29 september, 2012

Ung språkförnyelse berikar svenskan

Som språkkonsult stöter jag ibland på intressanta nya ordformer och uttryck i det vuxna språket. Men jag tycker att det är barnen som är mest nyskapande, och jag upphör aldrig att fascineras av deras uppfinningsrikedom. (Se tidigare blogginlägg.) Ibland blir det fel, men det är alltid kreativt. Och definitivt aldrig tråkigt!

Ingrids barn skapade snabbt två ord helt i linje med språkets regler. (Eller återanvände gamla ord, om ni så vill.) Eftersom det heter schamponera när man använder schampo, så heter det ju balsamera och kremera när man använder balsam och hudkräm efter duschen. Och en person med vit krage som arbetar i kyrkan är förstås en prästor (präst + pastor).

Barn uppfattar tidigt språkets ordbildningsprinciper och skapar nya ord i enlighet med dessa. Och eftersom en vit björn kallas för isbjörn, så heter en vit katt iskatt, menade Hillevis son. För att klippa håret går man till klippsören, säger Saras pojk. En gång pekade han på sin häl och förklarade att han hade ont i bakfoten.  Att nysa kan lika gärna heta att prosa. En tändsticka är en pyttepinne, tycker Lenas dotter. En blinker är ju ett svängljus. Att killar har långkalsonger på vintern och flickor långtrosor är ju klart, menar Siws barn, som också ser en man som tittar i en kikare och frågar: Vad kikhåller den där farbrorn på med?

Ibland är det väl mer sammanblandning av ord som skapar det nya. Emrikas son hade pratat om småfåglar hela sommaren, och när familjen sedan kom in till stan och hemglassbilen tutade säger han: Mamma, hör du kolgöken!? Eller varför inte skapa variation i språket som Agnes dotter gjorde. Mamma kallade henne för sin pussgurka, och vid ett tillfälle kom frågan: Mamma, är jag din pusstomat nu?

Pers son började tidigt tänka på sina kommande plikter som svensk medborgare och frågade sin far: Pappa! Har du gjort slumpen? Beverleys ättelägg ställde frågan till sin strykande mor: Mamma! Plattar du till elektriskt?

Sofias son tänkte säga något, men ändrar sig. När den ömma modern undrar om han ville något, svarar han: Nej. Jag misstänkte. Är det inte lysande, så säg! Och Henrik hörde en fiffig liten kille på tåget som frågade: Mamma, när är vi framme nånstans egentligen?! 

Nya verb skapas lätt av barn. Att fickla (lysa med en ficklampa) är redan vedertaget, så varför inte också nyckla istället för låsa upp, som Irina vittnar om? Och att bildra är förstås att bläddra i en bok och bara titta på bilderna. Georgs son kom på dålna, som betyder att någonting blir dåligt.

Ibland kan ju nyskapandet ha sina sidor. Kristines dotter balanserade på ett lågt räcke och ropade högt över hela Vasaparken: Ballensera, ballensera! Kristine förklarade då diskret att det heter balansera, och ännu diskretare att balle betyder snopp. Dottern fortsatte att balansera glatt ropande: Snoppsera! Snoppsera!

Och Jennys dotter ropar högt och ljudligt i gränskontrollen vid inresan till USA: Mamma, vad var det nu vi var - turister eller terrorister?!

Nej, det är aldrig tråkigt när barn är med och skapar språket.


27 september, 2012

Ni og firs

De danska räkneorden är en stor gåta och helt och hållet hopplösa för en svensk att lära sig. Men nu håller jag på och läser Snacka skandinaviska som kom ut från Prodicta förlag i förra veckan och jag, och många med mig, har sett ljuset. Ni og firs betyder förstås åttinio.

De pedagogiska författarna till Snacka skandinaviska går igenom detta fenomen så att man förstår. Det enda man behöver gå med på är att tjugo är en matematisk enhet. Och det kan vi väl acceptera - i synnerhet om man läst lite franska och har accepterat att 80 heter 4x20 på franska, eller om man av någon anledning fortfarande använder den gamla enheten tjog.

Om du ska räkna på danska kan du köra på det svenska sättet upp till 40, men sedan får du alltså börja tänka i tjog:
60 = 3x20 = tres
80 = 4x20 = firs
100 = 5x20 = fems (fast numera säger danskarna hundred)
Men däremellan då? Jo, då är du ju halvvägs till nästa tjog:
50 (halvvägs till 60) = halvtreds
70 (halvvägs till 80) = halvfjerds
90 (halvvägs till 100) = halvfems

Fattar du? Det gör i alla fall jag, fast det är fortfarande lite omständligt.

19 september, 2012

Festligt, folkligt och fullspikat

Nalen - ett legendariskt ställe i Stockholm som blev symbol för en av de tidiga ungdomskulturerna. I dag är det konferens- och konsertanläggning med hyfsat bibehållen charm och en a la carte-restaurang. Själv gästade jag restaurangdelen tillsammans med en grupp professorer i svenska häromdagen och fick då veta en hel del språkliga kuriosa om Nalen.

För det första: Nalen hette från början Danspalatset National, men döptes snabbt om till Nalen i folkmun av 1930-talets unga och coola.

För det andra fanns det faktiskt en typiskt Nalen-svenska som föddes ur ställets karakteristiska annonsspråk. Det var korta meningar eller meningsfragment och uppdelning av sammansättningar. En typisk Nalen-annons löd ungefär Ikväll! Alltid fest, folk, fullspikat! Gata regerings va adressen. Kostar 5 bagis. Tyvärr har jag inte kunnat hitta så mycket Nalen-svenska på webben, men det borde finnas gott om ungdomar från 30-, 40- och 50-talet där ute som pratade på det här sättet när de skulle markera grupptillhörighet. Det är nog inte så många moderna klubbar och musikbarer som kan skryta med att ha initierat ett eget språk.

Dessutom kan jag säga att a la carte-restaurangen Grand National var överraskande bra. Den drivs förresten av en person som också har lite anknytning till språk och poesi, nämligen Jesper Taube, sonson till Evert.

18 september, 2012

Färst förseningar av alla

Kan man verkligen böja "få" i superlativ, frågade markvärdinnan på Arlanda i morse? Ja både Språkrådet och SAOL säger ok till få, färre, färst. Men själv skulle jag vara försiktig i texter av mer formell karaktär.

17 september, 2012

Näsa eller inte näsa - det är frågan?

Vissa stavningsregler kan man inte läsa om i Svenska skrivregler eller Svenska Akademiens ordlista. Det gäller stavningen av smilisar, eller emotikoner, som man också kan kalla dem. Själv har jag varit med ända sedan vi började uttrycka känslor i snabb dialog med hjälp av tecken, alltså i mitten på 1990-talet , och jag har använt symbolerna flitigt sedan dess.

Då på 90-talet var det odiskutabelt att gubben skulle bestå av tre tecken: kolon, bindestreck och parentestecken :-). Men på senare år har många börjat rationalisera bort bindestrecket och därmed gubbens näsa :). När någon skickar smilisar utan näsa till mig brukar jag protestera: Smilisar ska ha näsa! :-)

Det finns de som hävdar att det är en generationsfråga, och jag är benägen att hålla med; yngre skribenter skriver oftare sina smilisar utan näsa. Eller som en ung dam påpekade för mig på Twitter: "Det är bara gamla människor som gör smilisar med näsa." (Kommentera gärna om detta stämmer på dig, eller om du bryter mönstret.)

Det finns också en variant som är ganska söt, även om den inte är så vanlig. Det är en smilis som har en rund näsa med hjälp av ett gement O, så här :o).

Det som är intressant i allt det här är att det visar att vi, även i de små sakerna, visar vilka vi är. Allt vi gör kommunicerar! Inte ens en liten symbol är en neutral utsaga.

13 september, 2012

Words korrekturöga har dålig syn

Visst är det praktiskt med stavningskontrollen i Word, men som alla vet ska man inte lita på den fullt ut. Missar man t.ex. L:et i det engelska ordet public får man ingen rödmarkering eftersom man ändå bildar ett korrekt ord. Jag har hört historier om några Europaparlamentsledamöter som kan vittna om blir det otroligt fel ändå.

Men t.o.m. Word har visst svårt att upptäcka något av det svåraste i stavfelsväg i en korrekturläsning, nämligen dubbla stavelser. I dokumentet jag hade uppe nyss såg inte Word något fel i ordet individider. Vilken tur att mitt mänskliga öga kunde upptäcka det.

12 september, 2012

Han väger 90 pannor

Om man i likhet med mig ägnat en hel helg åt att hiva upp cirka ett och ett halvt ton tegelpannor på ett tak hinner man fundera både en och två gånger på uttrycket "väga 90 pannor" som synonymt med "väga 90 kilo". Det blir nämligen väldigt uppenbart efter en stund att en tegelpanna väger betydligt mer än ett kilo, närmare bestämt 3,2 kilo.

Pannor är tunga, inte lätta

Jag har försökt ta reda på etymologin kring det här slanguttrycket, men har inte kunnat hitta särskilt mycket. Troligtvis är det ursprungligen stockholmsslang, men det verkar inte ha sitt ursprung i romani chib som så mycket annan stockholmsslang. En kvalificerad gissning är att tegelpannor en gång vägde cirka ett kilo och att man därför kunde använda antingen det ena eller andra. Jämför till exempel uttrycket "att vara 14 vårar". Men en slutsats som jag kom fram till under mitt takpannesläpande var att man använder sällan ordet pannor för något som man i sammanhanget tycker väger lätt. Eller kan man tänka sig att säga till exempel "hon har magrat förskräckligt, väger säkert inte mer än 45 pannor"? Snarare använder man det om något man upplever som tungt.

Panna betyder många saker

En annan användning för panna är 75-centilitersflaskan: mången stockholmare har varit på Systembolaget och köpt en helpanna vodka. Eller ett helrör. Även när det gäller denna användning har jag tvingats gissa, men tänker att det är logiskt att en sådan flaska väger ungefär ett kilo också.

Så det här inlägget blev fullt med gissningar och har du kunskap i ämnet får du gärna dela med dig till mig och Pratbubblors läsare. Jag avslutar med kuriosa: panna kan också vara främre huvudlob, stekpanna och värmepanna och betyder också grädde på italienska.

10 september, 2012

Ordlista för fikonspråk

Svenska Dagbladet har en kul ordlista som förtjänas att uppmärksammas här på Pratbubblor även om flera av våra vakna läsare kanske redan känner till den: Eurokrisens fikonspråk innehåller både riktiga termer och journalistiska nyord - de senare är förstås roligast. Eller vad sägs om Fixit som beteckning för Finlands urträde ur EMU, Merde som är en sammansättning av Merkel och franske presidenten Hollande och som så vitsigt betyder skit på franska eller grymta, som i PIIGS-ländernas krav på eftergifter.