Egentligen är shobresvenska, som mer fackmannamässigt brukar
kallas multietniskt ungdomsspråk, ingen dialekt utan en sociolekt. Skillnaden
mellan en dialekt och en sociolekt är att dialekten talas inom ett bestämt
geografiskt område, medan sociolekten talas av en grupp som till exempel har
sitt yrke, sin samhällsklass eller sin kulturella bakgrund gemensamt.
Men det är svårt att dra skarpa gränser. Och det finns,
tycker jag, anledning att misstänka att vissa drag eller ord från shobresvenska
kommer att fångas upp i dialekter som talas i de geografiska områden där den
förekommer. Vi har sett exempel på liknande utveckling tidigare. Ekensnacket har
ju till exempel bidragit till stockholmskan.
När Svenska akademiens ordlista utökades med de
shobresvenska orden guss (= tjej) och keff (= dålig), var det ett tecken på att
shobresvenska till och med håller på att sprida sig till standardsvenskan.
Vad kännetecknar då shobresvenskan? Om vi ser till
grammatiska skillnader från standardsvenskan så använder i shobresvenskan rak
ordföljd i efter inledande bisatser. De ord som är unika för shobresvenskan är ofta
hämtade från andra språk som exempelvis arabiska och turkiska, men det
förekommer också ord som hämtats från gammal svensk slang, till exempel essa i
betydelsen ljuga.
Kan du inte ge ett exempel på "rak ordföljd i inledande bisatser" för oss som bara är intresserade av språk men inte så duktiga? :-)
SvaraRaderaJa, hoppsan där hade det dessutom blivit fel! Rak ordföljd EFTER inledande bisatser skulle det ju förstås vara. Den inledande bisatsen ska ha rak ordföljd även i standardsvenskan.
SvaraRaderaEtt exempel på en mening med inledande bisats hittar vi i meningen "När katten är borta dansar råttorna på bordet." "När katten är borta" utgör bisatsen, medan "dansar råttorna på bordet" är huvudsatsen. På shobresvenska skulle den meningen alltså bli "När katten är borta råttorna dansar på bordet".
Jag ber om ursäkt för förvirringen... :-)