Den norrländska varietet som jag är mest bekant med är västerbottniskan. Barndomens somrar kryllade av västerbottniska dialektegenheter, avhuggna ändelser och inkongruenta bestämningar. Och inte minst många dialektala ord med geografisk hemvist i Vännäsby socken.
Två ord ur den rika västerbottniska ordfloran som ligger mig särskilt varmt om hjärtat är syta och köftgjort. Det första får mig att tänka på min kära mormor. Mormor frågade ofta oss barn om hon fick syta oss, och menade då att man skulle krypa upp i hennes famn så att hon fick hålla om en. Ett ord fyllt av ömsinthet. Och köftgjort – detta synnerligen användbara ord! – kommer till användning om sådant man helt enkelt köpt, alltså ”gjort i affären”. Kakan som inte är hembakad har man till exempel köftgjort. Och det härliga är att det är lika bra som hemgjort. (Åtminstone är det den inställningen jag mött hos dem som använder uttrycket, och det ligger något befriande över det.)
Jag garanterar att köftgjort är ett användbart ord värt att lägga till ordförrådet. Och om syta skulle visa sig vara svårt att införliva i din personliga språkdräkt, så går det i alla fall att praktisera. Livet blir bra mycket härligare om vi syter varann, eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar