Dubbeltydigt korsord

Korsordet i dagstidningen New York Times är känt för att vara svårt. Det beror nog på att de har otroligt påhittiga och kreativa korsordsmakare. Dagen innan det amerikanska presidentvalet 1996 var en av ledtrådarna i korsordet "huvudnyhet i morgondagens tidning (!)" och svaret var vinnaren i presidentvalet - men hur kunde korsordsmakaren veta vem som skulle vinna? Var han synsk? Hade han slagit vad? Satsade han sin karriär på den kandidat han själv röstade på?

Ingalunda. Korsordsmakaren gjorde så det fanns två möjliga lösningar på svaret (Clinton eller Bob Dole, de har lika många bokstäver) och på alla ord som korsade det. Oh vad klurigt! Och oh vad jobbigt att inte kunna lösa korsordet förrän nästa dag! Här kan du se korsordet. Det var ju tur att de inte gjorde ett liknande korsord till valet 2000, när det tog veckor innan en vinnare kunde utses.

I senaste numret av Språktidningen finns det ett trevligt och intressant reportage om en familj med tre generationer korsordsmakare, och tips på hur man kan börja skapa sina egna korsord. Det ger ju med ens en spännande bakom-kulisserna-inblick i ett yrke man inte tänker på så ofta!

Stackars lilla apostrof

I somras rapporterade Helena att svenskar som använder genitivapostrof snor dem från engelska skyltar. Och stölderna bara eskalerar! För två veckor sedan gjorde den stora bokhandelskedjan Waterstone's, som grundades av Tim Waterstone, om sin logotyp - och de tog bort apostrofen. Tog bort! En bokhandel som inte följer grundläggande skrivregler i sitt eget namn, det är ju en sensation! Och mycket riktigt blev många kunder riktigt upprörda. Tänk dig själv om Akademibokhandeln skulle bestämma sig för att (förlåt) särskriva sitt namn. Och lägga till en jobbig logotypskrivning. Akademi Bokhandeln. Det känns inte så troligt, va? Men det är precis det som hänt i Storbritannien.

Varför, kan man då fråga sig? Så här säger Waterstones VD i pressmeddelandet:

Waterstones without an apostrophe is, in a digital world of URLs and email addresses, a more versatile and practical spelling.

För att sammanfatta: Eftersom apostrofer inte funkar i webb- och e-post-adresser är det lika bra att sluta använda dem helt och hållet i företagsnamnet. Apostrofen anses vara omodern. Stackars lilla apostrof!

Waterstones-apostrofen söker nu desperat efter ett nytt jobb. Du kan följa hens vedermödor på Twitter-kontot @SadApostrophe, där även andra företagslogotypers försvunna apostrofer skymtar förbi. Just nu är Waterstones-apostrofen rädd för att sluta som Harrods-apostrofen - han fick sparken 1928 men tror i sitt nersupna tillstånd att han fortfarande jobbar där. Stackars små apostrofer, vem ska trösta dem? Jag tror dock att det är för kallt och främmande för dem att jobba på svenska skyltar, så vi får hoppas att något engelskspråkigt företag förbarmar sig över dem.

Myndighetsbreven och ångesten

Den roliga bloggaren Sonja Abrahamssons senaste krönika i Nyheter 24 handlar om den ångest hon får av brev från myndigheter som Försäkringskassan och Skatteverket. Så här känner hon inför pappren:

Alltid är det något de vill veta, något de vill ha. Vad de vill står alltid ”tydligt och klart”, men det är så diffust, så exakt, på en och samma gång. Jag drabbas av spontan dyslexi så fort jag ska försöka läsa myndighetsbrev.

Det kan inte vara lätt att vara en myndighet som måste skicka ut information när man vet att mottagaren inte riktigt vill läsa den, utan snarare får ont i magen av att se ett brev märkt Skatteverket. Myndigheterna arbetar hårt med att skriva begriplig och mottagaranpassad information, men att döma av Sonja Abrahamssons text är deras brev fortfarande svårtydda många gånger. Men det här är något som många andra skribenter också kan råka ut för. Hur når man fram till någon som inte alls vill läsa texten?

Det gäller att vara väldigt konkret och ha en respektfull ton. Använd gärna grafiska knep för att göra informationen överskådlig. Punktlistor, tydliga underrubriker och ett lättläst typsnitt hjälper läsaren att se det viktiga. Och överbelasta aldrig texten med överflödig information som läsaren måste slå sig igenom för att hitta kärnan!

Tjugondag Knut ska julen ut

I fredags var det tjugondag Knut eller tjugondedag jul. Tjugo dagar efter julafton ska man städa bort julen enligt traditionen, så nu ligger nog de flestas julgranskulor och tomtar i en kartong på vinden eller i förrådet. Men samlingsnamnet för julprylarna varierar, och nu vill vi veta vad du har skrivit på din kartong? Vi har lagt upp en omröstning på vår Facebook-sida, så titta in där och lägg din röst!

Språkfrågekampanjen gav 120 kronor till Stadsmissionen

Inför julen 2010 hade vi en kampanj på Facebook - ställ en språkfråga mellan lucia och julafton, så ger Språkkonsulterna 10 kronor till Stadsmissionen. Vi körde en repris 2011. 12 frågor blev 120 välbehövliga kronor till Stadsmissionen - tack alla som frågat! Vi fick många tillfällen att klia oss i huvudet och vi fick chansen att fräscha upp våra skrivregelkunskaper. Förra gången publicerade vi bara frågorna här på bloggen och hänvisade till svaren på Facebook-sidan, men nu publicerar vi både frågorna och svaren för enkelhetens skull.

Har du språkfrågor du inte hittar svar på? Du kan alltid kontakta Språkrådet, och det går också bra att ställa frågor till oss året om.

1. Skriver man jur.kand.-examen just så? Med punkter och bindestreck? Eller annars hur?

Svar: Oj, vilken utmaning du gav oss. Och fortfarande är vi inte riktigt säkra. Språkrådet brukar inte dra sig för att stapla flera skrivtecken efter varandra så därför skulle man kunna tänka sig den variant som du skrev. Men om man skulle följa samma princip som i "avd.chef" skulle man kunna skriva "jur.kand.examen". Jag föredrar själv den varianten eftersom jag tycker att det är osnyggt med flera skiljetecken efter varandra.

2. I nedanstående exempel på svenska skriver man väl ut punkten före citationstecknet och därefter ett frågetecken? På engelska skippar de punkt och använder frågetecken. Men det gör ju tanken till en fråga i så fall och det känns inte rätt.

Who walks into a shop and is like, "I want to eat fermented herring tonight?"

Vem går in i en butik och tänker: "Jag vill äta surströmming ikväll."?

3. Och hur gör man om man har en film- eller boktitel som innehåller ett utropstecken och titeln hamnar sist i en mening och det inte går att omformulera? Kursiverar man titeln och avslutar med en punkt efteråt, eller måste man använda citationstecken kring titeln för att undvika förvirring?

4. Samma princip om jag vill utropa att jag älskar L.A., blir det då "Jag älskar L.A.!" eller får man lov att skippa sista punkten i ett sånt läge? Filmen "Bananas!*" är ett annat (kanske långsökt) exempel då den har både utropstecken och asterisk. Skulle det då bli: "Jag gillar filmen Bananas!*!"

Svar: Du behöver inte nödvändigtvis avsluta citatet med en punkt. Det blir snyggare och tydligare utan. Men du har alldeles rätt i att frågetecknet ska vara utanför citatet. Så här:

Vem går in i en butik och tänker: "Jag vill äta surströmming ikväll"?

Den andra frågan var lite knivig, men jag hittade till slut vägledning i paragraf 4.4.3. Enligt den får man helt enkelt bita i det sura äpplet och skriver utropstecken, citattecken och sedan punkt. Eller kursiverar som du själv föreslår, det blir lite snyggare. Här är Skrivreglernas eget exempel:

Står det verkligen inget mer på lappen än "Jag vill hem!"?

5. Mina kolleger vill gärna skriva versaler i en mening som den här: Verktyg för Kraftfältsanalys (fråga mig inte vad det betyder!) Jag ändrar till liten bokstav, för kraftfältsanalys är ju inget namn. Vem gör rätt?

Svar: Åh, det är helt entydigt du som gör rätt. Det ska bara vara stor bokstav när man inleder en mening och i egennamn, annars små bokstäver. Det finns förstås en massa gränsfall, men kraftfältsanalys verkar inte vara ett av dem.

6. Jag förstår att Lucia-sången handlar om att natten går tunga steg, etc etc. Men varför sjunger man "skuggorna ruva" istället för "skuggorna ruvar"? Har de tappat bort ett R?

Svar: Det är inte bara orden som är gammaldags i luciasången, även grammatiken är föråldrad. Det är helt enkelt ett pluralböjt verb som lever kvar! Vi slutade använda dem i svenskan runt 1950, men i äldre litteratur kan de leva kvar, som du ser.

7. Skriver man "Hennes Kunglig Höghet" eller "Hennes Kungliga Höghet"? Även om det kanske är vanligare med "Kungliga" så är väl den officiella titeln utan "a"? Kan man skriva "Hennes kunglig höghet", alltså utan versaler? Och samma versalfråga angående det där med "Ers Nåd"/"Ers nåd"/"ers nåd".

Svar: Kungliga tilltalstitlar skriver vi vanligtvis med stor bokstav på varje ord, men det gäller inga andra titlar. Det blir alltså "Hennes Kunglig Höghet Kronprinsessan" men "Ers nåd" (inledande versal). "Kunglig höghet" är en fast enhet i det här fallet och ska därför inte böjas, men tilltalar man flera kungligheter ska man pluralböja. Men "Hennes Kungliga Höghet" är nog vanligare och fungerar också.

8. Jag funderar lite på versalisering och det här med släktnamn innehållande bin, von, af, van och så vidare. Stämmer det att man inte ska använda initial versal även om de skulle råka hamna i början av en mening? Man använder ju inte alltid förnamnet, så det borde alltså bli: "bin Ladin är död.", "von Anka är den rikaste ankan i världen."

Släktnamnet De Geer är väl ett undantag och ska alltid skrivas med stort D. På engelska verkar dessa namn alltid stavas med stor bokstav.

Svar: Det stämmer att man enligt svenska skrivregler ska inleda meningen med liten bokstav när det första ordet är en namnpartikel, och även när det är en enhetsbeteckning som börjar med liten bokstav, t.ex. pH. För att vara tydlig är det därför säkrast att skriva om meningen så den inleds versalt. På engelska gäller inte den här regeln, där sätter man ut versal på namnpartiklar och enheter i början av en mening.

9. Begreppet "mindfulness" har ju spridit sig i Sverige som en annan farsot. Och alla klagar över att det inte finns något bra svenskt begrepp för ordet. "Medveten närvaro" är det alternativ man hör oftast. Men har ni något bättre förslag? Eller hur tycker ni man ska hantera ett ord som fått så många 'egna' konnotationer?

Svar: Ja, "mindfulness" är väldigt vanligt i Sverige, men "medveten närvaro" verkar vara rätt vanligt det också och är det alternativ som Språkrådet föreslår. Vi håller med och tycker att det fungerar bra. Det kan förstås vara svårt att försöka kämpa för att använda svenska begrepp när många vill använda det engelska, men i det här fallet är det svenska begreppet rätt vedertaget.

10. Jag undrar om ordet "empowerment" går att översätta till något mer upphetsande än t ex "självbestämmande" eller "egenmakt"?

Svar: Men kom igen, inte finns det något mer upphetsande ord än "egenmakt"? Det är dessutom tydligare än det engelska, eftersom det berättar precis vad det handlar om. Kort och rakt på sak - ljuvligt!

Skämt åsido. Att vi hellre använder otydliga engelska ord än tydliga svenska handlar om att de låter mer spännande - men samtidigt framstår man som lite opålitlig eftersom det lätt blir floskelaktigt. De svenska motsvarigheterna framstår som pålitliga - men en smula tråkiga, som du själv anser. Det här ligger nog i låneordens natur. Eftersom de inte är på vårt eget modersmål kan vi inte förstå dem lika djupt som våra egna ord, utan de får en spännande och exotisk klang. Men strunta i att svenska ord inte uppfattas som lika spännande utan kom ihåg att du framstår som mer pålitlig när du använder svenska ord!

11. När används generisk respektive generell? Eller vad är skillnaden på generisk och generell?

Svar: "Generisk" handlar alltid om ursprung, t.ex. generiska läkemedel eller generiska viner. Det är också en språkvetenskaplig term "generisk betydelse" som betyder att ett ord betecknar alla individer, t.ex. MAN är rätt trött på julmat nu. "Generell" betyder mer "allmän" eller "sammanfattande". Men jag håller med dig om att i vissa fall känns det hugget som stucket vilket man ska använda. I det språkvetenskapliga exemplet kunde man väl lika gärna säga att MAN används i GENERELL betydelse. Men så där är det ju med facktermer ... de ska alltid vara lite märkvärdiga :-).

12. Ska ordet nackabo stavas med stort eller litet n?

Svar: Nackabo är en sammansättning av orten Nacka och bestämningen bo, och ska därför stavas med stort N. Det är skillnad på konstruktioner som göteborgare - de är avledningar av ett huvudord, inte sammansättningar, och ska därför skrivas med liten bokstav.

Spännande seminariedag i Kulturhuset

Det är väl ingen som har missat att vi har infört en årlig grammatikdag i Sverige. I år infaller dagen den 3 februari och vi passar på att anordna en superintressant seminariedag i Kulturhuset. Det fullständiga programmet ligger nu ute på Grammatikdagens webbplats. Om du känner att du behöver fräscha upp dina gamla skolkunskaper kan du delta i morgonpasset Grammatik för blåbär, som är till för dig som vill få det mest elementära. Det är dessutom helt kostnadsfritt.

En ny syndikerad multicurrency revolverande kreditfacilitet

Corporate bullshit säger man ofta om luddigt, modeordstätt och rätt intetsägande företagsspråk. Knepet är att använda glassiga ord och gärna lite svengelska, så märker ingen att det man säger egentligen är helt betydelselöst. I sann årssummeringsanda har tidningen Privata affärer har samlat affärsvärldens bästa floskler 2011 och det är en härlig samling nonsenssnack som ger sken av att vara betydelsefull. Läsarna fick rösta fram årets floskel, och den är en pärla.

Syftet med den nya strategin är att uppnå maximalt värdeskapande genom högre tillväxt och lönsamhet och därigenom göra Sandvik till ett ännu mer attraktivt företag för kunder, medarbetare och aktieägare.

Det är ju bra att de utmärker sig mot sina konkurrenter, som givetvis inte vill ha ett attraktivt och lönsamt företag.

Vem vill bo i Sexträsk?

Under julledigheten efterlyste SVT fula ortsnamn och fick en lång, lång lista från sina tittare. Faktum är att de fick skriva två artiklar på ämnet - läs artikel nummer 1 och artikel nummer 2! Ämnet fascinerar uppenbarligen, och det är inte konstigt. Namnet på orten där vi bor är givetvis personligt och det är klart att man vill bo på ett ställe med ett vackert namn. Så besvärligt då att det finns mängder av mindre vackra ortsnamn. En gång i tiden har ortsnamn som Sexdrega och Pungpinan varit helt normala, men när språket förändras och vi inte längre minns ursprungsbetydelsen låter det pinsamt.

Min favorit bland fula ortsnamn är Köttsjön i Jämtland. Det låter så otroligt och underbart jättekonstigt. Och underbart nog finns det en skiva som heter Live in Köttsjön. Smaka på den titeln! Jag har länge velat köpa skivan enbart för titelns skull, och det har konstigt nog inte blivit av än.

Fina ortsnamn då? Där gillar jag ortsnamn som har ett förled med svan. Som Svanö, Svannäs och Svanaby. Det måste vara för att de får mig att tänka på vackra, vita svanar som flyter runt i vattnet och ser harmoniska ut.

Finns det fler fula och fina ortsnamnsfavoriter bland våra läsare?

Det täcka och det otäcka könet

Nu när det är lite lugnare på kontoret blir språknörderiet kanske lite mer ingående än vanligt. I dag på lunchen började vi fundera på uttrycket det täcka könet, som man i gammalt språkbruk kallade kvinnor. Är männen i så fall otäcka?

Vi slog i alla fall upp det i vår etymologiska ordbok som gav oss svaret: täck betyder vacker, eller möjligen angenäm. Så det täcka könet är alltså det vackra. Och det som är otäckt är alltså fult. Kul!

Förbrytarlingo

Idag ramlade vi in på en rolig språkdiskussion på kontoret. Det handlar om kåksnack eller förbrytarspråk som det så högtidligt benämns i SAOB. Det började med ordet sjoxa som jag trodde betydde stjäla, men som enligt SAOB betyder sälja. Vi försökte hitta fler ord, och ur minnet fiskade jag gola för tjalla och plit för fängelsevakt. Men sedan blev det magert. Men google hjälpte mig att plocka fram knall. När man får knall från en anstalt får man omedelbar förflyttning utan förvarning och utan att få plocka ihop sina tillhörigheter. Pang in i transportbilen bara, och plupp ner på ett nytt ställe.

Jag kommer att tänka på Olle Josephsons språkkrönika i Svd häromdagen där han resonerar om hur nya språkskikt har blivit synliga med hjälp av bloggar och forum på internet. Men kåksnacket är fortfarande en sociolekt som inte är synlig på nätet. Jag vet inte om det gör något, men det blev svårt att hitta exempel till bloggen i alla fall.

Vi hade bilen stod ute hela natten

I dagens språkspalt i Svenska Dagbladet skriver Olle Josephson som vanligt torrhumoristiskt, nyanserat och lagomdistanserat om språklig utveckling i moderna medier. Ett av hans exempel på nykomlingar i skriftspråket är att undvika presens particip, alltså istället för att säga vi hade bilen stående ute hela natten blir det vi hade bilen stod ute hela natten. När jag läste det kom jag ihåg en av mina första insikter när det gäller hur vi tror att vi talar och hur vi verkligen säger. Det var när samma Olle Josephson på en föreläsning på språkkonsultlinjen sa till gruppen att denna konstruktion var mycket vanlig i talat språk: Jag har ett glas vatten står på nattygsbordet. Det blev nästan lite upprorsstämning bland oss studenter och vi vred oss som maskar och invände att "nää, så säger man väl inte". Men efter bara någon vecka hade vi ändrat uppfattning allihop. Vi hade alla hört en eller flera personer använda likande konstruktioner. Vi behövde bara bli uppmärksammade på det.

Numera är jag ganska luttrad och väl medveten om att vi kan kläcka ur oss de konstigaste konstruktioner utan att någon egentligen lägger märke till det. Men precis som Olle J säger har de nu blivit till allmänt beskådande även i skrift. Det ska bli kul att se hur det påverkar vår uppfattning om rätt och fel i språket.

Testikelgrönsaken

Imorse köpte jag ingredienser till en räksallad, och jag funderade på att ta en avocado men hoppade över det. När jag vid lunch satt och åt salladen läste jag i senaste Språktidningen att ordet avocado långt tillbaka kommer från det aztekiska språket nahuatl och betyder testikel. Just då, när jag satt och tuggade i mig salladen, kändes det skönt att jag hade valt bort avocadon.

Pluralformerna äro på väg bort

I svenskan pluralböjde vi verben förr i tiden, det känner nog de flesta till. Förr i tiden i det här fallet är före 1950, ungefär. Och pluralformerna höll sig nog fast i talspråket ett tag till.

Men trots detta ser du nog pluralformer av verb titt som tätt utan att tänka på det. För visst känner du igen den här varningen:

Obehöriga äga ej tillträde

Märkligt nog lever ett väldigt gammaldags språk kvar i varningsskyltar och förbudsskyltar, trots att det är viktigt att vara tydlig och konkret när det gäller varningar. Det måste vara den myndiga stämman som lockar skribenterna. För visst känner man sig liten av ett överträdelse beivras, trots att det är helt obegripligt vem som är ivrig till överträdelser (eller vad menar de?), eller ett obehörig vistelse förbjuden (vad har ni emot verb?)?

Men imorse såg jag en skylt som gjorde mig så glad, så glad. Jag var nära att utbrista "Åh WOW, inget pluralverb!!" men behärskade mig eftersom jag nog hade framstått som en knäpp språknörd (och det är jag ju inte!). Så här stod det på skylten:

Obehöriga äger ej tillträde

Ja! Jag vet! Visst är det härligt att varningsskyltar äntligen kommit ikapp oss andra språkbrukare?

Ekonomispråket

Förra veckan var jag på kurs i affärsekonomi. Det var lärorikt på alla sätt för en humanist som jag. Och kul! Naturligtvis kunde jag inte låta bli att göra några språkliga iakttagelser, bland annat dök ordet upplupen upp. Alla deltagare tyckte att det var ett konstigt ord. Men om man får veta att lupen kommer från ordet löpa i betydelsen täcka så blir det inte så konstigt: upplupen ränta eller upplupna kostnader - man täcker upp för ränta eller kostnader som ska komma. Ordet förekommer i andra stelnade konstruktioner till exempel mossbelupen koja eller imbelupen i snapsvisan Imbelupna glasen stå på högan fot.

Så skål för både kostnader och ränta och tack Hans Richter för en bra kurs.

I fel kultur säger en bild ingenting alls

Just nu sitter det uppe reklamaffischer för tv-spelet Fifa12 där fotbollsspelaren Wayne Rooney står och håller i en dödsmördarsöt hundvalp men ändå ser besviken ut:

Wayne säger "All I want for Christmas is the ball" (ungefär "Det är bara bollen jag önskar mig i julklapp") och den svenska undertexten lyder "Byt ut mjuka paket, lutfisk och fula slipsar mot benhårda tacklingar, klacksparkar och supersnygga pytsar." Men varför står han då och håller i en söt vovve? Skulle den vara ett mjukt paket?

Jag såg affischen både en och två gånger innan jag förstod den, helt enkelt på grund av att den kulturella kontexten gick mig förbi här i novembermörka Stockholm. Sedan klickade det äntligen. Waynes valp syftar på den engelska motsvarigheten till sommarkatt; a puppy for Christmas. Bakgrunden är att välmenande föräldrar köper söta hundvalpar i julklapp till sina barn, som i vardagsjanuari inser att det är rätt jobbigt med en hund som måste passas och uppfostras. Då lämnar man helt enkelt bort valpen. Djurrättsgrupper brukar satsa hårt på marknadsföring mot julklappsvalpar i december. "Köp inte en valp till jul!" Att Wayne skulle lämna bort valpen på grund av att han hellre vill spela tv-spel är kanske inte poängen med den här bilden, snarare att han inte önskar sig den traditionella önskeklappen. Ge grabben ett tv-spel.

Men. Den här bilden funkar ju inte i Sverige. Här har vi inte för vana att ge bort valpar i julklapp, åtminstone inte så stor vana att det går att göra en sådan här annons av det. I Storbritannien förstår man den underliggande betydelsen direkt; här ser vi bara en söt hund. Det hade funkat betydligt bättre om Wayne stått och hållit i en trist julklappsslips eller stickad tröja. Det är inga önskeklappar likt hundvalpen i hans famn, men det är något som vi svenskar har kulturella ramar att förstå.