Det täcka och det otäcka könet

Nu när det är lite lugnare på kontoret blir språknörderiet kanske lite mer ingående än vanligt. I dag på lunchen började vi fundera på uttrycket det täcka könet, som man i gammalt språkbruk kallade kvinnor. Är männen i så fall otäcka?

Vi slog i alla fall upp det i vår etymologiska ordbok som gav oss svaret: täck betyder vacker, eller möjligen angenäm. Så det täcka könet är alltså det vackra. Och det som är otäckt är alltså fult. Kul!

Förbrytarlingo

Idag ramlade vi in på en rolig språkdiskussion på kontoret. Det handlar om kåksnack eller förbrytarspråk som det så högtidligt benämns i SAOB. Det började med ordet sjoxa som jag trodde betydde stjäla, men som enligt SAOB betyder sälja. Vi försökte hitta fler ord, och ur minnet fiskade jag gola för tjalla och plit för fängelsevakt. Men sedan blev det magert. Men google hjälpte mig att plocka fram knall. När man får knall från en anstalt får man omedelbar förflyttning utan förvarning och utan att få plocka ihop sina tillhörigheter. Pang in i transportbilen bara, och plupp ner på ett nytt ställe.

Jag kommer att tänka på Olle Josephsons språkkrönika i Svd häromdagen där han resonerar om hur nya språkskikt har blivit synliga med hjälp av bloggar och forum på internet. Men kåksnacket är fortfarande en sociolekt som inte är synlig på nätet. Jag vet inte om det gör något, men det blev svårt att hitta exempel till bloggen i alla fall.

Vi hade bilen stod ute hela natten

I dagens språkspalt i Svenska Dagbladet skriver Olle Josephson som vanligt torrhumoristiskt, nyanserat och lagomdistanserat om språklig utveckling i moderna medier. Ett av hans exempel på nykomlingar i skriftspråket är att undvika presens particip, alltså istället för att säga vi hade bilen stående ute hela natten blir det vi hade bilen stod ute hela natten. När jag läste det kom jag ihåg en av mina första insikter när det gäller hur vi tror att vi talar och hur vi verkligen säger. Det var när samma Olle Josephson på en föreläsning på språkkonsultlinjen sa till gruppen att denna konstruktion var mycket vanlig i talat språk: Jag har ett glas vatten står på nattygsbordet. Det blev nästan lite upprorsstämning bland oss studenter och vi vred oss som maskar och invände att "nää, så säger man väl inte". Men efter bara någon vecka hade vi ändrat uppfattning allihop. Vi hade alla hört en eller flera personer använda likande konstruktioner. Vi behövde bara bli uppmärksammade på det.

Numera är jag ganska luttrad och väl medveten om att vi kan kläcka ur oss de konstigaste konstruktioner utan att någon egentligen lägger märke till det. Men precis som Olle J säger har de nu blivit till allmänt beskådande även i skrift. Det ska bli kul att se hur det påverkar vår uppfattning om rätt och fel i språket.

Testikelgrönsaken

Imorse köpte jag ingredienser till en räksallad, och jag funderade på att ta en avocado men hoppade över det. När jag vid lunch satt och åt salladen läste jag i senaste Språktidningen att ordet avocado långt tillbaka kommer från det aztekiska språket nahuatl och betyder testikel. Just då, när jag satt och tuggade i mig salladen, kändes det skönt att jag hade valt bort avocadon.

Pluralformerna äro på väg bort

I svenskan pluralböjde vi verben förr i tiden, det känner nog de flesta till. Förr i tiden i det här fallet är före 1950, ungefär. Och pluralformerna höll sig nog fast i talspråket ett tag till.

Men trots detta ser du nog pluralformer av verb titt som tätt utan att tänka på det. För visst känner du igen den här varningen:

Obehöriga äga ej tillträde

Märkligt nog lever ett väldigt gammaldags språk kvar i varningsskyltar och förbudsskyltar, trots att det är viktigt att vara tydlig och konkret när det gäller varningar. Det måste vara den myndiga stämman som lockar skribenterna. För visst känner man sig liten av ett överträdelse beivras, trots att det är helt obegripligt vem som är ivrig till överträdelser (eller vad menar de?), eller ett obehörig vistelse förbjuden (vad har ni emot verb?)?

Men imorse såg jag en skylt som gjorde mig så glad, så glad. Jag var nära att utbrista "Åh WOW, inget pluralverb!!" men behärskade mig eftersom jag nog hade framstått som en knäpp språknörd (och det är jag ju inte!). Så här stod det på skylten:

Obehöriga äger ej tillträde

Ja! Jag vet! Visst är det härligt att varningsskyltar äntligen kommit ikapp oss andra språkbrukare?

Ekonomispråket

Förra veckan var jag på kurs i affärsekonomi. Det var lärorikt på alla sätt för en humanist som jag. Och kul! Naturligtvis kunde jag inte låta bli att göra några språkliga iakttagelser, bland annat dök ordet upplupen upp. Alla deltagare tyckte att det var ett konstigt ord. Men om man får veta att lupen kommer från ordet löpa i betydelsen täcka så blir det inte så konstigt: upplupen ränta eller upplupna kostnader - man täcker upp för ränta eller kostnader som ska komma. Ordet förekommer i andra stelnade konstruktioner till exempel mossbelupen koja eller imbelupen i snapsvisan Imbelupna glasen stå på högan fot.

Så skål för både kostnader och ränta och tack Hans Richter för en bra kurs.

I fel kultur säger en bild ingenting alls

Just nu sitter det uppe reklamaffischer för tv-spelet Fifa12 där fotbollsspelaren Wayne Rooney står och håller i en dödsmördarsöt hundvalp men ändå ser besviken ut:

Wayne säger "All I want for Christmas is the ball" (ungefär "Det är bara bollen jag önskar mig i julklapp") och den svenska undertexten lyder "Byt ut mjuka paket, lutfisk och fula slipsar mot benhårda tacklingar, klacksparkar och supersnygga pytsar." Men varför står han då och håller i en söt vovve? Skulle den vara ett mjukt paket?

Jag såg affischen både en och två gånger innan jag förstod den, helt enkelt på grund av att den kulturella kontexten gick mig förbi här i novembermörka Stockholm. Sedan klickade det äntligen. Waynes valp syftar på den engelska motsvarigheten till sommarkatt; a puppy for Christmas. Bakgrunden är att välmenande föräldrar köper söta hundvalpar i julklapp till sina barn, som i vardagsjanuari inser att det är rätt jobbigt med en hund som måste passas och uppfostras. Då lämnar man helt enkelt bort valpen. Djurrättsgrupper brukar satsa hårt på marknadsföring mot julklappsvalpar i december. "Köp inte en valp till jul!" Att Wayne skulle lämna bort valpen på grund av att han hellre vill spela tv-spel är kanske inte poängen med den här bilden, snarare att han inte önskar sig den traditionella önskeklappen. Ge grabben ett tv-spel.

Men. Den här bilden funkar ju inte i Sverige. Här har vi inte för vana att ge bort valpar i julklapp, åtminstone inte så stor vana att det går att göra en sådan här annons av det. I Storbritannien förstår man den underliggande betydelsen direkt; här ser vi bara en söt hund. Det hade funkat betydligt bättre om Wayne stått och hållit i en trist julklappsslips eller stickad tröja. Det är inga önskeklappar likt hundvalpen i hans famn, men det är något som vi svenskar har kulturella ramar att förstå.

Julkalender med bevarat språk

Årets julkalender Tjuvarnas jul har bra potential. Den doftar Dickens och godmodig spänning redan i första avsnittet. Och som språkkonsult kan jag inte låta bli att notera att manusförfattaren har tagit ut svängarna när det gäller språket. I vanliga fall brukar manusförfattare till barnprogram vara rädda för ovanliga ord, antagligen för att de inte vill stänga ute någon. Men det de missar då är att barn (och alla andra för den delen) faktiskt kan lära sig nya ord, bara nyheterna introduceras på ett bra sätt. Den här kalendern lär barnen (och alla andra för den delen) att införliva ord och uttryck som tagit sin början, giktbruten, bråda dagar, en skara ljusskygga figurer och näste. Roligt och stimulerande!

Man undrar ju om man har tänkt till

Det ospecificerade pronomenet man är väldigt praktiskt att använda när man (titta bara) vill prata om saker som människor i allmänhet anser eller gör, eller när man inte känner till eller vill peka ut den som gör något. Ofta brukar också skribenten eller talaren inkludera sig själv i ett man, som jag gjorde alldeles nyss.

Men man är lite farligt att överanvända. Plötsligt kan det användas flera gånger i samma mening eller stycke men för olika grupper av människor, och det blir otydligt vilka människor som ingår i vilket man. I morse läste jag tidningen Metro när det här förvirrande citatet dök upp:

Man blir återigen lite bekymrad när man tillåter att det här arbetet får utföras ensam.

Först har vi ett man som är bekymrad över att misshandeln (som artikeln handlar om) har kunnat hända. Visst, fackförbundsombudsmannen som uttalade sig vill väl markera att väldigt många, åtminstone alla i facket, blir bekymrade. Men sedan har vi ett man som tillåter arbetsrutinen som lät misshandeln hända? Där blev jag tvungen att stanna och fundera över vad ombudsmannen egentligen menade.

Tio vanliga språkfel - nr 10

"Det var den ödesstigra natten då blixten slog ner i Mattisborgen ..." Om du inte reagerade på den här meningen hör du till den ganska stora skara som begår språkfel nr 10. Eller jag kanske skulle säga den digra skara, för ödesdiger är nämligen det korrekta ordet. Diger är ett gammalt ord som betyder ungefär stor eller tjock och det är samma ord som finns i till exempel digerdöden och digna. Men ödesstiger är inte så tokigt tänkt, egentligen. Ödet eller det ödesmättade stegras ... det är också ödesdigert.

En hyllning till semikolonet

Den trevliga Babelbloggen har gjort ett videoinlägg som hyllar semikolonet; en "sorgesång på grötrim". Det är precis lika bra och sorgset som det låter. Semikolonet är ett väldigt praktiskt litet skiljetecken, men det används knappt längre. Vad beror det på? frågar sig Babelbloggen.

Passa också på att läsa The Oatmeals underbara guide till att använda semikolon. Det är visserligen på engelska, men det är ändå roligt och lärorikt. Det var tack vare den och apostrofguiden som jag började älska The Oatmeal.

Missa inte grammatikdagen!

I går var det pappornas dag och i dag är det internationella diabetesdagen. Vi firar även kanelbullens dag, råkostdagen och dyslexiveckan. Det är med andra ord på tiden att grammatiken får sin egen dag!

Nästa år firar vi grammatikdagen för första gången. Den 3 februari 2012 kommer det att finnas roliga aktiviteter på skolor, föreläsningar på Kulturhuset i Stockholm och en alldeles speciell grammatikbakelse. Håll dig uppdaterad genom att gilla Facebook-sidan!

Tjuvaktig Pica pica

Facktermer är oftast det som faller på plats allra sist när det handlar om tillägnandet av andra språk, och vi lär oss hela livet nya ord även på modersmålet. Själv pratar jag franska hellre än bra och det märks när man har besök av en fransyska. Men man gör också vissa språkliga framsteg – sådana som uppkommer av att flera språk berikar varandra.

Vi sitter på Skinnarviksberget och blickar ut över ett Stockholm i solnedgångens höstfärger och en skata kommer seglande förbi. Min franska väninna utbrister: ”Une pie!” Aha, tänker jag, ytterligare ett ord på repertoaren. Min andra väninna som inte pratar franska säger till mig: ”Den heter väl Pica pica på latin, inte sant?” Jag instämmer, jo det tror jag att jag har hört. Jag försöker på franska förklara att man på svenska brukar säga att en skata är tjuvaktig, att den gillar glittrande saker och hon utbrister: ”Oui, elles piquent!” och skrattar. Piquer quelque chose – att sno, stjäla något.

Oavsett om orden har med varandra att göra eller inte verkar de ändå logiskt sammanlänkande. Det värmer språkhjärtat en aning – samtidigt som den sista timmans höstsol varsamt värmer fasaderna vid Norr Mälarstrand och vi betraktar dem under tystnad.

Inget fel här, inte

OBS!!! Inget fel har inträffat. Okej?

Tio vanliga språkfel - nr 9

Det är många som har svårt att hålla isär de och dem nu för tiden. Det är inte så konstigt för båda två uttalas ju dom i de allra flesta dialekter, så språkkänslan finns inte där riktigt. Förr i tiden var satslära ett viktigare ämne i skolorna och vi gamlingar fick rätt bra koll på vad som var subjekt och vad som var objekt i satserna. För det är nämligen det som är skillnaden - de är subjekt och dem är objekt. Det vanligaste språkfelet är att skribenterna använder de istället för dem, t.ex. Det här är en blogg för de som tycker att det är roligt med språk. Men ibland ser man skribenter som gör fel åt andra hållet, som det här anslaget i vår port på Carl- Gustaf Lindstedts gata: Mattorna som kommer att bytas ut är dem som ligger på bottenvåningen.

Om du tycker att det här är svårt kan du ta till ett knep: Prova att byta ut de eller dem mot du eller dig. Om du väljer du ska du använda subjektsformen de (två bokstäver för subjektet) och om du väljer dig ska du använda objektsformen dig (tre bokstäver för objektet). Lätt som en plätt! Visst är det kul med grammatik när man får logik i systemet?

Recept är också målgruppsanpassade (eller bara dåliga?)

Jag som har skrivit det här inlägget är Malin Bornhöft, och jag går första terminen på den treåriga språkkonsultutbildningen på Stockholms universitet. Det här inlägget skriver jag i egenskap av auskultant på Språkkonsulterna, vilket betyder att jag har suttit på kontoret och frågat öronen om jobbet av de som jobbar där.

Jag brukar blogga om kakor, och därför läser och skriver jag också en del recept. Ett recept är på sätt och vis den enklaste sortens instruktion, just för att det är så tydligt kronologiskt. Eller, ska vara i alla fall. Det finns många olika varianter på hur recept är upplagda, till exempel när det gäller hur mycket som förväntas vara gjort innan själva beredningen börjar. För att exemplifiera det här använder jag ett recept på en väldigt god citronkladdkaka. Vilket av de båda recepten lättast att följa? Vem vänder de olika recepten sig till?

Exempel 1
2 ägg
2,5 dl strösocker
150 g smält smör
1 krm vaniljpulver
saft och zest från en citron
1,5 dl vetemjöl

Vispa ihop ägg och socker. Blanda ner smör, citron och vanilj i smeten. Häll i mjölet. Häll smeten i smörad springform och grädda i 150 grader i cirka 35 minuter. Servera med grädde.

Exempel 2
2 ägg
2,5 dl socker
150 g smör
1 krm vaniljpulver/1 tsk vaniljsocker
1 citron
1,5 dl vetemjöl

1. Sätt ugnen på 150 grader. Smöra en springform.
2. Vispa (för hand duger gott, om man vispar in för mycket luft blir den ju inte kladdig!) ägg och socker.
3. Riv skalet från en tvättad citron och pressa ur saften. Smält smöret. Blanda ner citronskal och -saft och vaniljpulver/socker och smöret i äggblandningen.
4. Vänd ner mjölet (ju mindre du arbetar in mjölet – jämför vänd med vispa – desto kletigare resultat) i smeten. Häll i formen och grädda i 35 minuter.
5. Låt svalna, ställ den sedan gärna i kylskåp. Pudra över florsocker och garnera bäst du vill. Servera med lättvispad grädde.

Beskrivningen i exempel 1 är klart kortare, vilket underlättar för den som är van i köket. Då läses receptet kanske bara en gång, och så förstår personen vad som ska göras. Exempel 2 kan ses som lite skräckinjagande med sin punktuppställning – fem steg för en kladdkaka?! Det förklarar å andra sidan vad de olika verben betyder (vispa och vänd). Det utgår inte heller från att smöret är smält, citronen pressad, och så vidare, vilket gör det receptet enklare för en nybörjare att förstå. Det är på så vis mer kronologiskt. Så nej, inte ens recept följer en tydlig mall, och det finns alltifrån övernitiskt pedagogiska till de som är omöjliga att följa.

En äkta språkpolis

Många tror ofta att vi språknördar och språkarbetare är hårda språkpoliser som säger "nä, nä, nä" om man råkar uttala något fel. Det är lite frustrerande eftersom vi i själva verket ofta är språkliberala och bryr oss inte så mycket om att frusta irriterat över särskrivningar på pizzerian. Men vi får ibland telefonsamtal från irriterade medborgare som vill att vi verkligen ska vara poliser och agera mot butiksägare som använder språket fel i sin skyltning. Det är en intressant tanke, men vi kan förstås inte gå in i butiker som använder engelska lite för mycket och myndigt säga "och hur var det här då?", för det har vi inget stöd av i någon lag.

Förra veckan var det dock en medborgare som fick syn på en blivande skyltskandal och ingrep mot den. Vid Kortedala torg i Göteborg skulle en ny skylt upp, men Jon Zetterström som arbetar vid torget såg till sin fasa att Kortedala höll på att bli Kortedalla. GP skriver om händelsen. Jon sa till skyltarna att det höll på att bli helt fel, och de rättade genast till misstaget.

Ja just det, Jon Zetterström är inte vilken medborgare som helst utan råkar arbeta som polis. Det var med andra ord ett äkta språkpolisingripande som förhindrade skyltkatastrofen vid Kortedala torg. Men visst är det en bra påminnelse till oss alla att vi kan göra en viktig insats om vi råkar bevittna en pinsam felstavning som håller på att sättas upp! Man behöver inte vara polis för att göra en viktig språkpolisinsats.

Tio vanliga språkfel - nr 8

Var eller vart - det är ett svårt val för många, och språkpoliserna får gåshud när de hör meningar som Vart har du varit? eller Vart har jag lagt mina glasögon? De flesta tar det säkra före det osäkra och säger var, eftersom det verkar få den minst ondgörande effekten hos språkpoliserna, och gör sig därmed skyldiga till ett ännu större fel: Var ska du åka på semestern? Men här kommer nyckeln så att du slipper göra fel i fortsättningen:

Var frågar efter plats, och svaret på frågan blir där.

Vart frågar efter riktning, och svaret på frågan blir dit.

Siv Strömqvist, som brukar skriva språkspalt i Svenska Dagbladet, har förresten precis gett ut en bok som heter Vart är vart på väg. Läs den om du är intresserad av språkriktighetsfrågor. Vi på Pratbubblor har ännu inte läst den, men vi återkommer med en recension längre fram.

Tio vanliga språkfel - nr 7

Dess är ett svårhanterligt pronomen som avslöjar dig som du är en sådan som vill låta flott men inte riktigt behärskar konsten. Dess kan bara syfta på singulara substantiv så konstruktionen "Spanjorerna med dess tjurfäktningskultur" är helt bort i tok.

Om du är osäker kan du tänka att dess är genitivformerna dens eller dets som har dragits ihop till dess.

Vad är språkkunnighet?

Jag som gästbloggar här heter Helena och har precis börjat utbildningen till språkkonsult på Stockholms universitet. Det som är mest slående med min utbildning är inte det fantastiska vi får lära oss, inte hur underbart det är att hamna i en klass med likasinnade – utan andra människors reaktioner när jag berättar vad jag studerar.

”Jaha, då får man börja passa sig för vad man skriver och säger till dig då!” eller ”Men vad bra, då kan jag äntligen fråga någon som vet: säger man dirischent eller diriggent? Jag och min sambo bråkar ständigt om det.” är vanliga reaktioner.

Det får mig att fundera över vad det egentligen innebär att vara språkkunnig. En av de mest språkkunniga personer jag har mött i mitt liv är inte lärare, inte professor i nordiska språk och jobbar inte ens med språk. Den här personen är programmerare. Så gott som dagligen yttrar han, till synes helt naturligt, små guldkorn som kan få vilken språknörd som helst att höra änglakörer sjunga.

Kräftskiva betecknar självklart musiken som spelas under inmundigandet av kräftor, efterpuck är synonymt med efterfest, starkpangare öl med hög alkoholhalt och det fantastiska ordet brallis har han på något mystiskt sätt införlivat i sitt ordförråd. (För de som ännu inte hunnit googla på detta ord kan jag berätta att det är gammal söderslang för ung tjej.) Pirra (med ett r som gränsar till j) kan i sin tur beteckna både en kärra, en pizza samt fungera som smeknamn på en kollega.

Som språkkonsult blir man expert på att hantera språket i olika sammanhang och kan också ge råd som handlar bland annat om språkriktighet. Men det är sådana som programmeraren som håller språket levande, och utan honom och alla dessa språkhjältar i vardagen skulle all glädje i att arbeta med språk försvinna.

Wordfeud får tydliga spelregler

Alla Wordfeud-beroende svenskar jublar i dag: Wordfeud ska börja använda SAOL som ordlista! Många spelare har kritiserat den nuvarande ordlistan eftersom den tillåter böjningar av ord, inte bara grundformen vilket är en av reglerna i Alfapet. Dessutom använder många Alfapetspelare SAOL, så att ord som står i den inte godkänns av Wordfeud är naturligtvis djupt frustrerande. Det blir helt enkelt svårt att kunna veta vilka ord man som spelare får använda, och det är ju en grundläggande regel för ordspel.

Wordfeud är ett Alfapetliknande spel till Android- och Iphone-telefoner och har varit otroligt populärt de senaste månaderna. Man spelar mot andra Wordfeudare i realtid, vilket är den stora tjusningen enligt de som är beroende. Själv testade jag spelet men gav upp efter två veckor. Alfapet har aldrig varit min grej eftersom jag är hopplös på anagram, så jag tyckte bara att det var jättetråkigt. Det här Wordfeud-beroendet som alla pratar om förstår jag helt enkelt inte, och det är på sätt och vis skönt.

DN har skrivit en notis om SAOL-nyheten, som just nu är den näst största nyheten på webben. Nu vet vi vad DN:s journalister har för huvudsakligt fritidsintresse!

Ungdomsspråket är lite eljest

Ungdomsspråk - då tänker väl de flesta på internetförkortningar, talspråkligt skriftspråk och slanguttryck. Ett slarvigt språk som utarmar vår vackra svenska, enligt många äldre. Men enligt forskaren Christina Ramberg finns det ett annat slags ungdomsspråk, och det är raka motsatsen till meningar av typen "tja, ska vi cs senare lr?" (hej, ska vi ses senare eller?). Hon har undersökt juristers språk, och det visar sig att när juridiska texter är krångliga och svårbegripliga är det ofta de unga som är boven. DN har skrivit en notis om undersökningen.

Ramberg har kommit fram till att de yngre juristerna oftare använder ett svårbegripligt fackspråk, med krånglig meningsbyggnad och ålderdomliga ord, som eljest och ehuru. Tidigare undersökningar av juridiskt språk har visat att det främst är meningsbyggnaden som gör att texterna upplevs som obegripliga, även om ålderdomliga ord givetvis spelar roll. Läs mer i den här artikeln (tyvärr inte tillgänglig på nätet).

Men hur kan det vara så här? Det är väl ungdomarna som har det modernaste språket, hur kan det komma sig att det är de som skriver allra krångligast? Det handlar helt enkelt om att juriststudenterna gräver ner nosen i texter fulla av ålderdomliga ord och meningar, och när de sedan släpps ut i arbetslivet har det krångliga språket blivit helt normalt för dem. De använder dessutom det nya språket för att förstärka sin yrkesidentitet. De erfarna juristerna har rutin som gör att de tryggt kan uttrycka sig begripligt utan att känna att de förminskar sin yrkesidentitet. Inte bara Ramberg konstaterar detta, utan även Ann Blückert i sin avhandling från 2010. Blückert menar också att lärarnas språkutlärning har stor betydelse. De blivande juristerna "får lära sig att juridisk svenska är ett nytt språk".

Utvecklingen går trots detta framåt, eftersom fler och fler inser vikten av att kommunicera på ett sätt som medborgarna förstår. Och snart kommer det dessutom en skrivguide för jurister som vill veta hur man uttrycker sig begripligt utan att förändra den juridiska betydelsen. Håll utkik här!

Tio vanliga språkfel - nr 6

Skriver du omständligt eller omständigt? Det korrekta är egentligen omständlig, men faktum är att det är vanligare att göra fel än att göra rätt här. Det felaktiga omständigt ger 160 000 träffar på Google, medan det korrekta omständligt bara ger 71 000. Språkrådet och Svenska akademien hävdar förstås ordens olika ursprung - ständlig är ett gammalt lån från tyskans ständlich. Men jag är tveksam. Vi har ju fullständig och självständig så varför inte omständig? Kanske dags för språkvårdande instanser att rätta sig efter språkbrukarna?

Tio vanliga språkfel - nr 5

Lika ord som har närliggande betydelser kan vara svåra att hålla isär. Särskilt när de har lite olika uppbyggnad. Två sådana ord är följdriktigt, när något är en naturlig följd av något annat, och följaktligen som har med följa att göra och betyder ungefär alltså. Det ena med ett D, det andra utan. Svårt, tycker jag och många andra.

Tio vanliga språkfel - nr 4

I en omgång av språkkrysset för några år sedan frågade vi vilken som var den korrekta stavningen av följande:
a. originell
b. orginell
c. originel

Massor av kryssare valde felaktigt alternativ b, och flera hörde av sig och var lite upprörda när vi påstod att alternativ a var det korrekta. Vissa trodde till och med att båda orden existerar men har olika betydelse. Men det är alltså galet. Ordet stavas originell även om vi sällan uttalar det första i:et så tydligt.

Tio vanliga språkfel - nr 3

Idag balanserar Pratbubblor lite på gränsen till oanständigt inlägg. Det är vårt vanliga språkfel nr 3 som handlar om ordet herdestund, som NE förklarar som "stund av intim samvaro mellan två älskande". Ett vanligt språkfel är att kalla det för hedersstund, och tamesjutton om jag inte föredrar det. Herdestund leder i alla fall mina tankarna vidare till en annan sorts intim samvaro än mellan två älskande. Men efter en hedersstund har de inblandade troligen hedern i behåll.

Dagens ord: paletå

I går kväll låg jag och läste Kalle Anka-serier innan läggdags, och plötsligt dök det upp ett ord jag aldrig tidigare hört. Nej, det var inte läskeblask eller pengabinge eller något annat som är unikt för Ankeborgs universum, utan paletå. Jag var tvungen att googla innan jag kunde göra något annat.

En paletå är en sorts herröverrock som är längre än en jacka men kortare än en rock. Den har inget skärp och är lite insvängd. Herrmodesidor som Manolo och King har lite bättre koll än jag och tipsar om snygga paletåer. Det är med andra ord kanske inte så konstigt att jag aldrig stött på ordet paletå förut, och jag ska nu sluta fnissa åt Vem vill bli miljonär-killen som inte visste vad ett diadem är.

I vilket sammanhang paletån nämndes i Kalle Anka? När en programledare skulle presentera Joakim von Anka. Han bär som bekant ett rockliknande plagg, och nu vet vi att det är en paletå!

Tio vanliga språkfel - nr 2

Ett av de allra vanligaste felskrivna orden är hårdra. Ja, du såg rätt! Det stavas hårdra, inte hårddra. Metaforen handlar alltså inte om att dra något hårt, utan om att dra resonemanget i håret alltför långtgående. Ett rejält tag i kalufsen!

Jag är lite tveksam till logiken i det här uttrycket och tycker egentligen att det är fiffigare att dra hårt. Och även Språkrådet medger att hårddra "har hävd". Så felet kanske inte är så fel, även om det är vanligt.

Tio vanliga språkfel - nr 1

Fram till idag har jag, i likhet med många andra, trott att uttrycket lyder att något är fyllt till bredden. Fel, fel, fel! Det ursprungliga uttrycket lyder fyllt till brädden. Vad är då en brädd, kan man undra? Jo, det betyder faktiskt överkant. Inte världens vanligaste ord, men nu känns uttrycket än mer logiskt.

Tack Gunnar Persson i Umeå, för kunskapen.

Vad är en parisare egentligen?

Här på kontoret har vi en riktigt het diskussion just nu. Hälften av oss menar att en parisare är en stekt stor korvskiva av falukorvstyp i hamburgerbröd, medan resten bestämt hävdar att det är fel och att en parisare är en stekt brödskiva med en pannbiff, stekt ägg, lök och kapris på. Jag hade aldrig ens hört talas om den senare varianten. Ingen vill erkänna sig slagen, och slutsatsen är väl egentligen att parisare betyder olika saker i olika delar av landet. Norrut - korvhamburgare, söderut - pannbiffsmacka.

Men språkkonsulter ger sig inte innan de tagit reda på hur det ligger till. Susanne tog helt enkelt och googlade saken, och så här diplomatiskt svarade Wikipedia:

Parisare har flera betydelser:

• en person bosatt i Paris.
• en maträtt med köttfärs, se Parisersmörgås.
• en maträtt med korv, se Parisare (korv).
• ett fikabröd, annan benämning för krämbulle.

Plötsligt har vi ännu ett parisiskt livsmedel att ta ställning till, och då har vi inte ens nämnt pariservåfflor. Man kan fråga sig varför Paris är så populärt i svenska maträttsnamn. Kanske för att den franska huvudstaden har ett lyxigt skimmer?

Nåväl. Åter till kontorsbråket. Uppenbarligen heter både korvhamburgaren och pannbiffsmackan parisare, så vi kan sluta bråka. Men varför heter de så?

Smörgåsen verkar kallas parisersmörgås av de flesta, och enligt Nationalencyklopedin är det bildat av staden Paris. Det äldsta belägget är från 1922. Men varför någon tog det namnet står det inte. Det lyxiga skimret kanske? På sidan 26 i den här webbpublicerade tidningen står allt om den "norrländska matklassikern" parisare, bland annat att den skapades i Umeå på 50-talet och att det sedan 2009 finns en Parisareakademi som nu samlar över 300 parisareälskare på Facebook. Maträtten parisare skapades av den stora korven Parisergrillare, och ordet pariserkorv har funnits i svenskan sedan 1890 enligt Svenska Akademiens ordbok.

Sök gärna på paris i ordboken. Det bara vimlar av ord med anknytning till staden, bland annat parisrött, parisklänning, parissmör och pariserstift. Enligt ordboken betecknar förledet paris vanligen "person, föremål eller företeelse som tillhör, härstammar från eller har avseende på Paris eller ngt som är av parisiskt snitt eller utseende o. d." Jag undrar om parisarna verkligen äter korv som liknar vår pariserkorv? Den glammiga franska huvudstaden är uppenbarligen en outtömlig inspirationskälla för oss i den kalla Norden.

Debatt om lättläst

I det nyutkomna numret av Språktidningen har Marie Jenevall och jag en debattartikel som sågar majoriteten av den lättlästa samhällsinformation som finns på webbplatser och i broschyrer idag. Myndigheterna och kommunerna har inte tillräckligt med kunskap om olika läshinder för att kunna göra en mottagaranalys. Texterna försöker därmed nå både mottagare med begåvningsnedsättning och mottagare som bara har läsproblem. Det får till följd att texterna blir för urvattnade och informationsfattiga för att egentligen fungera för någon målgrupp. Och den lättlästa sidan blir bara ett alibi för myndigheten att fortsätta skriva krångligt på sina övriga sidor. "Vi har ju lättläst text för dem som tycker att det är svårt med den vanliga texten."

Med anledning av Europeiska dyslexiveckan som hålls under nästa vecka vill vi vrida upp debatten lite. Det finns säkert många åsikter om det här bland våra läsare? Och vad säger de som beställer och de som producerar de flesta av de här texterna? Kommentera här eller diskutera på Facebook.

Visst lönar det sig att gnälla

På Plain 2011-konferensen i somras höll Martin Cutts ett väldigt roligt föredrag där han frågade sig om man som medborgare kan tjäna något på att påpeka t.ex. kommunens dåligt formulerade information. Lönar det sig att gnälla? Tänk, det gör det faktiskt! Om man är saklig, trevlig och envis kan man få företag och myndigheter att förstå hur dåligt de formulerat sig. Läs en (engelsk) artikel baserad på presentationen här.

En annan person som gnällt framgångsrikt är en passagerare som reste med flygbolaget Virgin för några år sedan. Hen blev väldigt upprörd över maten på en flygning och författade ett väldigt detaljerat brev till Richard Branson, Virgins ägare. Brevet innehöll personliga anekdoter, roliga formuleringar, uppriktig frustration ("ETT JÄVLA BROTT MOT MATLAGNINGEN") och besvikelse ("Jag gillar Virgins varumärke, det gör jag verkligen") samt bilder på den oätliga maten och den dåliga tv-skärmen. Men framför allt var det väldigt personligt. Passageraren vände sig direkt till ägaren av ett av världens största företag och tilltalade honom som "Richard" i hela brevet ("Titta på det här Richard, alltså titta på det"), som om de kände varandra sedan gammalt tillbaka. Företagets storlek till trots skulle ägaren ta ett personligt ansvar för den vidriga maten.

Richard Branson ringde faktiskt upp den här personen för att tacka henom för det "konstruktiva brevet, om än med glimten i ögat". Det hade nog inte brevskrivaren väntat sig, och hade brevet inte varit så speciellt hade hen nog bara fått ett artigt standardsvar från marknadsavdelningen. Men om personen fick någon ersättning för sin jobbiga upplevelse förtäljer inte historien. Antagligen inte med tanke på att Virgins kommunikationschef Paul Charles betonade att flygmaten hade vunnit priser och var väldigt populär på Indien-rutterna. Det är det klassiska, distanstagande och rätt dumma sättet som företag bemöter klagomål på - vänd på steken och försök få klagaren att se dum ut. "Det är ingen annan som har gnällt på det här, så det är minsann inte OSS det är fel på!"

Ordroligt II

Rapport idag: "Att beställa från hela Systembolagets sortiment och få det hemkört ..." Idag är det visst ordvitsarnas dag.

Ordroligt

Visst är det roligt med ordlekar? Jag gillar den här från Lidl. Fnissar varje gång jag ser den!

Published with Blogger-droid v1.7.4

Dagens ord: Ukulele

En kompis ringde för att berätta att ukulele är ett fantastiskt bra ord att sätta in i samtal helt spontant. "Hur mår du?" "Ukulele!" Nå, det vet jag väl inte riktigt, men däremot började jag fundera över ordets ursprung och betydelse. Språknördshjärnan vaknade helt enkelt.

Ukulele är ett hawaiianskt ord och är en sammansättning av uku (loppa) och lele (hoppa eller hoppande). Det betyder alltså "hoppande loppa". Och den lilla gitarren ger ju ifrån sig ett hoppande ljud, så visst passar namnet riktigt bra?

Grattis Roald Dahl!

En av mina absoluta favorit-författare, Roald Dahl, skulle ha fyllt 95 år i dag om han hade levt (han dog 1990). På hans officiella webbplats finns massor av tips på hur man kan fira Roald Dahl-dagen. Vad sägs om att vända ett av plaggen du bär ut-och-in? Eller att göra en smarrig persikosmoothie? Eller att boka biljetter till den nya West End-musikalen om Matilda?

Min lillasyster hade en gång ett födelsedagskalas med Roald Dahl-tema. Vi gjorde ätbara tapeter (vars fläckar aldrig gick att få bort från papperstapeterna), gjorde den ofattbart mäktiga Bruce Bogtrotter-tårtan och vi klädde ut oss till våra favorit-Roald Dahl-figurer. Jag tror att jag valde Matilda. Det är också utmärkta Roald Dahl-dagstips!

En egen liten uteplats

I fikarummet häromdagen pratade vi om våra uteplatser och upptäckte att det det var svårt att hålla isär begreppen balkong, altan och terrass. Jag bor högst upp och har 6 kvadrat att gå ut på, min kollega har 14 kvadrat på tredje våningen och ytterligare en vän bor i villa och har en sådan där vacker utskjutande del ovanför förstukvisten. Men nu har vi rett ut begreppen:

• Balkonger hänger på husets fasad och har skyddsräcke.
• Altaner är en öppna utbyggnader som bärs upp av pelare eller ett underliggande tak.
• Terrasser vilar på marken, men kan också vila på till exempel tak.

Så det är inte storleken som avgör.

Världens modernaste hockeylag

Av en slump upptäckte jag i dag att ordet modern har sitt ursprung i latinets modernus som i sin tur kommer från det latinska ordet modo som betyder "precis nu". Modosupportern i mig blev jättelycklig av att se det! När någon säger något dumt om mitt lag kan jag ju briljera lite och säga att Modo minsann är världens modernaste lag eftersom själva ordet modern stammar ur ordet modo. Det ni, färjestadare!

Alltså ja, jag vet att namnet Modo egentligen är en sammanslagning av ortnamnen Mo och Domsjö och att Alfredshems IK 1963 fick namnet av den lokala fabriken Mo och Domsjö AB (MoDo) som var huvudsponsor men hur rolig är den etymologiska förklaringen då?

SAOL blir mobilapp

Nyligen avslöjade Peter Englund på sin blogg att Svenska Akademiens ordlista släpps som app för smarta mobiler i november. Hurra! sa alla språknördar landet runt. Dessutom ska SAOL på nätet "totalrenoveras", men några fler detaljer än så vet vi inte än.

Långsamt, långsamt letar sig Svenska Akademien sig in i nutiden. En SAOL-app har varit efterfrågad länge. Äntligen!

Smaskens

Jag strosade runt i en kinesisk matbutik igår och hittade denna vara. Jag köpte den inte.

Published with Blogger-droid v1.7.4

Är du den nya Shakespeare?

William Shakespeare dras alltid fram som måttstocken för fin engelska, trots att han verkade för 400 år sedan. När man pratar om att engelskan förfaller (och det gör ju alla äldre generationer i alla kulturer om sitt språk) är det alltid Shakespeare som är förebilden som alla ska följa. Lite som att vi borde skriva som Lasse Lucidor (1638-1674):

Skulle Jag sörja då wore Jag tokot,

Fast än thet ginge mig aldrig så slätt,

Lyckan min kan fulla synas gå krokot,

Wackta på Tijden hon lär full gå rätt;

All Werlden älskar Ju hwad som är brokot,

Mången mått liwa som eij äter skrätt.

Men du kanske vill skriva engelska precis som Shakespeare, eller rent av tror att du redan gör det? Testa! Oxford Dictionaries har verktyget för dig. Du matar helt enkelt in din text och låter databasen jämföra dina ord med Shakespeares samlade verk, och så får du en procentsats på hur shakespearisk din text är. Jag lät analysera en text jag precis översatt till engelska och den är 73 procent shakespearisk. "Feel free to start comparing yourself to a summer's day" tyckte testet. Tackar!