På vägen hit i morse upplevde jag följande på tunnelbanan: en kavat pojke i barnvagn betraktar en man som står och äter kex (kanske en sen frukost?). Pojken (som kanske också är lite hungrig?) frågar sin mamma "Vad äter han?" och mamman svarar något jag inte kan höra. Pojken är fortsatt nyfiken. Han vänder sig direkt mot mannen och höjer rösten lite: "Ursäkta hörru, vad äter du?"
Det må så vara att yngre människor ofta verkar välja att nia äldre personer, men bland de allra yngsta finns det alltså innovativa varianter och kombinationer av artighet (ursäkta), duande (hörru) och direkthet (vad äter du?). Det tycker jag känns hoppfullt och spännande för svenska språkets framtid!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar