29 oktober, 2014

Bus eller godis?

På fredag är det halloween och sedan några år växer traditionen med barn som klär ut sig och går runt till grannarna och ber om godis (eller hotar med bus). Även om vi i Sverige kanske främst inspirerats av det amerikanska "trick or treat" så finns fenomenet i en rad länder. Så varför inte vara lite internationell i år och säga "bus eller godis" på några nya spännande språk?

  • Norska: Knask eller knep?
  • Isländska: Grikk eða gott? 
  • Finska: Karkki vai kepponen?
  • Tyska: Süßes oder es gibt Saures!
  • Italienska: Dolcetto o scherzetto?
  • Portugisiska: Doce ou travessura?
  • Spanska: Dulce o truco?
  • Franska: Farce ou friandise?
  • Polska: Cukierek albo psikus?
  • Iriska: Bob nó bia?
  • Swahili: Hila au pipi?
  • Indonesiska: Trik atau permen?
  • Esperanto: Ruzo aŭ delekto?


Läs också Ingrids klargörande inlägg om vad som egentligen infaller när under alla helgons förvirrade helg.

28 oktober, 2014

Svenskt terminologiarbete är hotat när TNC mister statsbidrag

Språkvetare har kanske inte för vana att lusläsa siffrorna i regeringsbudgetar, men just nu sitter många av oss och stirrar häpet på regeringens förslag att skära ner Terminologicentrum TNC:s statsbidrag. Från drygt 4 miljoner till knappt 300 000 från och med 2016. Det är anmärkningsvärt och motiveras bara med något luddigt om att regeringen vill finansiera "prioriterade satsningar". TNC är i chock, Språktidningen är i chock, jag är i chock. Vad kommer att hända nu?

Ja, vad innebär den här besparingen? Idag fungerar TNC som ett nationellt centrum för terminologi och fackspråk. Det är oerhört viktigt för att vi ska kunna ha enhetliga och konsekventa facktermer. TNC är ingen myndighet men är beroende av statsbidrag för att kunna fungera som ett terminologicentrum. Utan TNC stannar terminologiarbetet – de svenska fackspråken kommer att få det mycket svårare att utvecklas, myndigheternas ansvar för terminologi enligt språklagen blir svårare att nå och Rikstermbanken läggs ner. Bland annat.

Kan någon ens föreställa sig ett liv utan Rikstermbanken? Kan någon förstå vad det här kommer att innebära för fackspråksarbetet – kaos, förvirring och en stor brist på svenska termer! Ska myndigheterna börja blunda för språklagen? Hur kommer terminologiutbildning att se ut i Sverige, kommer det ens att finnas?

Jag hoppas att det hela handlar om ett korrekturfel eller missförstånd, eller är en del av en stor och fantastisk plan för framtidens terminologiarbete som regeringen kommer att avslöja imorgon. Inte kan vi väl bara lägga ner något så viktigt som centralt terminologiarbete? Nej, det är omöjligt!

27 oktober, 2014

Språkpolis, språkanarkist eller mittemellan

Jag tror att jag återkommer till det här då och då, men vi språkkonsulter är väldigt sällan språkpoliser privat. Vi stör oss inte på särskrivningar, struntar i felstavningar och tittar nyfiket på nya språkliga fenomen (ungefär så här). Om särskrivningspolisen Gymnasieingrid bara hade vetat hur tolerant hon skulle bli efter ett par år på universitetet hade hon säkert blivit rasande. Numera lägger jag knappt märke till en särskrivning om den inte orsakar något missförstånd i texten - ja, privat då förstås.

Men där ute i världen finns det väldigt många människor som inte är språkkonsulter, och många av dem är språkpoliser. Tack vare internet kan de diskutera sjuka sköterskor och förvirrande felsyftningar i en massa olika Facebookgrupper. Och tack vare internet produceras det förstås också fler texter för språkpoliser att leta språkfel i.

Emmy Rasper, programledare för Språket i P1, menar att motsatsen till en språkpolis är en språkanarkist i en artikel på svt.se. Riktigt så språkliberal är jag inte att jag skulle vilja kalla mig anarkist! Språkregler har ju faktiskt en praktisk funktion och visst använder jag dem privat och på nätet. Så jag håller mig nog till att kalla mig språkliberal.

Hur är det med dig? Är du språkpolis, språkanarkist eller mittemellan?

24 oktober, 2014

En dammodell av normen?

Förra veckan var jag och två kollegor på Region Värmlands konferens Schyst. Temat för dagen var jämlik och jämställd kommunikation (precis som det senaste Språkbrevet och Språkpodden från oss på Språkkonsulterna), med många intressanta infallsvinklar på hur texter och bilder kan vara inkluderande - men även rejält exkluderande och normerande.

Som alltid när jag har lärt mig något nytt är ögonen extra öppna, jag drabbas av den selektiva perceptionen. Och en morgon fastnar jag för den här reklamen:

Vi ser alltså en jacka som är i dammodell. Och ett par svarta byxor. Det står inte om de är för herr eller dam, men de "finns även i dammodell". Underförstått är alltså att när det inte står något, så är det en herrmodell. Hmm. Jag konstaterar att jag är rätt så känslig och bläddrar vidare.

Men efter ett par sidor dyker det upp mer reklam och jag får vatten på min kvarn: det outtalade, normen, verkar vara herrmodeller. Eller? Kolla på pjäxorna i mitten. Det finns en "dammodell" - och en "årsmodell"! Den kanske är för både dam och herr? Men de är ju så noga med att skriva  "unisexmodell" på de övriga plaggen ...


Fast det kanske inte är så mycket att haka upp sig på? Kanske ser jag detta för att jag är extra uppmärksam just nu? Kanske. Men jag kommer inte ifrån den gnagande känslan att dessa småsaker är delar av ett större mönster. Vad tror du?

Nyfiken på var jag blev så känslig? Läs mer om konferensen Schyst!

23 oktober, 2014

Var obs på ordklassen

I somras bloggade jag om förkortningsordet obs, och hur användningen av det har förändrats. Inlägget handlade framförallt om grammatiska aspekter av användningen; hur ordet har blivit mer självständigt och kan användas både som interjektion och som verb (trots att förkortningen har dolt ursprunget i verbet observera).

Men när jag i morse hörde obs användas på norska hajade jag till:

"Det er hjort ute på veiene, så var litt obs på det."

Det jag reagerade på var att obs här har hade tagit ytterligare en roll; tydligen är det på norska ett adjektiv (observant). Bara ett exempel på de små distinktioner som gör skillnad mellan våra grannspråk.

17 oktober, 2014

#användbar? Hur du väljer en bra hashtagg.

Vad har #cjam4, #schystkonferens, #esskonf14 och #csdisruptive14 gemensamt? 
De är alla konferenser. Och de har alla uppfyllt mitt Twitterflöde under veckan som gått, tydligt markerade med sina hashtaggar. 

Nu för tiden har varje konferens med självaktning en hashtagg*. Rätt använd och väl utnyttjad kan taggen vara ett fantastiskt verktyg för att göra konferenser, mässor och andra evenemang bättre:

  • Den ger mervärde till deltagarna genom att möjliggöra diskussion i realtid.
  • Den blir grunden till ett nyhetsflöde för de som inte kan närvara.
  • Den underlättar marknadsföring av evenemanget.
För att få den här effekten krävs två saker: engagerade deltagare och en bra hashtagg. Det förstnämnda är svårt att ordna i en handvändning, men när det gäller valet av hashtagg har du som anordnar evenemanget både ansvar och möjlighet att påverka. 

Hur väljer jag en bra hashtagg?

En bra hashtagg ska vara
  1. logisk
  2. särskiljande
  3. kort
1. Skapa en logisk och tydlig hashtagg 
Det hjälper deltagarna och underlättar marknadsföringen av ditt evenemang*. Om ditt evenemang handlar om svenska skådespelare bör du inte välja hashtaggen #swedishstars eller #actingSWE, utan kanske #swedishactors (eller #svenskaskådisar, beroende på målgrupp; twittrar folk på svenska finns ingen anledning att ha en tagg på engelska!). Poängen är att välja en tagg som tydligt visar vad evenemanget faktiskt handlar om. Det är lite som att sätta rubriker: du vill ringa in ämnet så att andra förstår vad det är, redan innan de har läst resten. 

När det gäller konferenser är det viktigaste att taggen är logisk för den intresserade skaran. Informera gärna om taggen redan i inbjudan till evenemanget. Då undviker du att deltagarna själva börjar hitta på olika varianter. 

En annan fördel med en logisk hashtagg är att den lättare blir ihågkommen och därmed kan användas spontant både före, under och efter evenemanget. Går det att få riktigt "genomsynlig" tagg kan den leva vidare länge. Utan att veta säkert vad som gällde testade jag att skriva in #oscars2014 på Twitter – och fick upp precis det jag förväntade mig. 

2. Kolla så att ingen har använt samma hashtagg nyligen
Detta är A och O. Poängen med en hashtagg är att hjälpa användare att hitta relevanta inlägg om något. Då vill man inte att det ska dyka upp en massa annat i samma sökning. Konferensen Clarity bör till exempel hitta en annan tagg, eftersom #clarity dyker upp i många andra sammanhang. Att ange årtal är ett vanligt sätt att markera att det rör sig om ett återkommande evenemang, och fungerar ofta för att göra ord ur allmänspråket till användbara taggar. 

Om det finns äldre evenemang med samma tagg gör det inte så mycket. Den som söker på taggen kan ändå lista träffarna kronologiskt.

3. Gör hashtaggen så kort som möjligt
Detta gäller framförallt på Twitter, där antalet tecken per yttrande är begränsat. När du bara har 140 tecken på dig att säga något smart och vettigt vill du inte slösa 20–25 av dem på taggen. Om det finns en vedertagen förkortning som har använts i marknadsföringen av evenemanget kan du använda den. Men undvik att hitta på en förkortning i sista stund.

Använd bara årtal i taggen om det är nödvändigt för att särskilja ditt evenemang från andra. I #csdisruptive14 hade man gott kunnat hoppa över årtalet. Om du behöver ange årtal, skriv hellre 14 än 2014. Varje tecken räknas! 

På sidan hashtags.org kan du se vilka hashtaggar som "trendar" och kolla statistik.

*Vad är egentligen en hashtagg?

En hashtagg, eller fyrkantstagg, är en fiffig grej som fungerar som ett slags nyckelord på sociala medier. Genom att märka din twittring (eller din bild eller din Facebook-status) med en hashtagg markerar du vad den handlar om, och gör den lättare att söka fram bland alla andra miljontals yttranden som myllrar över nätet. Till skillnad från andra ord i inlägget blir en hashtagg klickbar, så att den nyfikne kan klicka sig vidare direkt till ett tematiserat flöde.

Hashtaggar kan vara allmänna (till exempel #klarspråk, #catsofinstagram eller #tgif) men de kan också vara skapade för ett visst evenemang (som #språkrådsdagen, #kungligtbröllop eller #esskonf14). Det är detta mer specifika användningsområde som det här inlägget handlar om. 

13 oktober, 2014

Bildrebus: gissa drycken!

Idag bjuder vi på en aningens knepig bildrebus. Kan du gissa vad det finns för dryck i flaskan?

06 oktober, 2014

Varför heter månaderna som de gör?

Av någon outgrundlig anledning så började jag häromdagen att fundera på varför månaderna egentligen heter som de gör. Det hade jag aldrig reflekterat över förut. Jag tror att jag kom och tänka på att september ju låter lite som ett räkneord, oktober likaså, och november och december också förresten. Men varför har i så fall inte alla månader namn som är ordningstal? Ingen ska få mig att tro att mars betyder tre och augusti åtta. Och förresten, vänta lite nu! - september är ju inte årets sjunde månad utan den nionde! Vad är detta för konstigt system?

Månadernas namn har vi enligt flera vederhäftiga källor på nätet ärvt från den  romerska kalendern, där alla månader hade namn efter ett ordningstal. Men bara en handfull av dessa månadsnamn har överlevt. Övriga månader har fått andra namn. Januari efter guden Janus, februari efter festen februa som hölls vid årsslutet (februari var från början årets sista månad), mars efter guden med samma namn och april efter ett snarlikt latinskt ord som betyder öppna - antikens folk tyckte att naturen "öppnade sig" när vårblommor och grönt började spira. Maj fick namn efter guden Jupiter, som också kallades Jupter Maius (den store). Juni fick namn efter guden Juno.

(Mycket riktigt så betyder inte augusti åtta, eller sex för den delen. Kejsar Augustus snodde månaden Sextilis och gav den sitt eget namn. Ryktet gör gällande att han dessutom gjorde månaden lite längre för att den skulle bli finare än Julius Cesars månad juli.)