31 mars, 2014

Apropå grammatik - du har väl hört den här?

Grammatik är världens partytrick. Ta satsdelar till exempel - helt galet kul! Du har väl hört den här gamla godingen:
- I går sköt jag en hare med gevär på två hundra meter.
 - Oj, det var ett långt gevär!
- Nej, jag menar att jag sköt en hare på två hundra meter med gevär.
- Oj, det var en lång hare!
- Nej nej! I går sköt jag på två hundra meter en hare med gevär.
- Vilken tur att inte haren sköt först!
Om du skrattar åt den är det för att du fattar den grammatiska galoppen! Subjektet (jag) och de två objekten (haren och geväret) är inte så roliga i sig. Det är adverbialet (två hundra meter) som står för humorn eftersom det går att flytta mellan objekten. Adverbial är flexibla rackare, och gevär eller hare kan kvitta. Ordens innehåll spelar nämligen ingen roll för satsdelarna, för dem handlar allt om funktion. Så sanningen att säga är det du som står för humorn. Grammatiken tillhandahåller verktygen.

26 mars, 2014

Pluralis majestatis




”Vi är inte roade!” lär drottning Viktoria av Storbritannien ha utropat någon gång då hon var allt annat än nöjd. Hon använde alltså pronomenformen för första person plural (vi) istället för första person singular (jag) när hon refererade till sig själv. Förr var detta bruk vanligt – att kungligheter och andra högt uppsatta personer talade om sig själva som vi. Det kallas med en latinsk term för pluralis majestatis och med en svensk term för majestätspluralis.

När andra gör samma sak – en läkare som frågar "Hur mår vi i dag?", en talesperson eller redaktör som företräder sitt företags eller sin tidnings åsikt, eller en föreläsare som deklarerar att "I dag ska vi prata om grammatik!" – kallas det för nosism. I vissa fall används vi exkluderande, vilket innebär att den tilltalade personen inte inkluderas i pronomenet, som i fallet med majestätspluralis. I andra fall används vi istället för du eller ni för att skapa en relation till mottagaren, som i läkarens fråga ovan "Hur mår vi i dag?".

Någon – antagligen inte Mark Twain som det ibland påstås – lär har sagt att det bara är "kungar, skribenter och människor med binnikemask" som får använda vi om sig själva, medan någon annan menar att det bara är "statschefer, personer med schizofreni och gravida kvinnor" som får göra det.

Den som är intresserad av att veta mer om nosismer kan med fördel börja med den här lättsamma artikeln i New York Times

"Jomen grammatik ÄR roligt!"

När jag ska prata om grammatik på en kurs så gör jag det största pedagogiska misstaget en lärare kan göra: jag säger "nu blir det grammatik och det kan vara lite motigt, men jag ska göra det så roligt som möjligt!". Jag ber lite om ursäkt för att jag ska utsätta de stackars oskyldiga kursdeltagarna för ordklasser och satslära och annat svårt och jobbigt. Det är nästan som en reflex och varje gång tänker jag att det är så dumt.

Och det är ju inte ens sant! Grammatik ÄR roligt! Att förstå systemet som handlar om vårt språk och med ord kunna förklara varför en mening inte funkar; det är ju faktiskt jätteroligt. Att prata om alla små beståndsdelar i språket och diskutera sin favoritordklass; jag tycker synd om den som aldrig har fått göra det. Om du inte tror mig måste du genast läsa Sara Lövestams nya bok Grejen med verb. Med roliga exempel, söta små sagor och underbara illustrationer beskriver hon grammatik på ett sätt som gör det precis så roligt som vi nördar alltid har vetat att det är. Jag kan inte ens citera någon enda del, för allt är fantastiskt. Du måste bara läsa den. Och alla skolor borde ha den som obligatorisk läsning.

25 mars, 2014

Okej - 175-åring med mytomspunnet ursprung

Det finns så mycket att fira när man är språkfantast. I fredags var det Grammatikdagen, och i söndags var det dags för födelsedag: ordet "okej" fyllde 175 år.

Hurra på födelsedagen!

Nåväl, födelsedag är väl en sanning med modifikation. När ett ord föds är ju faktiskt svårt att säga. Men i språksammanhang brukar man ofta räkna ords ålder från den tidigast kända skriftliga källan. När det gäller "okej" var det ett nummer av den amerikanska tidningen The Boston Morning Post från 1839. Då stod det i en artikel att något var "o.k.", med det förklarande tillägget "all correct".

Födelseort: okänd

Vi vet alltså att "o.k." förekom i tryck första gången för 175 år sedan. Och att det då uppenbarligen användes i Boston. Men varifrån kom det egentligen? Det är många som gör anspråk på ordets ursprung, ska ni veta.

Kanske kom "o.k." faktiskt från USA, och var en av de ordlekar som enligt flera källor var vanliga på 1830-talet? Det sägs ibland bygga på en humoristisk omskrivning av "all correct": oll kurrekt.

Jag har även hört den mindre sannolika förklaringen att uttrycket kommer från amerikansk krigsrapportering, och då var en omskrivning av "0 killed" (där zero uttalas som ett o): inga har stupat, allt är okej.

Men enligt Wikipedia kan "o.k." även ha europeiska rötter: det kan vara en förkortning av det grekiska "ola kala", som fritt översatt betyder "allt är bra".

Eller är det tyskarna som är upphovet? En annan förklaring är att uttrycket kommer av en tysk tryckeriterm som följde med tyska arbetare över Atlanten: ohne Korrektur ("utan ändringar") vilket då skulle betyda att texten  inte kräver några åtgärder. Den är alltså okej.

Den lustigaste förklaringen jag känner till snappade jag upp i Tyskland. Där sa någon att ordet föddes i en tysk bilfabrik (troligen Volkswagen). Där hade en mycket flitig kontrollant arbetat, vars signatur kom att bli likställd med god kvalitet. Hans namn? Otto Kaiser.

Vad tror du om utsprunget till o.k.?

Har du hört någon annan förklaring till detta spridda och användbara uttryck? Dela gärna med dig i en kommentar här i vår blogg!


24 mars, 2014

Barnet och grammatiken - att knäcka koden

Har du någon gång hört någon säga "Jag är jättedålig på grammatik"? Det har jag. Faktum är att jag själv brukade säga så, tills jag insåg hur fel det var. De allra flesta av oss är väldigt bra på grammatik; vi har koll på hundratals böjningsmönster, tempusformer, morfem, konjugationer och ordklasser. Och det är något vi lär oss långt innan vi börjar skolan.

Grammatikinlärningen börjar tidigt

De allra flesta kan sitt modersmåls grammatik perfekt (i praktiken - teorin är en annan femma). Vi kan nämligen inte lära oss prata utan att samtidigt lära oss grammatik - det är en sådan fundamental del av språket. Men det tar ett tag att knäcka koden.

Här är ett exempel på en fullt normal konversation mellan en förälder och hens 5-åring:

- Eli, var är Mikas bil? 
- Jag gedde den till henne.
- Jaha, var tog den vägen då?
- Hon springde bort den.

Barnet, som började prata när det var ungefär ett år gammalt, har nu passerat stadiet där det pratar i tvåordsyttranden (lampa där, min nalle). I 2-3-årsåldern gjorde barnet den så kallade ordförrådsspurten, där det lärde sig en mycket stor mängd nya ord på kort tid. Det här nya ordförrådet utgör grunden för grammatikinlärningen. Utan att vara medveten om det, börjar barnet se mönster i språket: det känner igen de vanligast återkommande morfemen (böjningsformerna), och använder dem själv spontant i nya sammanhang.

Vad kommer "felen" ifrån? 

Man kan säga att när barnet har hört sin förälder säga "oj, ramlade du?" och "vi cyklade till dagis" tillräckligt många gånger, börjar det förstå att det där -(a)de signalerar att något har hänt. Eftersom barn faktiskt är rätt rationella varelser (i alla fall när det handlar om språk) kopplar de formen till betydelsen, och använder sedan samma form för alla ord där de vill markera dåtid. Trots att pappa aldrig har sagt just "gedde".

Övergeneralisering är ett gott tecken

Fenomenet jag just har beskrivit kallas övergeneralisering, och är ett naturligt stadium i barns språkutveckling. Det kan börja ganska tidigt och det pågå upp till skolåldern. En del föräldrar ser detta som något negativt, och kan ibland uppleva det som en tillbakagång: det kan hända att barnet tidigare använde den korrekta formen "gick", men plötsligt börjar säga "gådde". Men det beror i så fall på att barnet tidigare bara använde "gick" som en direkt upprepning av något det hört, och nu har börjat följa det vanligaste böjningsmönstret i stället. Övergeneraliseringen är alltså inget att oroa sig för. Tvärtom är det ett gott tecken; det betyder att barnet har börjat knäcka koden.


Pst. Den som vill veta mer om barns språkutveckling kan med fördel läsa boken Barn utvecklar sitt språk, som behandlar ämnet ur en mängd olika vinklar. 

21 mars, 2014

Till dig som inte gillar grammatik

I dag är det Grammatikdagen. Hurra för grammatiken!

Det här inlägget tillägnar jag dig som inte gillar grammatik, som kanske har diffust obehagliga minnen av skolans språklektioner, med starka verb, adverb, predikatsfyllnad, komparativer och sånt. Min önskan är att dagen i dag får bli en påminnelse till dig (och till alla onyanserade språkpoliser): alla kan grammatik.

Du är en stjärna på grammatik

Glöm alla misslyckanden. Du kan grammatik. Du använder den när du skriver och pratar, den är ett system, en struktur, en form som gör att du kan förmedla dina tankar. En del kallar detta system för "inre grammatik". Du tänker nog inte ens på den. Och lugn, du behöver inte kunna sätta ord på den.

När du säger eller skriver "fel" är det självklart inte för att du vill göra fel, utan för att du tycker att det låter rätt - det du säger följer din inre grammatik.

Men vi språkbrukare är inte alltid överens om den inre grammatiken, som professor Lars-Gunnar Andersson någon gång uttryckte det i P1:s Språket. Och det är då det kan uppstå problem i kommunikationen - men inte nödvändigtvis för att vi inte förstår varandra, utan lika ofta för att vi irriterar varandra.

Grammatikboken är ett konstverk

När någon inte håller med om din inre grammatik hänvisar hen säkert till den grammatik som är mer känd: den som är nedskriven i grammatikboken. Den kan nämligen ses som normen. Men den är egentligen bara ett försök att fånga allas inre grammatik, så som den yttrar sig när vi använder språket.

Jag brukar tänka på grammatiken i grammatikboken som en karta, eller kanske ett konstverk: ett försök att avbilda verkligheten.

Att inte kunna sin grammatikbok betyder inte att man inte kan sitt språk. Alla kan använda språket - precis som de flesta kan skissa en karta, rita en streckgubbe och någorlunda få till en regnbåge på ett papper. Det kan visserligen bli mer eller mindre likt verkligheten, och mer eller mindre korrekt utifrån den rådande läran, men visst kan vi - och visst förstår de andra oftast vad vi vill visa?

När den inre grammatiken inte räcker till

Det är egentligen först när du blir osäker på om du når fram med dina bilder och ditt budskap som du behöver fundera på hur du uttrycker dig.

När det gäller kartor kan du då fördjupa dig i skalenlighet och vedertagna kartsymboler, i målning kan du läsa perspektivlära, lära dig att blanda färger och ta reda på hur olika nyanser uppfattas tillsammans.

På samma sätt kan du utveckla dina möjligheter att uttrycka dig med språket. Då (och först då) kan det vara nödvändigt att vända dig till grammatikböcker. Ett av skälen är att när du lär känna normen, så kan du också bli medveten om vad det innebär att bryta mot den - sedan kan du ändå själv välja vilken grammatik du vill följa.

17 mars, 2014

Verb som slutar på s

Nu när det bara är några dagar kvar till Grammatikdagen 2014 tänkte jag ge dig lite grammatiskt finlir som du kan ta upp till fikat på fredag.

Säkert har du tidigare hört oss prata om om passiva verb som en verbform som man ska vara lite försiktig med. Formen är överanvänd i myndighetsspråk och bankspråk och ställer till problem för läsaren eftersom den inte ger information om vem som agerar. Passiva verb är lätta att känna igen eftersom de alltid slutar på s.

Så här kan det se ut, till exempel:
- Det skrivs alldeles för många passiva verb på den här myndigheten!
- Ja, det borde åtgärdas!

De passiva verben gör att ingen behöver ta skulden - eller ansvaret.

Reciproka verb

Vi brukar alltså varna för verb i s-form, och rekommendera ett mer "aktivt språk". Men det finns ytterligare några verbformer som slutar på s utan att de för den skull är passiva. Den första är den reciproka formen. Jo, den heter så. Den har med ömsesidighet att göra. Den kan vi använda för att markera att det är flera personer som agerar ömsesidigt i någon handling, till exempel de pussas, barnen turas om eller boxarna boxas. Eller:

Språkkonsulterna kramas på arbetstid! 


Deponensverb

Sedan har vi en liten grupp med verb som får s på slutet utan att vara passiva eller reciproka. Det är de så kallade deponensverben - de ser ut som passiva verb men "beter sig" inte som sådana när de står i en mening. (Ungefär som att lejon liknar katter men inte riktigt beter sig likadant när de hamnar i samma rum som en gasell.)  Deponensverben är inte många, men desto roligare är det att känna till gruppen. En lustig detalj är att de ofta har med kroppsfunktioner att göra: jag andas, löparen svettas ... Att ett verb är ett deponensverb kan du känna igen på att det inte har någon aktiv grundform som slutar på a. (Jag kan inte *anda.) Ett sista exempel:

Jag hoppas att de har förstått nu!

Vad har man för glädje av att känna till det här då? Tja, förutom att grammatisk terminologi alltid ger dig redskap att analysera och prata om språket så har du med just den här kunskapen möjlighet briljera och imponera på dina samtalspartner på fredag när det är Grammatikdagen!

13 mars, 2014

Vem som helst kan bli agent!

Det finns en satsdel som kallas agent (eller agentadverbial om man ska vara petnoga). Agent kan vem som helst bli som agerar i en passiv sats. I tidningsrubriken Inbrottstjuv greps av granne är det grannen som är agent.

Nu är det så att agenten kan utelämnas i svenska språket utan att meningen blir grammatiskt felaktig, och det gör också många skribenter. Det leder till att en text "avfolkas", eftersom den som skriver inte berättar vem som gör något i meningen. Utelämnar man agenten skulle exemplet ovan bli bara Brottsling greps, och den stackars läsaren hade stått där och undrat vem som egentligen gjort detta gripande. En text utan folk blir tråkig i längden.

Ett sätt att komma ihåg det här med agent är att lägga följande exempelmening på minnet:
Symaskinerna säljs av herr Bergström.

I det fallet är det väl särskilt uppenbart att herr Bergström är agent.

11 mars, 2014

Grallimatik

Så här i grammatikens månad skulle jag vilja dela med mig av citat ur Tage Danielssons Grallimatik, struntpratets fysiologi och teknik. Lustigt nog känns det fortfarande ganska aktuellt fastän det skrevs för nästan 50 år sedan. Eller vad sägs om det här?

Substantiv
§ 9 Substantiv på -ism, -het, -skap och -i kan lugnt användas utan att någon fattar någonting.

§10 Substantiven livet och människan är alltid bra att ta till [om man vill prata strunt]. Exempel: Vi måste göra något vackert av livet. (Yttrandet har en vettig mening endast för snörlivsfabrikanter, se f.ö. kap. "Rent andligt strunt".)
Vi måste sätta människan i centrum (se kap. "Politiskt strunt").

07 mars, 2014

Grönt ljus för grön bok!

Visste du att den efterlängtade nya utgåvan av Gröna boken har kommit nu? Här på kontoret jublade vi när vi såg det! 

Gröna boken innehåller Statsrådsberedningens riktlinjer för författnings­skrivning (Ds 2014:1) och är intressant läsning för alla som skriver och granskar författningar - även om den i första hand riktar sig till dem som sysslar med författningsskrivning i Regeringskansliet. 

Avsnittet som handlar om språk är matigare i den här utgåvan jämfört med den förra, som kom 1998. Den allra första utgåvan kom 1969.

03 mars, 2014

Grammatikens månad är här!

Nu är det mars, vilket som vanligt(!) innebär grammatikmånad på Pratbubblor.

Den 21 mars infaller Grammatikdagen, och som uppladdning tänker vi de kommande veckorna pedagogiskt presentera några olika grammatiska begrepp, och diskutera underfundigheter och underligheter på området.Du kan förvänta dig allt mellan himmel och morfem (men inte så mycket ordklasser, för det bloggade vi om förra året)!

I år är Grammatikdagen större än någonsin, med firanden i hela landet – från Lund till Luleå. Program för de öppna evenemangen och mer information finns på Grammatikdagens egen webbplats. Där kan du också testa dina kunskaper i årets grammatikkviss.

Är det något särskilt du vill att vi ska blogga om? Lämna gärna en kommentar, så ska vi försöka!