Ett brev från dotterns skola dimper ner mitt i sommarlovet. Dottern blir arg, och jag kan förstå henne. Det är skönt att få glömma bort skola och plikter ett tag.
Ilsket säger hon att hon nog vet vem det är som ligger bakom det här dumma påhittet att skicka ett brev om att man ska spara ett sommarminne. Det är förstås svenskaläraren som vill att man ska skriva något smart och roligt om sommaren.
Hon lånar sin pappas kamera och tar en bild på flotten vid badstranden där hon tillbringar åtskilliga timmar varje dag, nästan oavsett väder. Så säger hon surt: "Jag ska skriva ut den där bilden. Sen ska jag klistra fast den på ett papper och skriva ´Med flottigt och stripigt hår besöker jag ofta en flott men inte flottig flotte som ligger flott från sanden vid stranden där jag brukar bada hela sommaren.´Mer kan dom faktiskt inte begära av någon som bara går i sexan tycker jag."
Vi får väl se i höst om hon har rätt ...
Vilka jobbiga svensklärare det finns... ;-) Här är en till! Om jag läser en text där det står "svenskalärare" så reagerar jag. Jag vet att många i den yngre generationen bedömer den sistnämnda formen som den mest naturliga men om man bloggar om språk och kommunikation så kanske man ska bemöda sig om att skriva korrekt svenska. Språkrådet säger förvisso att det inte är felaktigt, men dock vardagligt i stilläge. Och bloggtexter får väl betraktas som sådana... Eller? Nåja, ta min kommentar för vad den är. Hoppas att svenskläraren ger ett gott betyg åt dotterns lösning på uppgiften! Fortsatt trevlig sommar!
SvaraRadera