Man undrar ju om man har tänkt till

Det ospecificerade pronomenet man är väldigt praktiskt att använda när man (titta bara) vill prata om saker som människor i allmänhet anser eller gör, eller när man inte känner till eller vill peka ut den som gör något. Ofta brukar också skribenten eller talaren inkludera sig själv i ett man, som jag gjorde alldeles nyss.

Men man är lite farligt att överanvända. Plötsligt kan det användas flera gånger i samma mening eller stycke men för olika grupper av människor, och det blir otydligt vilka människor som ingår i vilket man. I morse läste jag tidningen Metro när det här förvirrande citatet dök upp:

Man blir återigen lite bekymrad när man tillåter att det här arbetet får utföras ensam.

Först har vi ett man som är bekymrad över att misshandeln (som artikeln handlar om) har kunnat hända. Visst, fackförbundsombudsmannen som uttalade sig vill väl markera att väldigt många, åtminstone alla i facket, blir bekymrade. Men sedan har vi ett man som tillåter arbetsrutinen som lät misshandeln hända? Där blev jag tvungen att stanna och fundera över vad ombudsmannen egentligen menade.