10 oktober, 2012

Luffarhiss

I dagarna har jag haft nöjet att umgås med Lars-Gunnar Andersson - du vet han med Språket i P1 som alltid svarar så klokt och tålmodigt på läsarnas språkfrågor. Och jag kan styrka att han även i vanliga livet är precis så chosefri och göteborgskt trevlig som han låter i radio.

Vi småpratade om de läsarfrågor som kommer in till programmet och om hur han hela tiden lär sig nya saker och drar sig till minnes ord som har blivit lite bortglömda. Ett sådant ord som han blivit påmind om nyligen är ett ord från barndomens busstreck: luffarhiss. Och förklaringen framkallar bilder från Anderssonskans Kalle. Att åka luffarhiss innebär att man klättrar upp i toppen av t.ex. en ungbjörk eller ett annat ganska vekt träd. När man kommer upp till toppen böjer sig trädet som i en båge av tyngden, förhoppningsvis i ganska sakta mak, som en hiss ner till marken. Fiffigt och säkert jättekul för en företagssam ung person.

Vi på Språkkonsulterna får också språkfrågor som tvingar oss att lära oss nya saker och blir också påminda om gamla bortglömda ord. Just nu efterlyser Språkkonsulternas olika generationer ord från barndomen för 50-talister, 60-talister, 70-talister och 80-talister. Skicka dem eller kommentera här på bloggen.

4 kommentarer:

  1. På vår skolgård sa vi "lubba" istf springa. Det hör jag aldrig numer.

    SvaraRadera
  2. När jag gick i skolan på 1980-talet sa vi ofta att något var "kallur" (med samma uttal som sportsystrarnas efternamn) när något var riktigt nära. Vi använde det till exempel om någon nästan tog en innan man kom fram till pax när vi lekte polis och tjuv, eller när någon nästan tog en lyra i brännboll.

    SvaraRadera
  3. Under min uppväxt i Värmland på 70-80talet sade vi "butta" (verb) som uttryck att knuffa omkull någon. Vid vuxen ålder och numera bosatt i Stockholm, tidigare Göteborg har jag förstått att detta måste varit ett lokalt uttryck

    SvaraRadera
  4. Uppväxt i Skåne på 50-talet.
    Där lekte vi PJÄTT - inte Ta fatt.
    Där drack vi LEMONAD - inte läsk.
    Där åt vi SLICKEPINNE - inte klubba.

    SvaraRadera