Att skapa gentiv, det vill säga beskriva ägande, är i vanliga fall inte svårt i svenskan. Man lägger helt enkelt till ett s efter nominalfrasen, som i Lisas keps.
Även om nominalfrasen består av flera ord sätter man numer
s:et sist: Lisa i grannhusets keps.
Detta är resultatet av en språkutveckling – förr tog man istället fasta på
substantivet och skrev Lisas i grannhuset
keps. Idag känns nog en sådan
konstruktion onaturlig för de flesta.
Vid samordning av två eller flera nominalfraser blir dock
placeringen av genitiv-s:et knepigare. Ska man lägga till ett s i slutet av
varje nominalfras, eller bara vid den sista? Här är till och med experterna
lite oense om hur man bör tänka.
Själv tycker jag att rekommendationen i Svenska akademiens språklära är såväl logisk som enkel att både
följa och förstå. Den går ut på att om genitiven pekar på något som
nominalfraserna har gemensamt, det vill säga om betydelsen är kollektiv, räcker
det med ett s i slutet av den sista nominalfrasen.
Vi skriver alltså Lisa
och Moas keps om Lisa delar sin keps med Moa. Om Lisa och Moa istället har
varsin keps, har vi en betydelse som är distributiv istället för kollektiv. Då
ska det vara ett s i slutet av varje nominalfras: Lisas och Moas kepsar.
Tänk alltså: De som delar på något delar också på s:et!
Jag tycker det är jätteologiskt. Jag läser det så här: Malin och Helenas bok - Malin gör något med Helenas bok, utan att Helena är med. Malin och Helenas hund tar en promenad när Helena är bortrest. Om det däremot är vår gemensamma hund så tycker jag att vi borde få varsitt s: Malins och Helenas hund. Jag tolkar alltså Malin som en del och Helenas hund som en annan, istället för att Malin och Helenas är en del och hund en annan. Strukturen är helt enkelt tvetydig, vilket jag nog inte tycker att varianten med två S är.
SvaraRaderaHej Malin!
RaderaJa, det är knepigt det här! Jag tycker dock att det kan bli problem även om man alltid lägger till ett s på varje nominalfras, som du föreslår. Om man till exempel pratar om Malins och Helenas kontor kan det innebära missförstånd angående om Malin och Helena delar kontor eller om de har ett kontor var.
Om det, även i sin kontext, blir otydligt med en konstruktion som Malin och Helenas hund tar en promenad, föreslår Språkriktighetsboken en omskrivning. Man skulle kunna tänka sig Helena tar en promenad med Malins hund, om det är det man menar.
För skribenten (som ju förhoppningsvis vet om det är en gemensam hund eller inte) tycker jag dock att detta är en tydlig och enkel regel. Språkrådet rekommenderar ju att nominalfraserna endast ska dela genitiv-s om de utgör en etablerad enhet. De säger att en etablerad enhet till exempel kan vara ett författarpar som "bör ha skrivit många böcker tillsammans, inte bara ett fåtal". Det menar jag är en oerhört luddig regel som blir svår för skribenten att följa. Var går gränsen - vid tre böcker eller tio?