28 juni, 2013

Termer del 5 - det hårda vardagslivet som terminolog

När jag läste till språkkonsult hade vi en kurs i terminologi som var otroligt intressant, intensiv och lärorik. Och rolig! Jag blev sugen på att arbeta mer med terminologi. Särskilt roligt var det att få klura och komma på en ny term. Sedan dess har jag visserligen inte arbetat som terminolog, men jag har ändå fått göra lite terminologiskt arbete och på så sätt fått lite inblick i terminologens vardagsarbete.

Termarbetet i EU
Förra året gjorde jag gjorde översättarpraktik på Europaparlamentet, och då fick vi praktikanter prova på allt möjligt arbete på språkenheterna. Bland annat fick vi grotta ner oss i ett terminologiarbete där vi skulle översätta termer som saknades i EU:s enorma termdatabas IATE. Med spänning såg jag fram emot att äntligen få prova på att vara terminolog.

Men det terminologiska vardagsarbetet på Europaparlamentet var, förstås, betydligt mer strikt än under terminologikursen på universitetet. Och särskilt då för oss praktikanter. Det var aldrig tal om att försöka skapa nya termer, även om det inte gick att hitta en svensk motsvarighet till den engelska termen vi skulle översätta. Lite motvilligt sökte jag så gott jag kunde efter källor med befintliga definitioner av termer som skulle fungera som översättningar av de engelska termerna. Det tog tid, det var mödosamt, och det var inte så mycket klurig problemlösning som jag hade hoppats på. Men om det var kul att få se resultatet av arbetet när jag slog upp en av mina termer i IATE? Gissa!

Remisser, remisser, remisser
Även på hemmaplan har jag märkt att terminologiarbetet är tidskrävande, trots att jag inte varit lika inblandad. Här är det en definition av ordet klarspråk som under året har stöpts och blötts och skickats ut på remiss och skickats ut igen och ... Det tar mycket tid att skicka runt en definition på remiss till alla som ska tycka till om den! Men samtidigt är det självklart väldigt viktigt att terminologiarbetet får ta tid så definitionen blir så bra den bara kan bli. Resultatet av allt hårt arbete kan du se i Rikstermbanken senare i år.

Hårt arbete och mycket ansvar
Mina nerslag i terminologens vardag har lärt mig att terminologiarbete är hårt och ibland segt, samt väldigt ansvarsfullt. De termer och definitioner man sätter på pränt kommer att användas och granskas av många, många yrkesmänniskor och det är därför otroligt viktigt att de är välskrivna och tidslösa. Termerna och dess definitioner kanske måste stå kvar i flera år! Så det här att definitionsarbete är hårt och tidskrävande - det godtar jag absolut.

19 juni, 2013

Termer del 4 - envisa ord

Språkliga traditioner är starka

Det händer än i dag att jag träffar på människor som kallar brandmän för brandsoldater. Det är intressant att se hur ord i en verksamhet lever kvar långt efter det att de egentligen bytts ut mot modernare alternativ. Ordet brandsoldat togs bort för hundra år sedan, men är tydligen så inpräntat i framför allt den äldre generationen att det används än i dag.

Militären släckte bränder

Men det kanske är naturligt med tanke på att verksamheten även i dag kallas för just brandförsvar. Anledningen till det är att brandbekämpningen från allra första början var en militär uppgift, så det var just soldater som ryckte ut vid bränder. De leddes av brandkorpraler och andra med militära titlar, och även dessa titlar levde kvar långt efter det att brandförsvaret "civiliserats". Och trots modernisering av språket och termerna i verksamheten, så kan man faktiskt än i dag finna rester av den militära historien. Genom detta blir brandförsvarets historia också ett stycke språkhistoria.

Ord som lever kvar

När brandförsvaret i dag talar om den tid det tar för en brandstyrka att rycka ut så använder man fortfarande ordet anspänningstid. Det är en kvarleva från den tid då brandsoldaterna skulle spänna hästarna framför sina vagnar. Brandmän talar än i dag om att de nedkämpar en brand. Låter inte det militärt, så säg? Brandförsvaret talar fortfarande också om att deras anryckningsvägar i hus och andra anläggningar måste vara fria, så att de kommer fram. Att rycka an har onekligen en militär klang. Och i brandförsvarets organisation år 2013 finns fortfarande tjänsten ordonnans. Språkliga kvarlevor från en svunnen tid då det militära försvaret också var brandförsvaret.

17 juni, 2013

Termer del 3 - alla kan lära sig nya ord

När jag ställer frågan Vad utmärker en svår text? på mina kurser finns nästan alltid facktermer och fackuttryck med bland svaren. Och visst stämmer det att många facktermer kan tynga en text mycket för den som inte är insatt i fackområdet. Titta bara på den här nördiga texten från en språkvetenskaplig tenta:
Dela upp ordet i morfem. Ev. fogemorfem sätts inom parentes enligt följande exempel: bord-(s)-ben). Notera under varje morfem om det är ett rotmorfem eller om det är ett prefix eller ett suffix. (Man kan skriva ”rot” resp. ”pref” och ”suff”.) I trädstrukturen anges vid varje nod om det rör sig om en sammansättning eller en avledning.
Här duggar facktermerna tätt och för en lekman blir läsningen omöjlig, eller i alla fall väldigt mödosam. Men det är sällan en text som vänder sig till en bredare målgrupp har så många facktermer.

Alla människor kan lära sig nya ord

Vi utvecklar vårt språk under hela livet. Visst lär vi oss flest ord per dag under barnaåren och ungdomsåren, men vi fortsätter att lägga till nya ord hela tiden i alla åldrar. En text som innehåller enstaka facktermer är alltså inte någonting som jag avråder ifrån, bara ordet förekommer i ett sammanhang som gör att läsaren kan dra slutsatser om betydelsen. Titta på den här texten från ett internetforum om språk:
På svenska har vi ju deponensverb som ser ut som om de är i passiv form, men de används och fungerar precis som verb i aktiv form. Finns deponensverben i norskan också? 
Här går läsningen lättare för lekmannen, även om det förstås kräver fokus. Om läsaren har lite koll på verb i aktiv och passiv form, förstår man tillräckligt mycket för att kunna ringa in ordet deponensverb, om än inte exakt. Med några exempelord som hjälp klarnar innebörden ytterligare:
På svenska har vi ju deponensverb som ser ut som om de är i passiv form, men de används och fungerar precis som verb i aktiv form, t.ex. andas, svettas. Finns deponensverben i norskan också? 

Ge ledtrådar till facktermerna

Det finns många sätt att ge läsaren ledtrådar till ordens betydelse. Här är mina favoriter:
Epitet: Du kan använda deklarationssystemet TDS
Förtydligande: Ange bestämmelseland, d.v.s. landet dit varan ska.
Exemplifiering: Sändningen kan bestå av bulkvaror, t.ex. pressat trä eller värmebehandlade produkter.

Var inte rädd

Så var inte rädd för facktermerna, men se till att du inte använder dem i onödan när du skriver för lekmän. Då skapar du avstånd mellan dig och läsaren. Om du däremot skriver för fackmän är termerna inkluderande och ger skärpa och exakthet i din text.

12 juni, 2013

Termer del 2 - det viktiga ordvalet

"Hur ofta spelar du på sportrelaterade skicklighetsspel?" Den frågan fick jag nyligen i en Sifo-undersökning på webben. Jag förstod först inte, men hann inte undra särskilt länge över vad det kunde vara för spel. I anslutning till frågan fanns nämligen förklaringen: "Med sportrelaterade skicklighetsspel menar vi t.ex. Dagens Dubbel, V75, Måltipset, Oddset, Stryktipset m.fl."

Men den där frågan väckte flera frågor i mig. "Sportrelaterade skicklighetsspel" låter lite konstruerat, en term som någon har tänkt ut för att ge en företeelse lite högre status. Undrar om det är en vedertagen term. Naturligtvis har jag kollat i den spännande Rikstermbanken, men där finns det inte med (däremot förirrade jag mig i de olika ordlistornas värld och hittade en massa andra intressanta grejer).

En annan fråga är varför Sifo uttryckte sig så. Kan inte ordvalet påverka hur vi i panelen svarar på frågan? Språknörd som jag är fantiserar jag om att de har valt olika formuleringar för olika grupper - för kanske var det där i själva verket inte en undersökning om våra spelvanor, utan om hur vi reagerar på olika ordval?

Jag är övertygad om att orden påverkar hur vi ser på saker och ting här i världen. Och visst påverkar vår syn på världen hur vi benämner saker och ting? Lyssna bara på skillnaden mellan "papperslös invandrare" och "illegal invandrare".

När det gäller känsliga ämnen så finns det ju en tendens att vi börjar använda nya benämningar när laddningen runt ett visst ord har blivit för stark, så att orden får en ny betydelse över tid. Jag tänker på hur vi benämner människor som avviker från normen (i dag vore det ju till exempel fullkomligt otänkbart att på allvar kalla en person med kognitiv funktionsnedsättning för "idiot") och vissa yrken med låg status.

Förresten: jag svarade "aldrig" på Sifos fråga. Jag föredrar nämligen att spela ordrelaterade skicklighetsspel.

07 juni, 2013

Termer del 1 - termer är inte farligt, men använd dem varligt

Det juridiska språket är ofta svårtillgängligt för ovana läsare. Många skyller det på termerna. Det finns till och med de som hävdar att juridiskt klarspråk är omöjligt, på grund av att klarspråksförespråkarna förbjuder facktermer, och att facktermer är oundvikligt i juridiskt språk. Det är en missuppfattning. Vi som jobbar med klarspråk och juridiskt språk vet att det sällan är själva termerna som är det största hindret för läsarna av juridiska texter. Du får gärna använda facktermer, så länge du använder dem med omdöme och förklarar dem i texten.

En annan missuppfattning när det gäller juridisk terminologi är att facktermerna utgör en betydande del av texten. I själva verket är de inte särskilt många, under 3 procent enligt en amerikansk undersökning. De svåra orden är oftare bara gamla eller ovanliga, än regelrätta termer. Ovanliga småord, till exempel ”ävensom” i stället för ”också”, gör texten inte bara onödigt svårtillgänglig utan ger den dessutom ett tonfall som avskräcker många från att läsa den.

Termerna är med andra ord inte fler i den normala juridiska texten än att det mycket väl skulle gå att bjuda läsarna på en kort förklaring till de svåraste. En hjälp som även många jurister antagligen skulle uppskatta.