I den anglosaxiska språkgemenskapen är språkriktighet ofta ett hetare diskussionsämne än i Sverige. Det beror inte så mycket på att vi är bättre på grammatik eller mer toleranta mot fel och avvikelser utan på att vi har snäppet starkare språkstyrning. Vi har ett (och bara ett) verk som betraktas som norm när det gäller stavning, böjning och ordklasstillhörighet, nämligen Svenska Akademiens ordlista (SAOL). Och så har vi myndigheten Språkrådet som i princip alltid har sista ordet när det gäller konstruktioner, prepositioner och nyord.
Eftersom den engelskspråkiga världen saknar dessa auktoriteter blir ofta diskussionerna om rätt och fel viktigare och intensivare. Häromdagen skrev Kyle Wiens i bloggen för Harvard Business Review ett inlägg om anställningsbarhet och dålig grammatik. I skrivande stund hade den rivit ner inte mindre än 1788 kommentarer! Slå det, Pratbubblor eller Ylva Byrman!
Blogginlägget är dock mycket intressant och vissa av kommentarerna kloka och insiktsfulla. Andra, som vanligt på nätet, är bara gläfs från små hundar som skäller för att de är rädda. Läs det.
Tänk om jag skulle få 1789 kommentarer på det här inlägget :-)
SvaraRaderaDet här inlägget är ju inte så kontroversiellt så kanske du inte når upp till riktigt så många kommentarer. Du får skriva om hen eller liknande på Ylvas språkblogg så ska du se att det smäller till.
SvaraRadera