31 oktober, 2011

En äkta språkpolis

Många tror ofta att vi språknördar och språkarbetare är hårda språkpoliser som säger "nä, nä, nä" om man råkar uttala något fel. Det är lite frustrerande eftersom vi i själva verket ofta är språkliberala och bryr oss inte så mycket om att frusta irriterat över särskrivningar på pizzerian. Men vi får ibland telefonsamtal från irriterade medborgare som vill att vi verkligen ska vara poliser och agera mot butiksägare som använder språket fel i sin skyltning. Det är en intressant tanke, men vi kan förstås inte gå in i butiker som använder engelska lite för mycket och myndigt säga "och hur var det här då?", för det har vi inget stöd av i någon lag.

Förra veckan var det dock en medborgare som fick syn på en blivande skyltskandal och ingrep mot den. Vid Kortedala torg i Göteborg skulle en ny skylt upp, men Jon Zetterström som arbetar vid torget såg till sin fasa att Kortedala höll på att bli Kortedalla. GP skriver om händelsen. Jon sa till skyltarna att det höll på att bli helt fel, och de rättade genast till misstaget.

Ja just det, Jon Zetterström är inte vilken medborgare som helst utan råkar arbeta som polis. Det var med andra ord ett äkta språkpolisingripande som förhindrade skyltkatastrofen vid Kortedala torg. Men visst är det en bra påminnelse till oss alla att vi kan göra en viktig insats om vi råkar bevittna en pinsam felstavning som håller på att sättas upp! Man behöver inte vara polis för att göra en viktig språkpolisinsats.

Tio vanliga språkfel - nr 8

Var eller vart - det är ett svårt val för många, och språkpoliserna får gåshud när de hör meningar som Vart har du varit? eller Vart har jag lagt mina glasögon? De flesta tar det säkra före det osäkra och säger var, eftersom det verkar få den minst ondgörande effekten hos språkpoliserna, och gör sig därmed skyldiga till ett ännu större fel: Var ska du åka på semestern? Men här kommer nyckeln så att du slipper göra fel i fortsättningen:

Var frågar efter plats, och svaret på frågan blir där.
Vart frågar efter riktning, och svaret på frågan blir dit.

Siv Strömqvist, som brukar skriva språkspalt i Svenska Dagbladet, har förresten precis gett ut en bok som heter Vart är vart på väg. Läs den om du är intresserad av språkriktighetsfrågor. Vi på Pratbubblor har ännu inte läst den, men vi återkommer med en recension längre fram.

28 oktober, 2011

Tio vanliga språkfel - nr 7

Dess är ett svårhanterligt pronomen som avslöjar dig som du är en sådan som vill låta flott men inte riktigt behärskar konsten. Dess kan bara syfta på singulara substantiv så konstruktionen "Spanjorerna med dess tjurfäktningskultur" är helt bort i tok.

Om du är osäker kan du tänka att dess är genitivformerna dens eller dets som har dragits ihop till dess.

25 oktober, 2011

Vad är språkkunnighet?

Jag som gästbloggar här heter Helena och har precis börjat utbildningen till språkkonsult på Stockholms universitet. Det som är mest slående med min utbildning är inte det fantastiska vi får lära oss, inte hur underbart det är att hamna i en klass med likasinnade – utan andra människors reaktioner när jag berättar vad jag studerar.

”Jaha, då får man börja passa sig för vad man skriver och säger till dig då!” eller ”Men vad bra, då kan jag äntligen fråga någon som vet: säger man dirischent eller diriggent? Jag och min sambo bråkar ständigt om det.” är vanliga reaktioner.

Det får mig att fundera över vad det egentligen innebär att vara språkkunnig. En av de mest språkkunniga personer jag har mött i mitt liv är inte lärare, inte professor i nordiska språk och jobbar inte ens med språk. Den här personen är programmerare. Så gott som dagligen yttrar han, till synes helt naturligt, små guldkorn som kan få vilken språknörd som helst att höra änglakörer sjunga.

Kräftskiva betecknar självklart musiken som spelas under inmundigandet av kräftor, efterpuck är synonymt med efterfest, starkpangare öl med hög alkoholhalt och det fantastiska ordet brallis har han på något mystiskt sätt införlivat i sitt ordförråd. (För de som ännu inte hunnit googla på detta ord kan jag berätta att det är gammal söderslang för ung tjej.) Pirra (med ett r som gränsar till j) kan i sin tur beteckna både en kärra, en pizza samt fungera som smeknamn på en kollega.

Som språkkonsult blir man expert på att hantera språket i olika sammanhang och kan också ge råd som handlar bland annat om språkriktighet. Men det är sådana som programmeraren som håller språket levande, och utan honom och alla dessa språkhjältar i vardagen skulle all glädje i att arbeta med språk försvinna.

Wordfeud får tydliga spelregler

Alla Wordfeud-beroende svenskar jublar i dag: Wordfeud ska börja använda SAOL som ordlista! Många spelare har kritiserat den nuvarande ordlistan eftersom den tillåter böjningar av ord, inte bara grundformen vilket är en av reglerna i Alfapet. Dessutom använder många Alfapetspelare SAOL, så att ord som står i den inte godkänns av Wordfeud är naturligtvis djupt frustrerande. Det blir helt enkelt svårt att kunna veta vilka ord man som spelare får använda, och det är ju en grundläggande regel för ordspel.

Wordfeud är ett Alfapetliknande spel till Android- och Iphone-telefoner och har varit otroligt populärt de senaste månaderna. Man spelar mot andra Wordfeudare i realtid, vilket är den stora tjusningen enligt de som är beroende. Själv testade jag spelet men gav upp efter två veckor. Alfapet har aldrig varit min grej eftersom jag är hopplös på anagram, så jag tyckte bara att det var jättetråkigt. Det här Wordfeud-beroendet som alla pratar om förstår jag helt enkelt inte, och det är på sätt och vis skönt.

DN har skrivit en notis om SAOL-nyheten, som just nu är den näst största nyheten på webben. Nu vet vi vad DN:s journalister har för huvudsakligt fritidsintresse!

24 oktober, 2011

Ungdomsspråket är lite eljest

Ungdomsspråk - då tänker väl de flesta på internetförkortningar, talspråkligt skriftspråk och slanguttryck. Ett slarvigt språk som utarmar vår vackra svenska, enligt många äldre. Men enligt forskaren Christina Ramberg finns det ett annat slags ungdomsspråk, och det är raka motsatsen till meningar av typen "tja, ska vi cs senare lr?" (hej, ska vi ses senare eller?). Hon har undersökt juristers språk, och det visar sig att när juridiska texter är krångliga och svårbegripliga är det ofta de unga som är boven. DN har skrivit en notis om undersökningen.

Ramberg har kommit fram till att de yngre juristerna oftare använder ett svårbegripligt fackspråk, med krånglig meningsbyggnad och ålderdomliga ord, som eljest och ehuru. Tidigare undersökningar av juridiskt språk har visat att det främst är meningsbyggnaden som gör att texterna upplevs som obegripliga, även om ålderdomliga ord givetvis spelar roll. Läs mer i den här artikeln (tyvärr inte tillgänglig på nätet).

Men hur kan det vara så här? Det är väl ungdomarna som har det modernaste språket, hur kan det komma sig att det är de som skriver allra krångligast? Det handlar helt enkelt om att juriststudenterna gräver ner nosen i texter fulla av ålderdomliga ord och meningar, och när de sedan släpps ut i arbetslivet har det krångliga språket blivit helt normalt för dem. De använder dessutom det nya språket för att förstärka sin yrkesidentitet. De erfarna juristerna har rutin som gör att de tryggt kan uttrycka sig begripligt utan att känna att de förminskar sin yrkesidentitet. Inte bara Ramberg konstaterar detta, utan även Ann Blückert i sin avhandling från 2010. Blückert menar också att lärarnas språkutlärning har stor betydelse. De blivande juristerna "får lära sig att juridisk svenska är ett nytt språk".

Utvecklingen går trots detta framåt, eftersom fler och fler inser vikten av att kommunicera på ett sätt som medborgarna förstår. Och snart kommer det dessutom en skrivguide för jurister som vill veta hur man uttrycker sig begripligt utan att förändra den juridiska betydelsen. Håll utkik här!

20 oktober, 2011

Tio vanliga språkfel - nr 6

Skriver du omständligt eller omständigt? Det korrekta är egentligen omständlig, men faktum är att det är vanligare att göra fel än att göra rätt här. Det felaktiga omständigt ger 160 000 träffar på Google, medan det korrekta omständligt bara ger 71 000. Språkrådet och Svenska akademien hävdar förstås ordens olika ursprung - ständlig är ett gammalt lån från tyskans ständlich. Men jag är tveksam. Vi har ju fullständig och självständig så varför inte omständig? Kanske dags för språkvårdande instanser att rätta sig efter språkbrukarna?

Tio vanliga språkfel - nr 5

Lika ord som har närliggande betydelser kan vara svåra att hålla isär. Särskilt när de har lite olika uppbyggnad. Två sådana ord är följdriktigt, när något är en naturlig följd av något annat, och följaktligen som har med följa att göra och betyder ungefär alltså. Det ena med ett D, det andra utan. Svårt, tycker jag och många andra.

18 oktober, 2011

Tio vanliga språkfel - nr 4

I en omgång av språkkrysset för några år sedan frågade vi vilken som var den korrekta stavningen av följande:
a. originell
b. orginell
c. originel

Massor av kryssare valde felaktigt alternativ b, och flera hörde av sig och var lite upprörda när vi påstod att alternativ a var det korrekta. Vissa trodde till och med att båda orden existerar men har olika betydelse. Men det är alltså galet. Ordet stavas originell även om vi sällan uttalar det första i:et så tydligt.

15 oktober, 2011

Tio vanliga språkfel - nr 3

Idag balanserar Pratbubblor lite på gränsen till oanständigt inlägg. Det är vårt vanliga språkfel nr 3 som handlar om ordet herdestund, som NE förklarar som "stund av intim samvaro mellan två älskande". Ett vanligt språkfel är att kalla det för hedersstund, och tamesjutton om jag inte föredrar det. Herdestund leder i alla fall mina tankarna vidare till en annan sorts intim samvaro än mellan två älskande. Men efter en hedersstund har de inblandade troligen hedern i behåll.

12 oktober, 2011

Dagens ord: paletå

I går kväll låg jag och läste Kalle Anka-serier innan läggdags, och plötsligt dök det upp ett ord jag aldrig tidigare hört. Nej, det var inte läskeblask eller pengabinge eller något annat som är unikt för Ankeborgs universum, utan paletå. Jag var tvungen att googla innan jag kunde göra något annat.

En paletå är en sorts herröverrock som är längre än en jacka men kortare än en rock. Den har inget skärp och är lite insvängd. Herrmodesidor som Manolo och King har lite bättre koll än jag och tipsar om snygga paletåer. Det är med andra ord kanske inte så konstigt att jag aldrig stött på ordet paletå förut, och jag ska nu sluta fnissa åt Vem vill bli miljonär-killen som inte visste vad ett diadem är.

I vilket sammanhang paletån nämndes i Kalle Anka? När en programledare skulle presentera Joakim von Anka. Han bär som bekant ett rockliknande plagg, och nu vet vi att det är en paletå!

11 oktober, 2011

Tio vanliga språkfel - nr 2

Ett av de allra vanligaste felskrivna orden är hårdra. Ja, du såg rätt! Det stavas hårdra, inte hårddra. Metaforen handlar alltså inte om att dra något hårt, utan om att dra resonemanget i håret alltför långtgående. Ett rejält tag i kalufsen!

Jag är lite tveksam till logiken i det här uttrycket och tycker egentligen att det är fiffigare att dra hårt. Och även Språkrådet medger att hårddra "har hävd". Så felet kanske inte är så fel, även om det är vanligt.

07 oktober, 2011

Tio vanliga språkfel - nr 1

Fram till idag har jag, i likhet med många andra, trott att uttrycket lyder att något är fyllt till bredden. Fel, fel, fel! Det ursprungliga uttrycket lyder fyllt till brädden. Vad är då en brädd, kan man undra? Jo, det betyder faktiskt överkant. Inte världens vanligaste ord, men nu känns uttrycket än mer logiskt.

Tack Gunnar Persson i Umeå, för kunskapen.

04 oktober, 2011

Vad är en parisare egentligen?

Här på kontoret har vi en riktigt het diskussion just nu. Hälften av oss menar att en parisare är en stekt stor korvskiva av falukorvstyp i hamburgerbröd, medan resten bestämt hävdar att det är fel och att en parisare är en stekt brödskiva med en pannbiff, stekt ägg, lök och kapris på. Jag hade aldrig ens hört talas om den senare varianten. Ingen vill erkänna sig slagen, och slutsatsen är väl egentligen att parisare betyder olika saker i olika delar av landet. Norrut - korvhamburgare, söderut - pannbiffsmacka.

Men språkkonsulter ger sig inte innan de tagit reda på hur det ligger till. Susanne tog helt enkelt och googlade saken, och så här diplomatiskt svarade Wikipedia:

Parisare har flera betydelser:

Plötsligt har vi ännu ett parisiskt livsmedel att ta ställning till, och då har vi inte ens nämnt pariservåfflor. Man kan fråga sig varför Paris är så populärt i svenska maträttsnamn. Kanske för att den franska huvudstaden har ett lyxigt skimmer?

Nåväl. Åter till kontorsbråket. Uppenbarligen heter både korvhamburgaren och pannbiffsmackan parisare, så vi kan sluta bråka. Men varför heter de så?

Smörgåsen verkar kallas parisersmörgås av de flesta, och enligt Nationalencyklopedin är det bildat av staden Paris. Det äldsta belägget är från 1922. Men varför någon tog det namnet står det inte. Det lyxiga skimret kanske? På sidan 26 i den här webbpublicerade tidningen står allt om den "norrländska matklassikern" parisare, bland annat att den skapades i Umeå på 50-talet och att det sedan 2009 finns en Parisareakademi som nu samlar över 300 parisareälskare på Facebook. Maträtten parisare skapades av den stora korven Parisergrillare, och ordet pariserkorv har funnits i svenskan sedan 1890 enligt Svenska Akademiens ordbok.

Sök gärna på paris i ordboken. Det bara vimlar av ord med anknytning till staden, bland annat parisrött, parisklänning, parissmör och pariserstift. Enligt ordboken betecknar förledet paris vanligen "person, föremål eller företeelse som tillhör, härstammar från eller har avseende på Paris eller ngt som är av parisiskt snitt eller utseende o. d." Jag undrar om parisarna verkligen äter korv som liknar vår pariserkorv? Den glammiga franska huvudstaden är uppenbarligen en outtömlig inspirationskälla för oss i den kalla Norden.