28 december, 2011

Det täcka och det otäcka könet

Nu när det är lite lugnare på kontoret blir språknörderiet kanske lite mer ingående än vanligt. I dag på lunchen började vi fundera på uttrycket det täcka könet, som man i gammalt språkbruk kallade kvinnor. Är männen i så fall otäcka?

Vi slog i alla fall upp det i vår etymologiska ordbok som gav oss svaret: täck betyder vacker, eller möjligen angenäm. Så det täcka könet är alltså det vackra. Och det som är otäckt är alltså fult. Kul!

21 december, 2011

Förbrytarlingo

Idag ramlade vi in på en rolig språkdiskussion på kontoret. Det handlar om kåksnack eller förbrytarspråk som det så högtidligt benämns i SAOB. Det började med ordet sjoxa som jag trodde betydde stjäla, men som enligt SAOB betyder sälja. Vi försökte hitta fler ord, och ur minnet fiskade jag gola för tjalla och plit för fängelsevakt. Men sedan blev det magert. Men google hjälpte mig att plocka fram knall. När man får knall från en anstalt får man omedelbar förflyttning utan förvarning och utan att få plocka ihop sina tillhörigheter. Pang in i transportbilen bara, och plupp ner på ett nytt ställe.

Jag kommer att tänka på Olle Josephsons språkkrönika i Svd häromdagen där han resonerar om hur nya språkskikt har blivit synliga med hjälp av bloggar och forum på internet. Men kåksnacket är fortfarande en sociolekt som inte är synlig på nätet. Jag vet inte om det gör något, men det blev svårt att hitta exempel till bloggen i alla fall.

19 december, 2011

Vi hade bilen stod ute hela natten

I dagens språkspalt i Svenska Dagbladet skriver Olle Josephson som vanligt torrhumoristiskt, nyanserat och lagomdistanserat om språklig utveckling i moderna medier. Ett av hans exempel på nykomlingar i skriftspråket är att undvika presens particip, alltså istället för att säga vi hade bilen stående ute hela natten blir det vi hade bilen stod ute hela natten. När jag läste det kom jag ihåg en av mina första insikter när det gäller hur vi tror att vi talar och hur vi verkligen säger. Det var när samma Olle Josephson på en föreläsning på språkkonsultlinjen sa till gruppen att denna konstruktion var mycket vanlig i talat språk: Jag har ett glas vatten står på nattygsbordet. Det blev nästan lite upprorsstämning bland oss studenter och vi vred oss som maskar och invände att "nää, säger man väl inte". Men efter bara någon vecka hade vi ändrat uppfattning allihop. Vi hade alla hört en eller flera personer använda likande konstruktioner. Vi behövde bara bli uppmärksammade på det.

Numera är jag ganska luttrad och väl medveten om att vi kan kläcka ur oss de konstigaste konstruktioner utan att någon egentligen lägger märke till det. Men precis som Olle J säger har de nu blivit till allmänt beskådande även i skrift. Det ska bli kul att se hur det påverkar vår uppfattning om rätt och fel i språket.

15 december, 2011

Testikelgrönsaken

Imorse köpte jag ingredienser till en räksallad, och jag funderade på att ta en avocado men hoppade över det. När jag vid lunch satt och åt salladen läste jag i senaste Språktidningen att ordet avocado långt tillbaka kommer från det aztekiska språket nahuatl och betyder testikel. Just då, när jag satt och tuggade i mig salladen, kändes det skönt att jag hade valt bort avocadon.

14 december, 2011

Pluralformerna äro på väg bort

I svenskan pluralböjde vi verben förr i tiden, det känner nog de flesta till. Förr i tiden i det här fallet är före 1950, ungefär. Och pluralformerna höll sig nog fast i talspråket ett tag till.

Men trots detta ser du nog pluralformer av verb titt som tätt utan att tänka på det. För visst känner du igen den här varningen:
Obehöriga äga ej tillträde
Märkligt nog lever ett väldigt gammaldags språk kvar i varningsskyltar och förbudsskyltar, trots att det är viktigt att vara tydlig och konkret när det gäller varningar. Det måste vara den myndiga stämman som lockar skribenterna. För visst känner man sig liten av ett överträdelse beivras, trots att det är helt obegripligt vem som är ivrig till överträdelser (eller vad menar de?), eller ett obehörig vistelse förbjuden (vad har ni emot verb?)?

Men imorse såg jag en skylt som gjorde mig så glad, så glad. Jag var nära att utbrista "Åh WOW, inget pluralverb!!" men behärskade mig eftersom jag nog hade framstått som en knäpp språknörd (och det är jag ju inte!). Så här stod det på skylten:
Obehöriga äger ej tillträde
Ja! Jag vet! Visst är det härligt att varningsskyltar äntligen kommit ikapp oss andra språkbrukare?

06 december, 2011

Ekonomispråket

Förra veckan var jag på kurs i affärsekonomi. Det var lärorikt på alla sätt för en humanist som jag. Och kul! Naturligtvis kunde jag inte låta bli att göra några språkliga iakttagelser, bland annat dök ordet upplupen upp. Alla deltagare tyckte att det var ett konstigt ord. Men om man får veta att lupen kommer från ordet löpa i betydelsen täcka så blir det inte så konstigt: upplupen ränta eller upplupna kostnader - man täcker upp för ränta eller kostnader som ska komma. Ordet förekommer i andra stelnade konstruktioner till exempel mossbelupen koja eller imbelupen i snapsvisan Imbelupna glasen stå på högan fot.

Så skål för både kostnader och ränta och tack Hans Richter för en bra kurs.

01 december, 2011

I fel kultur säger en bild ingenting alls

Just nu sitter det uppe reklamaffischer för tv-spelet Fifa12 där fotbollsspelaren Wayne Rooney står och håller i en dödsmördarsöt hundvalp men ändå ser besviken ut:
Wayne säger "All I want for Christmas is the ball" (ungefär "Det är bara bollen jag önskar mig i julklapp") och den svenska undertexten lyder "Byt ut mjuka paket, lutfisk och fula slipsar mot benhårda tacklingar, klacksparkar och supersnygga pytsar." Men varför står han då och håller i en söt vovve? Skulle den vara ett mjukt paket?

Jag såg affischen både en och två gånger innan jag förstod den, helt enkelt på grund av att den kulturella kontexten gick mig förbi här i novembermörka Stockholm. Sedan klickade det äntligen. Waynes valp syftar på den engelska motsvarigheten till sommarkatt; a puppy for Christmas. Bakgrunden är att välmenande föräldrar köper söta hundvalpar i julklapp till sina barn, som i vardagsjanuari inser att det är rätt jobbigt med en hund som måste passas och uppfostras. Då lämnar man helt enkelt bort valpen. Djurrättsgrupper brukar satsa hårt på marknadsföring mot julklappsvalpar i december. "Köp inte en valp till jul!" Att Wayne skulle lämna bort valpen på grund av att han hellre vill spela tv-spel är kanske inte poängen med den här bilden, snarare att han inte önskar sig den traditionella önskeklappen. Ge grabben ett tv-spel.

Men. Den här bilden funkar ju inte i Sverige. Här har vi inte för vana att ge bort valpar i julklapp, åtminstone inte så stor vana att det går att göra en sådan här annons av det. I Storbritannien förstår man den underliggande betydelsen direkt; här ser vi bara en söt hund. Det hade funkat betydligt bättre om Wayne stått och hållit i en trist julklappsslips eller stickad tröja. Det är inga önskeklappar likt hundvalpen i hans famn, men det är något som vi svenskar har kulturella ramar att förstå.

Julkalender med bevarat språk

Årets julkalender Tjuvarnas jul har bra potential. Den doftar Dickens och godmodig spänning redan i första avsnittet. Och som språkkonsult kan jag inte låta bli att notera att manusförfattaren har tagit ut svängarna när det gäller språket. I vanliga fall brukar manusförfattare till barnprogram vara rädda för ovanliga ord, antagligen för att de inte vill stänga ute någon. Men det de missar då är att barn (och alla andra för den delen) faktiskt kan lära sig nya ord, bara nyheterna introduceras på ett bra sätt. Den här kalendern lär barnen (och alla andra för den delen) att införliva ord och uttryck som tagit sin början, giktbruten, bråda dagar, en skara ljusskygga figurer och näste. Roligt och stimulerande!