Jag satt på tåget och råkade tjuvlyssna på en grupp studenter som satt och pratade om någon kurslitteratur de hade. En av killarna i gänget tyckte verkligen inte om en viss bok. Varför? Den innehöll bara exempel! "Det var hur många exempel som helst, den hade kunnat vara 50 sidor lång och så bara en massa regler istället. Det hade varit bra. Så himla drygt med alla exempel."
Jag blev alldeles kall inombords. Jag som har lärt mig att exempel ska vara det bästa pedagogiska knepet i världen! Och personligen tycker jag väldigt mycket om bra och tydliga exempel. De gör problemet mycket mer konkret. Men inte den här killen. Han skulle ha tydliga regler. "Gör så här och ställ inga frågor." Torrt. Tråkigt. Rakt på sak.
Men alla är visst olika. En del (många) vill ha exempel i mängder, för att verkligen kunna förstå problemet, medan andra vill att man ska peka med hela handen för att snabbt kunna gå vidare och lära sig nästa regel. Tänk vad mycket jag lärde mig genom att bara sätta mig på ett tåg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar