I veckan fick vi mejl från en av våra läsare på Pratbubblor. Hon hade varit inne på Vårdguiden och blivit förvånad och kanske också lite irriterad över att de genomgående skriver symtom i sina artiklar. Stavas det inte symptom? menade hon. Men efter att ha konstaterat att både symtom och symptom står i Svenska Akademiens ordlista undrade hon när och varför denna ordform kom till.
Om jag börjar med frågan när den kortare formen uppstod, är jag själv förvånad över att den var så gammal. Symptom kommer från grekiskan och ordet har alltså antikt ursprung. Men redan på 1800-talet uppstod den mer uttalsenliga formen symtom och båda formerna har funnits parallellt sedan dess. I ett par hundra år, alltså!
Svaret på frågan varför förvånar dock inte så mycket. Inom språkvetenskapliga kretsar brukar man prata om språkekonomi. Det handlar inte om språkets betydelse för ekonomin eller liknande utan är en etikett på företeelsen att vi alla hela tiden eftersträvar att åstadkomma så korta ord som möjligt för att hushålla med den tid och de resurser vi språkbrukare lägger ner på att kommunicera. Det är därför alla vanliga ord och alla formord är korta. Och symtom är alltså mera praktiskt och ekonomiskt än symptom som kostar mer energi att både uttala och skriva. Andra exempel på språkekonomi är besikta istället för besiktiga och bolån istället för bostadslån. Fast de har förstås inte funnits sedan 1800-talet.
Om jag börjar med frågan när den kortare formen uppstod, är jag själv förvånad över att den var så gammal. Symptom kommer från grekiskan och ordet har alltså antikt ursprung. Men redan på 1800-talet uppstod den mer uttalsenliga formen symtom och båda formerna har funnits parallellt sedan dess. I ett par hundra år, alltså!
Svaret på frågan varför förvånar dock inte så mycket. Inom språkvetenskapliga kretsar brukar man prata om språkekonomi. Det handlar inte om språkets betydelse för ekonomin eller liknande utan är en etikett på företeelsen att vi alla hela tiden eftersträvar att åstadkomma så korta ord som möjligt för att hushålla med den tid och de resurser vi språkbrukare lägger ner på att kommunicera. Det är därför alla vanliga ord och alla formord är korta. Och symtom är alltså mera praktiskt och ekonomiskt än symptom som kostar mer energi att både uttala och skriva. Andra exempel på språkekonomi är besikta istället för besiktiga och bolån istället för bostadslån. Fast de har förstås inte funnits sedan 1800-talet.
Är symtom verkligen mera uttalsenligt? Själv säger jag "symptom", med ett (knappt men ändock hörbart) p. Är det jag som gör fel?
SvaraRaderaEftersom båda orden finns och betyder samma sak gör du inte fel. Det skulle heller inte vara fel av dig att skriva med p.
RaderaTwittrar ni varje gång ni gör ett inlägg i språkbubblor?
SvaraRaderaJag och en annan twittrare var lite inne på ett tangerande spår igår, stava som det låter: kråassang, pitsa, tjoriso, chävr. Tror vi nämnde något som inte var mat men minns inte vad det var. Blir lite ekonomi på vissa ord iallafall.