, kanske med en liten övervikt på dialekter från norra Sverige.  Vi har bloggat om jämtländska, västerbottniska, hälsingemål, göteborgska, norrbottniska, stockholmska, dalmål och till och med shobresvenska, som kanske egentligen räknas som en sociolekt. Kolla in i arkivet ifall du missat något av våra inlägg. Nu avslutar vi serien om omystiska dialekter men dialekter kommer förstås, tillsammans med allt annat fantastiskt i språkvärlden, att fortsätta inspirera vårt bloggande framöver.

08 maj, 2012

Mitt älsklingsfelmeddelande

För fjorton år sedan jobbade jag på en stor bank tillsammans med en massa andra språkmänniskor, och vi hade förstås redan då många givande språkdiskussioner. Och språkliga företeelser som vi skrattade åt. Bland annat ett felmeddelande som vi tyckte var på samma gång intetsägande och komplext. Nu har det dykt upp igen och jag känner att jag vill dela med mig av denna klassiker till Pratbubblors läsare:

 Tänkvärt, eller hur?

07 maj, 2012

Könsspecifika pronomen är förvirrande när man inte är van

Medan debatten om hen rasar för fullt i Sverige är det lätt att glömma att många av världens språk inte gör skillnad på han och hon i sina pronomensystem. De har bara ett pronomen i tredje person singularis - ett hen - för alla. Orka hålla reda på allas könstillhörighet, liksom. Ett exempel är finskan, vars hän är förebilden för vårt hen. Med det sagt är det ytterst få (om ens någon) av de som använder det försvenskade ordet som vill ersätta han och hon med hen. De allra flesta förespråkarna vill bara komplettera våra nuvarande pronomen med ett tredje.

Det intressanta med språk som bara har ett pronomen är att deras modersmålstalare kan ha svårt att hålla reda på de könsspecifika pronomenen när de pratar andra språk. Det kan man höra när finsktalande personer pratar engelska. Då och då kan man höra att de säger he när de menar she, och tvärtom. Jag såg en engelsk intervju med en östasiatisk konstnär på tv för några år sedan, och han gjorde detta misstag flera gånger. Tack vare en artikel om könsneutrala pronomen i Språktidningen kunde jag snabbt se ungefär var konstnären kom ifrån. Själv tycker jag som sagt att det är intressant att höra den där tvekan mellan han och hon hos någon eftersom det avslöjar något om deras modersmål. Och att något så enkelt och grammatiskt grundläggande som pronomen kan fungera så olika i olika språk.

Den här tvekan och förvirringen känner jag igen från högstadiets franskalektioner. Nu ska jag inte svära på att det verkligen fungerar så här i praktiken, men jag fick jag lära mig att franskans tredje person pluralis inte är en motsvarighet till vårt könsneutrala de, utan antingen hanar (ils) eller honar (elles) (men bara om alla i gruppen är kvinnor). Det orsakade mycket förvirring och vi ställde en massa följdfrågor om var gränsen mellan ils och elles går ("men om det är en grupp kvinnor med en bebis som kanske är en pojke - vad säger man då?!"). För åh vad vi tyckte att det verkade besvärligt att behöva hålla reda på alla könstillhörigheter i gruppen! Om någon svensk tvekar och använder fel pronomen inför en fransk modersmålstalare hoppas jag att den fransktalande förstår vad felet beror på och får samma intresserade tanke som jag får: Men så spännande, jag undrar vad den här personen har för modersmål?

05 maj, 2012

Vad konfererar översättare om?

Språkkonsulterna är på plats i Gävle Konserthus där 259 medlemmar i Sveriges Facköversättarförening konfererar. Hela helgen ska det samtalas, lyssnas, pratas, fikas och diskuteras. Det har varit lyckat hittills, säger Tilda som är med och arrangerar. Vad står då på agendan när översättare träffas? Ja, naturligtvis sådant som man kan tänka sig, såsom organisationen och arbetsmetoderna inom EU:s översättningsarbete, ett seminarium om språkintresset i Sverige och en paneldebatt om kvalitetssäkring av översättningar. Men på programmet står också sådant som är mer otippat, såsom ett seminarium under rubriken Kroppsspråket ljuger där kommunikationsexperten Erik Mattsson bland annat slår fast att "när vi talar inför en publik och någon ser uttråkad ut, så antar vi genast att det är vårt fel. Vi glömmer att det kanske rentav är så att personen kan ha ett eget liv." Under söndagen kommer terminologiskt arbete att vara på tapeten, liksom maskinöversättningar, isländsk poesi (i översättning får man anta) och Mindfulness för översättare. En aningen äldre översättare svarar på min fråga vad som är bäst med konferensen: Mycket är bra och intressant. Men man är ju lite ensam som översättare, så det roligaste är nog att träffa gamla kompisar.

Intetsägande info

I (bland annat) Gävle finns det skyltar överallt med texten "lokal slinga". Jaha ...?


04 maj, 2012

Missade du Språkrådsdagen? Läs referatet här!


Varje maj håller Språkrådet hov och konferens. I år var vi ett par hundra som samlats i Folkets hus i Stockholm. Programmet var lovande: från myndigheternas talspråk via skrivutveckling i skolan och jiddishkulturen i Sverige, till vokalernas svängrum och dagens höjdpunkt: prisutdelning.

Om du råkade missa konferensen kan du läsa referatet här!

Vad gör Institutet för språk och folkminnen?
Institutet för språk och folkminnens generaldirektör Ingrid Johansson Lind inledde dagen med att klargöra myndighetens uppdrag och verksamhetsområde: forskning om språk och språkpolitik. Institutet arbetar med dialekter, språk (språklagen), namn (namnlagen), kulturminnen (kulturminneslagen) och ortsnamn som Lantmäteriet beslutar om, folkminnen - det vill säga folklitteraturs narrativitet, och språkteknologi. Språkrådet är en avdelning inom institutet.

På frågan från dagens moderator Nedjma Chauche om vilket område som var mest prioriterat svarade Ingrid "uppföljningen av språklagen".

Hur ser myndigheternas texter ut efter 40 år?
Sedan var det dags för Språkrådets chef Lena Ekberg. Hennes ämne "Den nya obegripligheten", kittlade fantasin i alla fall på mig. Lena inledde med att konstatera att det traditionella kanslispråket är borta ur svenska myndighetstexter som beslut. Däremot har de texter som handlar om myndigheten själv, till exempel presentationstexter på webbplatserna, utvecklats i en annan riktning. Hon beskrev dem som abstrakta (med ord som verksamhet och styrning), vaga (sak, fenomen) och metaforiska (tiden rusar iväg).

Hon menade att metaforerna gör texterna svåra att förstå för myndigheternas traditionella primära målgrupp: medborgarna. Texterna är i stället anpassade efter det som borde vara sekundära målgrupper som andra myndigheter, departementen, interna mottagare och till och med andra texter.

De tendenser som Lena nämnde var:
byråkratisering: jargong, abstrakta slagord
marknadisering: marknadslösningar, kundbegreppet
märkvärdisering: skrytfenor, signalord från till exempel management

Den nya obegripligheten är alltså strategisk och professionell, och en svår yta (kanslispråket) har blivit ett svårt djup.

På Nedjmas fråga om varför myndigheterna inte verkar tänka på mottagarna svarade Lena att eftersom texterna vänder sig till alla är mottagaranalysen svår. Texterna kommunicerar mer med varandra än med några mottagare. Det myndigheterna måste tänka på är att inte utesluta stora läsargrupper med ord som LEAN och styrkort.

När myndigheterna talar klarspråk
Susanna Karlsson forskar om talspråk och har genomfört ett projekt där hon undersökt hur myndigheter uttrycker sig i tal när de möter medborgarna. Hon beskrev hur handläggaren och den som ringer (mottagaren) tillsammans förhandlar fram en terminologi som de kan använda genom att handläggaren ger mottagaren förslag som han eller hon förkastar eller accepterar.

Susanna avslutade med att konstatera att terminologi för det mesta inte är något problem utan snarare en mötespunkt för handläggaren och mottagaren. Det är bara när termerna ligger nära allmänspråket ("med inkomst menar vi") eller när det i själva verket är frågan om jargong som det uppstår problem.

Nedjma och Susanna halkade in på en diskussion om Språkrådets telefonrådgivning, som på det sättet fick lite extra reklam.

Anföring, metakommentarer och röstfenomen i högstadieuppsatser
Mikael Nordenfors har skrivit en avhandling om högstadieelevers skrivutveckling. Underlaget har han hämtat från sin egen undervisning i Göteborg. Mikael började med att konstatera att betygskraven måste tolkas av lärarna för att de ska kunna sätta rättvisande betyg. Kraven är generellt formulerade med uttryck som viss grad av, hög grad av och så vidare. Men vad är till exempel hög grad av språklig variation?

Mikael har mätt
textmängden (ökar från år 6 till år 9)
ovix = ordvariationsindex (ökar från år 6 till år 9)
ordlängd (ökar från år 6 till år 9)
rösttyper
Det mest intessanta var hur eleverna lyckades variera rösttyperna i sina uppsatser och hur det påverkade betygen. De växlade mellan olika direkta anföringsverb (, sa X) och olika metakommentarer (, sa X grinigt).

Läsmål och läsprocess vid skrivande
Åsa Wengelin berättade om hur vi läser medan vi skriver, och hur det läsandet skiljer åt från när vi läser andras, redan färdiga, texter. Den största skillnaden ligger i förförståelsen. När vi läser vår egen text medan vi skriver den vet vi ju redan vad som står i den.

Det som avgör hur vi förstår det vi läser är
läsmålet
lässtrategin (anpassad efter uppgiften)
egen diagnos av förståelsen (”förstod jag?”, ”måste jag läsa om?”)
förförståelse och inferenser.

När vi läser vår egen text läser vi på olika sätt utifrån läsmålet.
kontrollera den färdiga texten (kontroll)
kontrollera, komplettera och korrigera delar av det man skrivit
processa den framväxande texten

Vanlig läsning Läsning under skrivandet
Annan författare Känt innehåll = total förförstålse
Statisk text Text som förändras
Syfte = förståelse Syfte = evaluera, kontrollera
Ögonen rör sig
vänster-höger,
upp-ner

Blir texten bättre för att vi läser den medan vi skriver? Nej, undersökningen visar inte att texterna blev bättre när skribenterna läste under skrivprocessen.

EU-texternas mottagaranpassning
Ingemar Strandvik från Direktoratet för översättning i Bryssel berättade om mottagaranpassningen av EU-texter. Han berättade att trots att öppenhet och insyn (transparency) funnits på dagordningen i EU sedan 1992, och att antalet officiella språk ökat från de ursprungliga 4 till dagens 23, förekommer det nästan ingen diskussion om översättningar. Det finns en gemensam praktisk handledning som gäller för utformingen av rättsakter (http://eur-lex.europa.eu/sv/techleg/pdf/sv.pdf).

Ingemar betonade att EU:s lagstiftning är flerspråkig, och att det innebär att rättsakterna gäller i flerspråkiga autentiska versioner som alltså är avfattade genom översättning. Översättning är med andra ord väsentligt för rättssäkerheten i EU.

Men det är inte bara rättsakter som översätts, 50 procent är andra texttyper. Olika texttyper omgärdas av olika regler och det är viktigt att översättarna använder sig av ett tydligt texttypstänkande, det vill säga sätter textens syfte i fokus. De färdiga översättningarna ska avvika så lite som möjligt från nationella, i vårt fall svenska, genrenormer.

Mottagaranpassning i EU-lagstiftningen:
Egen rättsordning med egna skrivregler, enhetlig tilämpning i 27 rättssystem.
Införlivad i nationell rätt
Alla språk har samma formella status, men alla rättssystem har inte samma status.
Alla ska ha samma tillgång till lagstiftning (500 miljoner människor).

Terminologi och mottagaranpassning
Samma begrepp ska användas, men enligt en dom (Cilfit 288/81): ”EU-terminologins begreppsmässiga autonomi”
Balansgång mellan etablerad och ny terminologi.  Var ligger skärningspunkten mellan lagteknisk kvalitet, språklig kvalitet och terminologisk kvalitet?

Ingemar avslutade med att sammanfatta att EU-språket med nödvändighet blir svenskt myndighetsspråk. Principerna för klarspråk är desamma för alla språken, men tolkningen kan skilja (hur lång är en överlång fransk mening jämfört med en svensk, till exempel). Svenskt EU-språk är alltid översättningar. Översättarens dilemma är vem han eller hon ska vara trogen: skribenten, texten eller slutanvändaren.

För Ingemar är dock glaset halvfullt med klarspråksprojekt inom EU, användning av texttypstänkande och samarbete med svenska klarspråksinstanser. Framtiden kommer att ge oss nya forskningsrön att jobba vidare utifrån.

Klarspråket i EU-rättsakter
Saga Holgersson har forskat på hur klarspråksarbetet påverkar rättsakterna i EU. Hon konstarerade att riktlinjerna skiljer sig något åt mellan svenska och EU:s klarspråksprinciper.

Sverige EU
mottagaranpassning mottagaranpassning
- ospecificerad - ledamöter, svensk allmänhet
meningsbyggnad meningsbyggnad
ordval         ordval
grafisk utformning grafisk utformning
metatext                 -
-                             enhetlighet
-                   otvetydighet
-                             idiomatiskt språk

Det som lyfts fram som viktigt för begripligheten är som vi ser inte riktigt samma saker. Skillnaderna kan säga oss något om både EU:s klarspråksbegrepp och vårt eget.

Nedjma frågade både Saga och Ingemar om vi riskerar att få svensk lagstiftning som är resultatet av en viskningslek (det vill säga förvrängd)? Ingen av dem verkade oroad av det.

Varför är jiddish ett minoritetsspråk i Sverige?
Yair Sapir är lektor i jiddish vid Högskolan i Kristianstad. Han berättade att det finns runt 3 000 jiddishtalare i Sverige och att språket talats här sedan 1700-talet.

Jiddish var de östeuropeiska judarnas språk, och var det kvinnliga språket, eller vardagsspråket. Det lärda språket (männens) var hebreiskan. Därför talar många ultraortodoxa judar jiddish hemma – hebreiskan är helt enkelt för helig för att talas till vardags. Jiddish skrivs med anpassat hebreiskt alfabet.

Jiddishkulturen är levande i dag: Spelman på taket är jiddish, och Sången Bär ner mig till sjön är ursprungligen på jiddish (Baj mir bist du schejn).

Det var intressant att få lite inblick i jiddish – många med mig har nog betraktat språket som en lite udda fågel i buren med minoritetsspråk.

Vokalerna svänger
Tomas Riad, forskare vid Stockholms universitet och ledamot i Svenska Akademien, berättade att våra främre vokaler har hamnat i svängning – nedåt.

När vi lägger märke till en förändring är den redan ett faktum, och det är för sent att stoppa den. Det som redan har hänt, är att de korta vokalerna ”u” och ”ö” har närmat sig varandra: först blir furst. Särskilt framför bokstaven ”r”. Nu är ”ä” och ”ö” på väg åt samma håll. Sedan länge har ju korta ”e” och ”ä” (vett och vätt låter lika) legat på nästan samma plats i vokalsystemet, så denna förändring är ett logiskt steg. Och som sagt, eftersom vi har börjat lägga märke till den har den redan hänt.

Prisutdelning!
Dagens sista punkt var utdelningen av tre priser: Minoritetsspråkpriset som delades ut Lena Adelsohn Liljeroth för första gången. Olle Josephson delade ut Eric Wellanders pris. Och Lena Adelsohn Liljeroth delade även ut Klarspråkskristallen.

Minoritetsspråkpriset gick till Kajsa Syrjänen Schaal ”för hennes helhjärtade engagemang för minoriteternas språkliga rättigheter och för hennes betydande insatser för minoritetsspråkens status, utveckling och revitalisering i Sverige”. Grattis Kaisa!

Eric Wellanders pris gick till Karin Milles för att hon ”med starkt engagemang och stor framgång undersökt språkets möjligheter att bidra till ett mer jämställt samhälle, bland annat genom sin forskning om mäns och kvinnors arbetsplatssamtal, ordet snippas etablering och könsneutrala pronomen.” Mycket roligt och välförtjänt, Karin: grattis!

Och dagens sista pris, Klarspråkskristallen gick välförtjänt till Arbetsmiljöverket "för myndighetens genomtänkta informationskampanj om arbetsmiljö och säkerhet, riktad till utländska byggnadsarbetare i Sverige. Ett gediget bakgrundsarbete, med en tydlig målgruppsanalys och brukarundersökningar, har följts upp av ett ambitiöst genomförande där språkval, teknik och kommunikationskanaler samspelar. Tack vare bredd och kreativitet har kampanjen fått stort genomslag hos en svårnådd och rörlig målgrupp.” Jag upprepar ett imponerat Grattis!

02 maj, 2012

Moien!

Luxemburgskan är lik tyskan men har ändå tydliga skillnader. Det märker man på det lilla luxemburgska ordet man som annanspråkig till vardags växlar med luxemburgarna - moien. Första gången jag och en grupp praktikanter hörde det tittade vi på klockan och undrade varför busschauffören hälsade oss god morgon (guten Morgen) mitt på dagen. Men på luxemburgska använder man det helt tidsobundet, precis som vårt hej. Kommer du någonsin till Luxemburg för att besöka Chocolate house eller någon annan sevärdhet kan du alltså hälsa med ett glatt moien! oavsett vad klockan är.

Dalmål – omystiska dialekter nr 7

Jag är född och uppvuxen i det natursköna Dalarna. Vintern 2007 flyttade jag till Stockholm, förlåt Upplands Väsby, efter 22 år i Borlänge.
- Jasså eru dalmas? kunde stockholmarna säga till mig när jag var ny här i storstaden.
- Nej, jag är en dalkarl, svarade jag.
För stockholmaren, och andra utanför Dalarna, är det kanske ingen skillnad, men för oss som är födda i Dalarna är det viktigt: En man från Dalarna är en dalkarl och en kvinna är en dalkulla.

Smakprov på dalmål
När jag växte upp så brukade vi pula varandra i snön (trycka ner ansiktet i snön på någon annan), om någon var ledsen eller betedde sig konstigt kunde man fråga va älä mälä? (vad är det med dig?), om någon ljuger säger man du skänt tro på'n (du ska inte tro på honom/henne), på bussen kunde man höra konversationer med ord som viri (varit), jussom (liksom) och tjåla (prata). Andra härliga ord är skuntä, äntä och vantä:

- Skuntä va skönt om ä kund bi sommä snart?
- Ja äntä kallt uta?
- Jo vantä dä.

Översatt:
- Skulle det inte vara skönt om det kunde bli sommar snart?
- Jo är det inte kallt ute?
- Ja var det inte det.

I Malung kan det låta så här:
"No e ä lådin, ö galn e full mä söpiner ätt an jer snön a fyri"
(Nu är det vår och gården är full av skräp efter att snön försvunnit.)

Och i Orsa:
Du font saj åv assint a ingum, som tolkas ”Du får inte tala om det för någon”, betyder ordagrant: Du får inte säga av (till) alls intet åt ingen.

Dalmål är inte en enhetlig dialekt
Dalmålet låter alltså olika på olika områden i landskapet. I de norra delarna pratar man ovansiljanmål, t.ex. i Mora, Orsa och Älvdalen. I de västra delarna finns övre västerdalsmålen där det pratas t.ex. Malungsmål, Limamål och Transtrandsmål samt de nedre västerdalsmålen där talas det t.ex. Äppelbomål, Nåsmål och Vansbromål (tänk Gunde Svan). I de södra och östra delarna, t.ex. Borlänge, Falun och Hedemora pratar man undersiljanmål eller (dala)bergslagsmål. 

Sedan återfinns också olika dialekter på flera delar av länet, exempelvis Malungsmålet som märks av i både övre och nedre västerdalsmålen. Det finns alltså flera varianter på dalmålet och det är både underbart och komplext. Personligen lägger jag nästan aldrig märke till alla dessa olika varianter av dalmål. Jag tycker att det låter tämligen lika på Rättviks marknad som det gör vid Vansbrosimmet. Jag har firat många midsomrar i Leksand men märker ingen direkt skillnad på dialekten när jag åker till Avesta.

Men det finns en dialekt, eller numera ett språk, som är oerhört svårt att förstå även för infött dalfolk och det är älvdalskan. Några fraser på älvdalska kan se ut såhär wargen ietter Grobien (vargen heter Gråben), ig såg wardjin (jag såg vargen), ig djäv wardjem tjyöt (jag ger vargen kött) och wardjemes bien ir åv (vargens ben är av). Jag tror ingen utomsockens kan förstå sig på älvdalskan. Ig ar it sitt inggan (jag har inte sett någon).

Stolt dalkarl, men i tysthet
Vissa här i den kungliga huvudstaden brukar bli förvånade när jag säger att jag är ifrån Borlänge medan andra säger ”det hörs”. Jag har aldrig lagt någon större vikt på hur min dialekt låter och har aldrig tänkt tanken att försöka tvätta bort dialekten, tvärtom, så är jag väldigt stolt över att vara ifrån Borlänge. Jag pratar dalmål, men förmodligen inte så brett som det dalmålet du tänker dig i huvudet. Däremot vet jag att jag har ett tungt uttal på sch-ljudet i framför allt duscha. Jag uttalar kanske vissa ord med e istället för ä, men inte lika frekvent och starkt som stockholmarna. Jag eter inte reker, men ätä’ inte heller utan jag äter nog helt enkelt bara.

Lär dig mer om dalmål
Avslutningsvis tänkte jag tipsa om Lasse Åbergs film Hälsoresan där Kerstin Bäck, född i Borlänge, har en roll. Där har du Borlängemål i ett nötskal! Samt Köppäbävisan givetvis. Övriga varianter på dalmålet kan du säkert googla dig fram till och göra dina egna upptäckter på hur dalmålet skiljer sig åt och hur supradentalt tungspets-r och kakuminalt (med tungspetsen mot gomtaket) tjockt l används i olika delar av Dalarna. Eller varför inte åka till det vackra, härliga Dalarna på semestern i sommar?

30 april, 2012

Glada vappen till er!

Här på den svenska översättningsenheten för Europaparlamentet finns det väldigt många finlandssvenskar. Runt en tredjedel av personalstyrkan kommer från svensktalande delar av Finland. Sett till hur många som pratar svenska i Finland respektive Sverige är det ganska oproportionerligt! Men det är kul att få höra de vackra finlandssvenska dialekterna dagligen, och det är förstås spännande att uppleva lite finsk kultur. Ibland finns det finskt bröd i fikarummet (fast finlandssvenskar går inte på fika, de går på kaffe) och så får man höra intressanta språkliga skillnader.

Nu inför valborg hälsade enhetens sekretariat "glada vappen!" till oss alla på intranätet. En väldigt finlandssvensk hälsning som jag faktiskt aldrig hört tidigare, men jag förstod ju att det betydde glad valborg. Det kommer, kanske inte så förvånande, från finskans vappu - men varför står det i bestämd form? Rent logiskt borde det väl heta "glad vapp!" eller något liknande? Givetvis har Mikael Reuter redan rett ut det här i detalj, så jag lämnar över ordet till honom och hoppas att alla får en riktigt trevlig valborgsmässoafton!

25 april, 2012

Shobresvenska – omystiska dialekter nr 6


Egentligen är shobresvenska, som mer fackmannamässigt brukar kallas multietniskt ungdomsspråk, ingen dialekt utan en sociolekt. Skillnaden mellan en dialekt och en sociolekt är att dialekten talas inom ett bestämt geografiskt område, medan sociolekten talas av en grupp som till exempel har sitt yrke, sin samhällsklass eller sin kulturella bakgrund gemensamt.

Men det är svårt att dra skarpa gränser. Och det finns, tycker jag, anledning att misstänka att vissa drag eller ord från shobresvenska kommer att fångas upp i dialekter som talas i de geografiska områden där den förekommer. Vi har sett exempel på liknande utveckling tidigare. Ekensnacket har ju till exempel bidragit till stockholmskan.

När Svenska akademiens ordlista utökades med de shobresvenska orden guss (= tjej) och keff (= dålig), var det ett tecken på att shobresvenska till och med håller på att sprida sig till standardsvenskan.

Vad kännetecknar då shobresvenskan? Om vi ser till grammatiska skillnader från standardsvenskan så använder i shobresvenskan rak ordföljd i efter inledande bisatser. De ord som är unika för shobresvenskan är ofta hämtade från andra språk som exempelvis arabiska och turkiska, men det förekommer också ord som hämtats från gammal svensk slang, till exempel essa i betydelsen ljuga.

Om du vill lära dig fler shobresvenska ord, så har Rilpedia en ordlista.

24 april, 2012

Etymologisk diagnos av symtom


I veckan fick vi mejl från en av våra läsare på Pratbubblor. Hon hade varit inne på Vårdguiden och blivit förvånad och kanske också lite irriterad över att de genomgående skriver symtom i sina artiklar. Stavas det inte symptom? menade hon. Men efter att ha konstaterat att både symtom och symptom står i Svenska Akademiens ordlista undrade hon när och varför denna ordform kom till.

Om jag börjar med frågan när den kortare formen uppstod, är jag  själv förvånad över att den var så gammal. Symptom kommer från grekiskan och ordet har alltså antikt ursprung. Men redan på 1800-talet uppstod den mer uttalsenliga formen symtom och båda formerna har funnits parallellt sedan dess. I ett par hundra år, alltså!

Svaret på frågan varför förvånar dock inte så mycket. Inom språkvetenskapliga kretsar brukar man prata om språkekonomi. Det handlar inte om språkets betydelse för ekonomin eller liknande utan är en etikett på företeelsen att vi alla hela tiden eftersträvar att åstadkomma så korta ord som möjligt för att hushålla med den tid och de resurser vi språkbrukare lägger ner på att kommunicera. Det är därför alla vanliga ord och alla formord är korta. Och symtom är alltså mera praktiskt och ekonomiskt än symptom som kostar mer energi att både uttala och skriva. Andra exempel på språkekonomi är besikta istället för besiktiga och bolån istället för bostadslån. Fast de har förstås inte funnits sedan 1800-talet.

23 april, 2012

Matsäck blir matpåse

Mikael Mölstad från White Guide skriver om mat och vin i SvD. De senaste veckorna har jag följt krönikan med extra stort intresse. De har nämligen kombinerat två av mina stora intressen - språk och rester.

Jag har två år i rad nu gett mig själv som nyårslöfte att inte slänga mat. Att det blivit två år i rad beror på att det har varit ett svårt löfte att hålla och fram emot september - oktober började jag slacka ordentligt. Men än så länge är jag ganska duktig med 2012 år nyårslöfte. Det innebär att ständigt hålla koll på kylskåpets innehåll och se till att torka, frysa eller tillaga sådant som håller på att bli för gammalt. Och det innebär att ta med sig portionen hem från krogen. Precis det här har Mölstad resonerat om i sina krönikor och det intressanta har varit att se hur hjälpsamma läsarna har varit när det gäller att hjälpa till att hitta ett bra ord för engelskans doggybag. Han har fått alla möjliga och omöjliga förslag: mealjöpåse, sMArT kliMATpåse, gårmepåse, rest of the best etc.

Det är roligt att få människans språkliga kreativitet bekräftad, den som är grunden för språklig utveckling. Nya företeelser kräver nya ord och vi människor skapar för att kunna kommunicera och därmed utveckla världen. Nu ska det bli intressant att se om doggy bag blir så allmänt och nytt att det skapas ett nytt ord för det, eller om vi kommer att hålla tillgodo med det engelska ordet som vi importerade redan på 60-talet. För även om Språkförsvaret säkert morrar lite känns doggybag numera väldigt etablerat och svenskt.