28 mars, 2013

Glad påsk!

Idag inleder vi firandet av en av våra största högtider. Barn klär ut sig till häxor och ber om färdkost till Blåkulla,  arbetsdagen är kortare för de flesta och vi passar på att fylla skafferiet med påskgodis, inlagd sill och mängder av ägg. Så vi på Språkkonsulterna vill passa på att önska alla läsare en riktigt glad och solig påskhelg!

Som de språknördar vi är vill vi förstås ge er en etymologisk utredning av ordet påsk i vårt påskägg till er läsare. Vi inleder etymologiresan i Egypten på Moses tid.

Kristendomen hjärtar judendomen
Precis som med pingsten så kommer vårt kristna påskfirande ursprungligen från en judisk högtid, nämligen pesach. Och om du tycker att de två orden liknar varandra så har du helt rätt - vårt ord påsk kommer från hebreiskans pesach, som betyder "passera, gå förbi". Du kanske har hört engelskans passover för pesach. Ordet har sitt ursprung i händelsen i Andra Mosebok då Gud sa till Moses att han skulle döda den förstfödde sonen i varje egyptiskt hem, men gå förbi dörrarna som var insmorda med lammblod. De judiska förstfödingarna överlevde därmed Guds något märkliga påsknöje. Än idag offrar både judar och kristna lamm till påskfirandet - jodå, lammsteken du njuter av på påskbordet symboliserar lammen som offrades för att man skulle få blod till dörrarna till de judiska hemmen i Egypten.

Jesus hjärtar inte påsken
För oss som firar den kristna högtiden påsk handlar den förstås inte om när lammen tystnar, utan om Jesus sista dagar. Det var nämligen under pesach, alltså det som blev vår påsk, som Jesus red in i Jerusalem, närmare bestämt på palmsöndagen som du kan läsa mer om här. På skärtorsdagen åt Jesus sin sista måltid, på långfredagen korsfästes han, och på påskdagen återuppstod han. Och bakgrunden till dessa påskord? Skär är ett annat ord för ren - Jesus tvättade ju lärjungarnas fötter före den sista måltiden, så skärtorsdagen ses som reningsdagen i den katolska kyrkan. Långfredagen präglades däremot av sorg och lidande, eftersom Jesus hade en riktigt lång dag den dag han korsfästes. Därför blev dagen väldigt lång för alla kristna, som inte fick roa sig, handla, äta ute på restaurang och helst inte ens laga mat. Istället skulle frid råda.

Påsken som högtid har med andra ord en lång, grym och blodig historia. Men vi hoppas att både vi och läsarna kan hitta frid och stillhet under helgen, njuta av soligt väder och äta massor av påskägg i alla former!

Ordklasser del 8 - interjektioner

Ja, nu har turen kommit till den där klassen av ord som kan vara både stora, fula och runda. Eller glada och överraskande. Och ibland svåra att hantera. De där orden som då och då är orden man inte ska säga: interjektionerna.

De kan uttrycka lite allt möjligt

Interjektioner är en ordklass av oböjliga ord. Hit hör till exempel svarsord (ja, jo, nej), olika hälsningsord (hejgoodbye, sayonara, ciao), utropsord (ofta för känsloyttringar: aj, oj, aha, meeh, usch). I ordklassen ingår även onomatopoetiska utrop (alltså ljudhärmande, som pang! plums! schwupp!), dit vi självklart kan räkna imitationer av djurläten (mjau, vov och bä). Ja, och så svordomar som jag nog inte behöver exemplifiera. Sedan finns det en rad ord av blandklass, som numera fungerar som interjektioner men som egentligen är (eller har varit) imperativa verbfraser, alltså uppmaningar: förlåt, hjälp, tack, ursäkta, välkommen.

De är många - och blir fler

Här på bloggen och på kontoret förs en liten diskussion om vilken ordklass som är den största. Jag vill härmed nominera interjektionerna. För finns det någon ände på vilka ljud vi kan härma? Dessutom är det en mycket produktiv ordklass. Till exempel skulle jag vilja räkna smilisar, eller emotikoner, som en ganska ny typ av interjektioner. Precis som andra interjektioner kan de ju med ett begränsat antal tecken uttrycka innehållet i en hel sats. :-) kan betyda haha! eller det här tycker jag är roligt. Men jag tar förstås gärna emot synpunkter på denna grammatiska analys.

En injektion av känslor i språket

När vi på Grammatikdagen delade ut ordklasser på Plattan utanför Kulturhuset i Stockholm skämtade någon om att interjektioner var som injektioner - de injicerar känslor i språket, de där (spr)utropsorden. Och visst är det så! Jag tycker att interjektionerna tydliggör att det finns ett subjekt bakom orden, en människa av kött och blod, en människa som förmedlar det hen känner och upplever. Någon vill uttrycka att hen blir ångrar sig (förlåt!), blir ledsen (snyft!), besviken (neeej), överraskad (jaha!), äcklad (usch!) eller kanske uttråkad efter en lång uppräkning av interjektioner (gäsp!).

Alla känslor passar inte i alla texter

Skulle du också bli förvånad om du stötte på ett oj eller usch eller hoppsan i en myndighetsrapport eller i instruktionen till din tvättmaskin? Jag gissar det. Bortsett från svarsord och formella hälsningsfraser är interjektionerna nämligen mycket sällsynta i brukstexter. Du kan nog stöta på ett ja och ett välkommen i ett brev från banken, men sällan ett hoppsan. Kanske tack och grattis, men aldrig men hallå eller aj då. Interjektioner uttrycker för det mesta känslor, och alla känslor passar inte i alla texter. Men i reklamtexter, eller andra texter som ska väcka känslor, då dyker de upp - nästan som ett brev på posten.

27 mars, 2013

Ordklasser del 7 - Räkneord

I vårt förra blogginlägg skrev Anki att substantiv är den största ordklassen. Även Tor G. Hultman skriver i Svenska Akademiens språklära att "substantiven utgör den klart största ordklassen och omfattar över hälften av svenskans lexikonord". Men här skulle jag vilja säga emot både Anki och Hultman och bestämt hävda att det är fel: Räkneorden är den största ordklassen.

Räkneord består ju som ni kanske vet av grundtal (en, ett, två tre) och ordningstal (första, andra, tredje). Och i och för sig så kanske det inte finns särskilt många räkneord i ett lexikon, men det beror ju helt enkelt på att lexikonet aldrig skulle bli väldigt tjockt om man skulle ta med alla ord i denna ordklass, för var tar talen slut?

Men trots det oändliga antalet räkneord tycker nog de flesta att den här ordklassen är ganska enkel vad gäller de grammatiska reglerna. Det mesta sitter i ryggmärgen hos modersmålstalarna. Som till exempel före vilka huvudord man använder en och ett: Det heter en bil och inte ett bil. För de som lär sig svenskan som andraspråk kan detta däremot vara väldigt svårt att lära sig eftersom det saknas tydliga regler för hur ord ska kongruensböjas.

Räkneorden räknas som en stängd ordklass där nya ordbildningar inte är möjliga. Det finns regler för hur tal följer på varandra och man kan räkna hur långt som helst. Därför kan man inte säga att man hittar på ett nytt ord, även om man skulle råka nämna ett tal som kanske aldrig förut nämnts. Etthundratjugofyratusenmiljardertrehundrafyrtiofyramiljonerfemhundraartontusensjuhundraåttiotvå. Kanske har det aldrig skrivits förut (även om det nog är troligt) men det betyder inte att det inte har existerat.

Nu tackar jag för mig innan detta inlägg blir alltför amatörfilosofiskt. I morgon får vi veta mer om interjektioner här på Pratbubblor. Hurra!

21 mars, 2013

Ordklasser del 6 - substantiv

Substantiv är den största ordklassen. Det är också den mest trafikerade. Det dyker ju ständigt upp nya företeelser som vi måste kalla för någonting för att kunna prata om dem. Och finns det inte ett ord som passar så hittar vi antingen på ett, eller lånar ett från något annat språk. Ofta hänger ordet med företeelsen från givarkulturen, och på så sätt lånar vi in ord från språk och kulturer som är på modet - franskan på 1600-talet, plattyskan under Hansatiden och engelskan i dag. När en företeelse försvinner brukar även ordet vi beskriver den med försvinna ur språkbruket. Så substantiv är en föränderlig ordklass, eller öppen som det också kallas.

Även om lån från andra språk är ett vanligt sätt att utöka ordförrådet, så finns det andra. Substantiv är till exempel lätta att sätta ihop med varandra och göra sammansättningar av: handbokssuccé, ordklassöverraskning, grammatiksdagsblogginläggskribent. Det är egentligen bara vårt närminne som sätter gränsen för hur långa sammansättningar vi kan göra i svenskan. Fiffigt!

Byt ändelse så får du ett nytt ord

Ett annat sätt att skapa ett nytt ord är att låta ett befintligt ord byta ordklass. Med ändelser kan verb bli substantiv, adjektiv kan bli verb och substantiv kan bli till adjektiv. Om vi till exempel byter ut -ad i adjektivet begåvad mot -ning, får vi vips substantivet begåvning! Om vi lägger till -ande på verbet avgör blir det ett avgörande, med ett enkelt -ende blir verbet bo till ett boende,  med -else förvandlar vi att hända till en händelse, och ett -ing gör det att laga till en färdig lagning. Självklart går det att byta ordklass åt andra hållet också. Till exempel genom att lägga till ett -a så att så att ett substantiv som bil blir ett verb: bila.

Hur funkar andra språk?

Det här är en funktion i språket som jag verkligen gillar. Släng er i väggen alla ni som klagar över att svenskan är ett ordfattigt språk. Jag svarar jag er raskt med ett substantiv avlett från verbet snacka genom att stryka ändelsen -a: snack! Svenskan är ju möjligheternas språk, hävdar jag med stor ödmjukhet och medvetenhet om att alla språk är fantastiska på många olika sätt. Men det här extra kul i svenskan. Hur andra språk funkar får ni gärna berätta. Vilka coola ordbildningsfunktioner har till exempel samiskan, kurdiskan eller franskan?

Lagom många substantiv är bäst

Jag slutar dock med att höja ett varningens finger. Substantiv är av naturen ganska orörliga, de packar information. Så glöm inte de andra ordklasserna när du skriver! Verben för fart och fläkt, och adjektiven för färg och form. Om alltför många ord i din text slutar på de där magiska substantivändelserna finns det en risk att den är onödigt informationstät och kan behöva ett par verb för att underlätta läsningen.

Vi delar ut ordklasser

Om du har vägarna förbi T-centralen (Plattan) på morgonen fredagen den 22 mars (7.30) så kan du få ett ord på vägen till jobbet. Då är det nämligen Grammatikdagen, och Språkkonsulterna delar ut ordklasser! Du som bor i Malmö får bege dig till Centralstationen för att få dig ett ord!



20 mars, 2013

Ordklasser del 5 - pronomen

Tack och lov att vi har pronomen! Ord som kan användas istället för substantiv eller egennamn (pronomen betyder ju istället för namn). Det finns en mängd olika pronomen med olika specialfunktioner som personliga, possessiva, demonstrativa, reflexiva, relativa och reciproka, men det är väl pronomenets förmåga att ersätta andra ord som är dess största förtjänst. För det är en funktion som vi verkligen har nytta av i en text och när vi talar. Man brukar säga att det inte finns mer än några hundra pronomen i det svenska språket, men ändå kan de utgöra en femtedel av orden. Slutledning: vi behöver våra pronomen!

Tänk till exempel om jag skulle ha skrivit de sista två meningarna ovan i en värld utan pronomen. Jag hade inte kunnat börja med Man brukar säga ... eftersom man är ett pronomen. Vad skulle jag då ha skrivit istället? Svenskarna brukar säga ...? Kreti och pleti brukar säga ...? Mats, Susanne, Henrik, Ingrid, Sara, Anki, Kristina, Helena, Helena och Annasara (jag och mina kolleger) brukar säga ...?  I det här sammanhanget var det praktiskt att kunna använda det mer generaliserande pronomenet man.

Jag hade inte heller kunnat skriva Slutledning: vi behöver våra pronomen! Vi är ju ett personligt pronomen, och vad skulle jag ha skrivit istället? Människorna på jorden? Svenskarna? Herr och fru Johansson på Tomtebogatan?

Jag kunde inte heller ha skrivit våra, eftersom det ju är ett possessivt pronomen. Och hur hade meningen blivit då? Slutledning: svenskarna behöver svenskarnas pronomen! Minst sagt lite styltigt. Ja, barnsligt rentav, för barn kan ju inte riktigt använda pronomen. Totte vill ha Tottes hink och Tottes spade, kan man höra ett barn säga och vi drar på munnen åt telningens språkliga omognad.

Om man som vuxen uttrycker sig på det sättet så blir det problem. Om jag på en anställningsintervju säger: - Mats tycker att Mats kompetens på språkområdet är en av Mats största meriter, så tror jag att intervjun tar slut i ett huj.

Nej, tack och lov att vi har pronomen! Så att vi kan skriva och tala på ett smidigt och ekonomiskt sätt som inte tröttar läsaren och lyssnaren i onödan.

18 mars, 2013

Ordklasser del 4 – prepositioner


Prepositioner är oböjliga ord som vi använder för att beskriva olika förhållanden mellan personer, platser, saker, ofta positioner i rum och tid; ord som till exempel , runt, före efter, till eller med. Ordet kommer från "pre", som betyder "framför", och "position".

Prepositioner är ofta del i en prepositionsfras, där prepositionen är huvudord och följs av en så kallad rektion. Rektionen är ofta en nominalfras (ett substantiv eller en substantivfras) men kan också vara en infinitivfras eller en bisats, som i exemplen nedan.

Vi vägrar äta restaurang.
Vi är trötta att äta överhuvudtaget.
Vi överlever genom att vi tar tillvara andlig energi inom oss.

En överordnad kategori till prepositioner är adpositioner som är en gemensam benämning på prepositioner, postpositioner och cirkumpositioner. En del adpositioner kan användas som både pre- och postpositioner,  till exempel runt och om (en gång om året eller året om). Exempel på cirkumpositioner är en meter när, för ett år sedan eller för min skull. Svenskans adpositioner är mestadels prepositioner, men i till exempel japanskan finns bara postpositioner.

14 mars, 2013

Ordklasser del 3 - Den svåra ordklassen


Nästa fredag den 22 mars håller vi föreläsningen Grammatik för blåbär på Kulturhuset i Stockholm. Föreläsningen är ett gratisseminarium för alla som känner att de har glömt alla gamla skolkunskaper i grammatik.

Svårförklarad ordklass

Under mitt arbete med att lägga upp föreläsningen Grammatik för blåbär blev det uppenbart att adverb är den mest svårförklarade ordklassen. Den har inga självklara kännetecken för böjning eller användning och har snarare en tendens att bli en slasktratt för sånt som inte hör hemma någon annanstans.

Adverb har blivit lättare på senare tid

Men det har faktiskt blivit lättare numera att klassificera adverben. Tidigare räknade man nämligen vissa ord med samma funktion som adjektiv till ordklassen adverb och det gjorde att det blev svårt att skilja på adjektiv och adverb. Men nu har man börjat beteckna sådan ord som adjektiv istället, till exempel långsamt i Hon reste sig långsamt eller vackert i Huset låg vackert som adverb. Själv tycker jag att det gör det hela mycket lättare. Vi behöver inte längre fundera så mycket på om ord som bestämmer substantiv är adjektiv eller adverb utan kan istället tänka: Adverb sådana ord som blir över, till exempel aldrig, lagom, faktiskt.

P.S. Du kan fortfarande anmäla dig till Grammatik för blåbär.

11 mars, 2013

Ordklasser del 2 - adjektiv

Om du vill beskriva hur saker och ting ser ut, är eller var de finns i rummet eller tiden, då kommer du att använda den trevliga och hjälpsamma ordklassen adjektiv. Titta! Där slängde jag ju in två adjektiv utan att ens anstränga mig.

Adjektiv är ordklassen som beskriver substantiven. Det är alltså oftast med hjälp av adjektiven som vi målar upp känslor, pratar om smaker eller kan beskriva någons utseende i detalj. Utan adjektiven skulle matlagningsprogram bli otroligt tråkiga att titta på - Tina skulle ju aldrig kunna prata om att allt hon smakade var "jättegott"!

Adjektiven är som sagt väldigt hjälpsamma. De vill så gärna hjälpa till med att underlätta vår kommunikation att de till och med böjs efter substantivet eller pronomenet de beskriver, trots att det inte behövs för att vi ska förstå om det handlar om singular eller plural. Vi säger till exempel "en jättegod gryta", "ett jättegott rödvin" och "tre jättegoda pajer".

Men hjälp av adjektiv kan vi också jämföra olika saker. Du har säkert hört att "superlativen haglar över stjärnan" om någon kritikerrosad artist, och då är det faktiskt adjektiv som haglar. Superlativ är nämligen en av de tre komparationsklasserna vi använder om adjektiv: "god" (positiv), "godare" (komparativ), "godast" (superlativ). När superlativen haglar är alltså personen i fråga "bäst", "störst", "mest lysande", "mest begåvad" eller något annat fantastiskt. Men adjektiv använder vi till alla beskrivningar, så det går ju också att använda superlativ för att berätta att någon är riktigt usel: "sämst", "mest irriterande", "skränigast"...

Med denna lilla grammatiklektion önskar jag dig en skön och trevlig måndag!

04 mars, 2013

Nu laddar vi om med ordklasser!

De senaste veckorna har vi skrivit om modersmål här på bloggen. Inläggen har blivit en blandning av personliga erfarenheter, språkvård och tänkvärda fakta. Vi har bland annat skrivit om uppväxten i en tvåspråkig miljö, suget efter att få tala sitt eget språk, varför det är så viktigt att få lära sig sitt modersmål ordentligt och vad som sker inom språkvården på området. Kanske har du som läser lärt dig något nytt – eller kanske känt igen dig?

Den här veckan byter vi ämne och kommer i några veckor framöver att skriva om ordklasser. Vilken är din favoritordklass? Verb? Adjektiv? Substantiv? Räkneord?

När jag tänker på substantiv dyker ofta den lilla ramsan jag fick lära mig i skolan automatiskt upp i mitt huvud:

 ”Substantiv är namn på ting, såsom humhum, hatt och ring.”

Ja, nu ska det förstås inte vara humhum i ramsan egentligen, men jag kommer inte riktigt ihåg hur den går. Gör du? Undrar för resten vad man har för ordklassramsor i skolan nu för tiden? Har man ens ramsor?

Håll alltså utkik efter våra reflektioner och fakta under veckorna som kommer, om du vill läsa mer om ordklasser. Och kanske har du egna språkfunderingar att dela med dig av här på bloggen?