30 september, 2009

Gobbledegook

Gobbledegook är det härliga engelska ordet för ungefär rappakalja på svenska. Nu har ett brittiskt försäkringsbolag i samarbete med byrån Plain English Campaign publicerat en tio-i-topp-lista över de värsta nonsenssnacket. Läs och skratta åt både Bush och Schwartzenegger!

29 september, 2009

Var är esset?

I min värld heter stationen Stockholms Centralstation. I dagligt tal kallad Centralen, eller kanske Stockholms Central.

Då och då sker en liten ansiktslyftning på stationen, och under våren och sommaren har det satts upp en hel del nya skyltar. På de nya skyltarna med stationens namn står det nu Stockholm Central. Vart tog genitivesset vägen?? Är det här en miss eller en språklig förändring på gång? Kanske bara en simpel anglifiering?

Som språkkonsult är jag inte stockkonservativ i min inställning till språket, snarare nyfiken och fascinerad av förändringar. Men det här esset, det saknar jag faktiskt. Min språkkänsla säger tydligt ifrån; Stockholm Central är inte ett språkriktigt stationsnamn.

Vad anser du? Förresten, har stationen nu officiellt bytt namn? Det vore roligt att veta vem som tagit detta historiska beslut.

28 september, 2009

Att skriva lättläst är inte det lättaste

Det här med lättläst är himla fint. Tänk så enkelt man kan göra det för läsaren genom att säga det som behöver bli sagt utan att gå några omvägar.

Men ju lättare en text ska vara, desto högre krav ställs också på skribenten. Vissa texter kanske är lättlästa på pappret: med korta, enkla meningar samt en terminologi som förstås av alla. Men det är inte säkert att texterna är helt gjutna för det. Du måste se upp med att inte klappa läsaren på huvudet! För som lättläst-skribent balanserar man lite på en skör lina. Två till synes rätt likadana meningar kan få två helt olika innebörd.

Alla skribenter vet också att man måste anpassa en text efter syfte och mottagare. Och visst, syftet är en sak, men mottagaren kan ju vara allt från två personer till flera hundra tusen. Vilka förkunskaper har de? Hur mycket information ska jag skriva ut och hur mycket ska jag lämna - får jag lämna? Och vem eller vilka bedömer sedan bäst vad som är en lättläst text?

Ja, det är självklart vi som skriver som ska kunna bedöma om texten är tillräckligt avgränsad och anpassad efter målgruppens (eller målgruppernas) behov. Men det är enklare sagt än gjort. För vem vet egentligen bäst vad mottagaren behöver? Den som skriver eller den som läser?

22 september, 2009

Det stora otäcka engelska monstret

Lars Melin var med i SVT:s nyhetsmorgon för en tid sedan i samband med hans då nyutkomna bok Ärans och hjältarnas språk. Han diskuterade engelskans inflytande på bekostnad av svenskan, och fnissade mer eller mindre bort "det engelska hotet". Och jag tyckte han hade en poäng - vi kanske är lite väl språkparanoida ibland? Svenskan kommer (ju) aldrig att dö. Men vid närmare eftertanke, och efter att ha stirrat på handkrämstuben på skrivbordet lite för länge, känner jag att det vore vettigt om vi i Sverige kunde anstränga oss lite mer för att uttrycka oss på svenska. Sanningen att säga så blir jag mer och mer irriterad när kosmetikabranschen väljer att vräka på med engelska adjektiv istället för svenska diton. Eller vad sägs om extreme clean deep cleansing moisturizing face wash?

17 september, 2009

Bristfälliga kunskaper på drakarna

En kompis till mig jobbar som språkvårdare på en av våra största dagstidningar. Hon menar att det största problemet för korrekturen är de unga journalisterna som faktiskt inte har grundläggande kunskaper i svenska språket och inte heller i att skriva och sätta ihop en text. På journalistutbildningen ingår nämligen ingen skrivundervisning alls. Jag blev förstås förvånad och kollade kursbeskrivningen på kursen Journalistiskt skrivande på journalistutbildningen (JMK vid Stockholms universitet) och hittade följande beskrivning:

"Moment som ingår är journalistiska arbetsmetoder med insamling och bearbetning av information fram till färdiga artiklar i olika genrer. Dessutom tar kursen upp intervju som arbetsinstrument, källor och källkritik och introducerar lagar och normer av relevans för journalistyrket."

Hmmm ... det kanske borde ingå lite regelrätt skrivträning? Någon på JMK som har en kommentar?

15 september, 2009

Om att få främmande

Språkkonsulterna fick ett mejl från en person som undrade varför uttrycket "att få främmande" egentligen heter som det gör. Man får ju oftast gäster och inte främmande (förhoppningsvis). En intressant fråga som krävde viss undersökning.

Faktum är att substantivet gäst tidigare haft betydelsen ’främmande, främling’. I SAOB står det att främmande är en person som inte har sitt hem ”på ett ställe, utan mera tillfälligt kommit som besökande”, och att betydelsen ”stundom närmande sig resande, gäst”. Så det finns med andra ord ett lite snårigt samband mellan gäst, främling och främmande. Sen hittade jag lite mer info som sträcker längre bak i språkhistorien: Det fornsvenska gÆster härstammar från det indoeuropeiska ghosti-, som i sin tur hänger ihop med latinets hostis som kan betyda både gäst, främmande och fiende.

Gudars skymning, jag önskar att jag hade ett chip i huvudet så jag kunde programmera in all språkhistoria!

10 september, 2009

Språk i tiden

Uttrycken "som ett brev på posten" eller "säkert som amen i kyrkan" börjar bli lite omoderna. Väldigt få brev kommer med posten längre och väldigt få människor går i kyrkan regelbundet. Och idag hjälpte gatukontoret mig att komma på en bra ersättningsfras som ligger i tiden: som en p-bot på en städgata.

09 september, 2009

Vad är en kamel?

En kamel är en häst utformad av en kommitté! Enligt en generaladvokat vid EU-domstolen är det det brittiska sättet att uttrycka vådan av för mycket kompromisser i politiken. Och det är väl inte så tokigt sagt. För även om kommittédeltagarna kan leva med sina eftergifter, så får de rätt stora konsekvenser för hästen. Eller kamelen? Det och en massa annat lärde jag mig på gårdagens konferens Öppenhet och klarspråk i EU. Ett och annat allvarsord fick jag med mig också. Du kan se hela konferensen som webbutsänding.

07 september, 2009

Bussvagn

Jag åkte just 4:an mellen Fridhemsplan och Zinkensdamm. Busschauffören var lite äldre, förmodligen genomsvensk och av det gamla yrkesstolta gardet. När jag klev på med min stämplade remsa var han så intresserad av att titta på den att han tog på sig glasögonen bara för denna uppgift. Men det som verkligen avslöjade att han var en busschaufför av den gamla sorten var språket: "Var vänliga fortsätt bakåt i vagnen." Den 20-åriga killen bredvid mig tittade på sin kompis och sa "Vagnen, vad menar han med det?

Om du förstod gissar jag att du är minst 40+.

Skickat från min iPhone

06 september, 2009

Hejsningar

Idag fick jag ett mejl som avslutades med hejsningar istället för hälsningar. Det låter trevligt på något vis, lite personligt sådär. Jag sökte på nätet och fann att hejsningar har använts lite sparsamt i ett par år i alla fall. Men var kommer det ifrån? Kan man använda det istället för hej också? Upplys mig gärna!

03 september, 2009

Visste ni det här om kålrötter?

Kålrötter heter på franska rutabagas, ett underligt ord som jag ofta funderat över. Och hör och häpna! Rutabagas kommer ifrån gamla svenska dialekter! Kålrötter i Skåne benämndes "rotabaggar" och på Gotland "rutabaggar". Men hur tog sig ordet till Frankrike? Det undrar jag fortfarande över.

Nytt verktyg för textvärdering

Igår skrev Computer Sweden om ett verktyg som värderar text automatiskt. Det nya verktyget ska enligt reportern kunna läsa och förstå text på ett sätt som liknar den mänskliga hjärnan. Vi som har pluggat språkpsykologi och språkkognition i flera år vet att det här är en omöjlighet. Språket är så komplext och har så många dimensioner att man aldrig kan lära en maskin att bedöma information på samma sätt som en människa. I alla fall inte det här millenniet. Men inte desto mindre är Saplos verktyg intressant för sökmotorer och maskinell omvärldsbevakning. Det kan t.ex. skilja på rom som man har i daquirin, Rom som man reser till, rom som man har på toasten och en rom som talar romani. Imponerande!

02 september, 2009

När orden inte räcker till?

Jag är på lägerskola med ett femtiotal tredjeklassare, där flertalet inte har svenska som förstaspråk. I en av stugorna ska det bo en sju, åtta småkillar. De intar rummet med buller och bång och ser sig raskt omkring. En kille konstaterar glatt: "det är bilder på väggarna". De beundrar bilderna ett tag, rusar sedan ut till de andra och säger upphetsat: "vi har snygga brudar på väggarna i vårt hus. Massor av snygga brudar!" Konfunderad går jag in till dem i en av de stugor vi hyrt av Svenska scoutförbundet. Jodå, väggarna är fulla av fotografier. Av strikt klädda damer, ofta i hatt, och de flesta ser lite barska ut. Fotografierna är daterade ca 1910-1935. Snygga? Jo, kanske det? Eller hade killarna helt enkelt inte tillräckligt stort vokabulär för att uttrycka att de tyckte att fotografierna uttryckte en form av högtidlighet? Vad kan egentligen ligga i uttrycket "snygga brudar"? Uppenbarligen mer än jag hade föreställt mig. Det gläder mig i och för sig. De snygga brudarna på bilderna skulle det kanske också glädja, det fåtal som kan tänkas fortfarande vara i livet i alla fall.

Svenskundervisning på bussen

Nu går linje 302 i Bålsta mot Futurum.

01 september, 2009

Felstavare

Det är inte alldeles säkert att man är bra på att stava bara för att man är språkkonsult. Själv kan jag få hjärnsläpp när jag ska skriva successivt, annullera eller kommitté. Dessutom har mina fingrar oftast för bråttom så det blir nästan alltid kansek, sytsem och männsikor istället för kanske, system och människor. Vill du veta vilka som är våra vanligaste felstavningar? Norstedts har en lista.