Missade du Språkrådsdagen? Läs referatet här!

Varje maj håller Språkrådet hov och konferens. I år var vi ett par hundra som samlats i Folkets hus i Stockholm. Programmet var lovande: från myndigheternas talspråk via skrivutveckling i skolan och jiddishkulturen i Sverige, till vokalernas svängrum och dagens höjdpunkt: prisutdelning.

Om du råkade missa konferensen kan du läsa referatet här!

Vad gör Institutet för språk och folkminnen?
Institutet för språk och folkminnens generaldirektör Ingrid Johansson Lind inledde dagen med att klargöra myndighetens uppdrag och verksamhetsområde: forskning om språk och språkpolitik. Institutet arbetar med dialekter, språk (språklagen), namn (namnlagen), kulturminnen (kulturminneslagen) och ortsnamn som Lantmäteriet beslutar om, folkminnen - det vill säga folklitteraturs narrativitet, och språkteknologi. Språkrådet är en avdelning inom institutet.

På frågan från dagens moderator Nedjma Chauche om vilket område som var mest prioriterat svarade Ingrid "uppföljningen av språklagen".

Hur ser myndigheternas texter ut efter 40 år?
Sedan var det dags för Språkrådets chef Lena Ekberg. Hennes ämne "Den nya obegripligheten", kittlade fantasin i alla fall på mig. Lena inledde med att konstatera att det traditionella kanslispråket är borta ur svenska myndighetstexter som beslut. Däremot har de texter som handlar om myndigheten själv, till exempel presentationstexter på webbplatserna, utvecklats i en annan riktning. Hon beskrev dem som abstrakta (med ord som verksamhet och styrning), vaga (sak, fenomen) och metaforiska (tiden rusar iväg).

Hon menade att metaforerna gör texterna svåra att förstå för myndigheternas traditionella primära målgrupp: medborgarna. Texterna är i stället anpassade efter det som borde vara sekundära målgrupper som andra myndigheter, departementen, interna mottagare och till och med andra texter.

De tendenser som Lena nämnde var:
• byråkratisering: jargong, abstrakta slagord
• marknadisering: marknadslösningar, kundbegreppet
• märkvärdisering: skrytfenor, signalord från till exempel management

Den nya obegripligheten är alltså strategisk och professionell, och en svår yta (kanslispråket) har blivit ett svårt djup.

På Nedjmas fråga om varför myndigheterna inte verkar tänka på mottagarna svarade Lena att eftersom texterna vänder sig till alla är mottagaranalysen svår. Texterna kommunicerar mer med varandra än med några mottagare. Det myndigheterna måste tänka på är att inte utesluta stora läsargrupper med ord som LEAN och styrkort.

När myndigheterna talar klarspråk
Susanna Karlsson forskar om talspråk och har genomfört ett projekt där hon undersökt hur myndigheter uttrycker sig i tal när de möter medborgarna. Hon beskrev hur handläggaren och den som ringer (mottagaren) tillsammans förhandlar fram en terminologi som de kan använda genom att handläggaren ger mottagaren förslag som han eller hon förkastar eller accepterar.

Susanna avslutade med att konstatera att terminologi för det mesta inte är något problem utan snarare en mötespunkt för handläggaren och mottagaren. Det är bara när termerna ligger nära allmänspråket ("med inkomst menar vi") eller när det i själva verket är frågan om jargong som det uppstår problem.

Nedjma och Susanna halkade in på en diskussion om Språkrådets telefonrådgivning, som på det sättet fick lite extra reklam.

Anföring, metakommentarer och röstfenomen i högstadieuppsatser
Mikael Nordenfors har skrivit en avhandling om högstadieelevers skrivutveckling. Underlaget har han hämtat från sin egen undervisning i Göteborg. Mikael började med att konstatera att betygskraven måste tolkas av lärarna för att de ska kunna sätta rättvisande betyg. Kraven är generellt formulerade med uttryck som viss grad av, hög grad av och så vidare. Men vad är till exempel hög grad av språklig variation?

Mikael har mätt
• textmängden (ökar från år 6 till år 9)
• ovix = ordvariationsindex (ökar från år 6 till år 9)
• ordlängd (ökar från år 6 till år 9)
• rösttyper
Det mest intessanta var hur eleverna lyckades variera rösttyperna i sina uppsatser och hur det påverkade betygen. De växlade mellan olika direkta anföringsverb (, sa X) och olika metakommentarer (, sa X grinigt).

Läsmål och läsprocess vid skrivande
Åsa Wengelin berättade om hur vi läser medan vi skriver, och hur det läsandet skiljer åt från när vi läser andras, redan färdiga, texter. Den största skillnaden ligger i förförståelsen. När vi läser vår egen text medan vi skriver den vet vi ju redan vad som står i den.

Det som avgör hur vi förstår det vi läser är
• läsmålet
• lässtrategin (anpassad efter uppgiften)
• egen diagnos av förståelsen (”förstod jag?”, ”måste jag läsa om?”)
• förförståelse och inferenser.

När vi läser vår egen text läser vi på olika sätt utifrån läsmålet.
• kontrollera den färdiga texten (kontroll)
• kontrollera, komplettera och korrigera delar av det man skrivit
• processa den framväxande texten

Vanlig läsning Läsning under skrivandet
Annan författare Känt innehåll = total förförstålse
Statisk text Text som förändras
Syfte = förståelse Syfte = evaluera, kontrollera
Ögonen rör sig
vänster-höger,
upp-ner

Blir texten bättre för att vi läser den medan vi skriver? Nej, undersökningen visar inte att texterna blev bättre när skribenterna läste under skrivprocessen.

EU-texternas mottagaranpassning
Ingemar Strandvik från Direktoratet för översättning i Bryssel berättade om mottagaranpassningen av EU-texter. Han berättade att trots att öppenhet och insyn (transparency) funnits på dagordningen i EU sedan 1992, och att antalet officiella språk ökat från de ursprungliga 4 till dagens 23, förekommer det nästan ingen diskussion om översättningar. Det finns en gemensam praktisk handledning som gäller för utformingen av rättsakter (http://eur-lex.europa.eu/sv/techleg/pdf/sv.pdf).

Ingemar betonade att EU:s lagstiftning är flerspråkig, och att det innebär att rättsakterna gäller i flerspråkiga autentiska versioner som alltså är avfattade genom översättning. Översättning är med andra ord väsentligt för rättssäkerheten i EU.

Men det är inte bara rättsakter som översätts, 50 procent är andra texttyper. Olika texttyper omgärdas av olika regler och det är viktigt att översättarna använder sig av ett tydligt texttypstänkande, det vill säga sätter textens syfte i fokus. De färdiga översättningarna ska avvika så lite som möjligt från nationella, i vårt fall svenska, genrenormer.

Mottagaranpassning i EU-lagstiftningen:
• Egen rättsordning med egna skrivregler, enhetlig tilämpning i 27 rättssystem.
• Införlivad i nationell rätt
• Alla språk har samma formella status, men alla rättssystem har inte samma status.
• Alla ska ha samma tillgång till lagstiftning (500 miljoner människor).

Terminologi och mottagaranpassning
• Samma begrepp ska användas, men enligt en dom (Cilfit 288/81): ”EU-terminologins begreppsmässiga autonomi”
• Balansgång mellan etablerad och ny terminologi.  Var ligger skärningspunkten mellan lagteknisk kvalitet, språklig kvalitet och terminologisk kvalitet?

Ingemar avslutade med att sammanfatta att EU-språket med nödvändighet blir svenskt myndighetsspråk. Principerna för klarspråk är desamma för alla språken, men tolkningen kan skilja (hur lång är en överlång fransk mening jämfört med en svensk, till exempel). Svenskt EU-språk är alltid översättningar. Översättarens dilemma är vem han eller hon ska vara trogen: skribenten, texten eller slutanvändaren.

För Ingemar är dock glaset halvfullt med klarspråksprojekt inom EU, användning av texttypstänkande och samarbete med svenska klarspråksinstanser. Framtiden kommer att ge oss nya forskningsrön att jobba vidare utifrån.

Klarspråket i EU-rättsakter
Saga Holgersson har forskat på hur klarspråksarbetet påverkar rättsakterna i EU. Hon konstarerade att riktlinjerna skiljer sig något åt mellan svenska och EU:s klarspråksprinciper.

Sverige EU
mottagaranpassning mottagaranpassning
- ospecificerad - ledamöter, svensk allmänhet
meningsbyggnad meningsbyggnad
ordval         ordval
grafisk utformning grafisk utformning
metatext                 -
-                             enhetlighet
-                   otvetydighet
-                             idiomatiskt språk

Det som lyfts fram som viktigt för begripligheten är som vi ser inte riktigt samma saker. Skillnaderna kan säga oss något om både EU:s klarspråksbegrepp och vårt eget.

Nedjma frågade både Saga och Ingemar om vi riskerar att få svensk lagstiftning som är resultatet av en viskningslek (det vill säga förvrängd)? Ingen av dem verkade oroad av det.

Varför är jiddish ett minoritetsspråk i Sverige?
Yair Sapir är lektor i jiddish vid Högskolan i Kristianstad. Han berättade att det finns runt 3 000 jiddishtalare i Sverige och att språket talats här sedan 1700-talet.

Jiddish var de östeuropeiska judarnas språk, och var det kvinnliga språket, eller vardagsspråket. Det lärda språket (männens) var hebreiskan. Därför talar många ultraortodoxa judar jiddish hemma – hebreiskan är helt enkelt för helig för att talas till vardags. Jiddish skrivs med anpassat hebreiskt alfabet.

Jiddishkulturen är levande i dag: Spelman på taket är jiddish, och Sången Bär ner mig till sjön är ursprungligen på jiddish (Baj mir bist du schejn).

Det var intressant att få lite inblick i jiddish – många med mig har nog betraktat språket som en lite udda fågel i buren med minoritetsspråk.

Vokalerna svänger
Tomas Riad, forskare vid Stockholms universitet och ledamot i Svenska Akademien, berättade att våra främre vokaler har hamnat i svängning – nedåt.

När vi lägger märke till en förändring är den redan ett faktum, och det är för sent att stoppa den. Det som redan har hänt, är att de korta vokalerna ”u” och ”ö” har närmat sig varandra: först blir furst. Särskilt framför bokstaven ”r”. Nu är ”ä” och ”ö” på väg åt samma håll. Sedan länge har ju korta ”e” och ”ä” (vett och vätt låter lika) legat på nästan samma plats i vokalsystemet, så denna förändring är ett logiskt steg. Och som sagt, eftersom vi har börjat lägga märke till den har den redan hänt.

Prisutdelning!
Dagens sista punkt var utdelningen av tre priser: Minoritetsspråkpriset som delades ut Lena Adelsohn Liljeroth för första gången. Olle Josephson delade ut Eric Wellanders pris. Och Lena Adelsohn Liljeroth delade även ut Klarspråkskristallen.

Minoritetsspråkpriset gick till Kajsa Syrjänen Schaal ”för hennes helhjärtade engagemang för minoriteternas språkliga rättigheter och för hennes betydande insatser för minoritetsspråkens status, utveckling och revitalisering i Sverige”. Grattis Kaisa!

Eric Wellanders pris gick till Karin Milles för att hon ”med starkt engagemang och stor framgång undersökt språkets möjligheter att bidra till ett mer jämställt samhälle, bland annat genom sin forskning om mäns och kvinnors arbetsplatssamtal, ordet snippas etablering och könsneutrala pronomen.” Mycket roligt och välförtjänt, Karin: grattis!

Och dagens sista pris, Klarspråkskristallen gick välförtjänt till Arbetsmiljöverket "för myndighetens genomtänkta informationskampanj om arbetsmiljö och säkerhet, riktad till utländska byggnadsarbetare i Sverige. Ett gediget bakgrundsarbete, med en tydlig målgruppsanalys och brukarundersökningar, har följts upp av ett ambitiöst genomförande där språkval, teknik och kommunikationskanaler samspelar. Tack vare bredd och kreativitet har kampanjen fått stort genomslag hos en svårnådd och rörlig målgrupp.” Jag upprepar ett imponerat Grattis!