På besök i Frankrikes huvudstad nyligen åkte jag förstås tunnelbana hit och dit. Rösten som ropade upp namnet på nästa station gjorde något intressant: vid första uppropet, när stationen närmade sig, markerade rösten det genom att gå upp på sista stavelsen. Victor HugO. Nästa station! Och när tåget började sakta ner vid perrongen gick rösten ner på samma stavelse. Victor HUgo. Då var vi framme.
Men när jag intresserat började prata om det med min syster naturvetaren, ja då utbrast hon bara "språknörd!". Det är väl inte språknördigt! utbrast jag tillbaka. Det är väl allmänt jätteintressant att rösten gör så? Men tydligen inte. Tydligen är det bara inbitna språknördar som blir till sig av att tunnebaneupproparen bara med hjälp av rösten först markerar att stationen närmar sig och sedan att man kommit fram. Eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar