Vi hade bilen stod ute hela natten

I dagens språkspalt i Svenska Dagbladet skriver Olle Josephson som vanligt torrhumoristiskt, nyanserat och lagomdistanserat om språklig utveckling i moderna medier. Ett av hans exempel på nykomlingar i skriftspråket är att undvika presens particip, alltså istället för att säga vi hade bilen stående ute hela natten blir det vi hade bilen stod ute hela natten. När jag läste det kom jag ihåg en av mina första insikter när det gäller hur vi tror att vi talar och hur vi verkligen säger. Det var när samma Olle Josephson på en föreläsning på språkkonsultlinjen sa till gruppen att denna konstruktion var mycket vanlig i talat språk: Jag har ett glas vatten står på nattygsbordet. Det blev nästan lite upprorsstämning bland oss studenter och vi vred oss som maskar och invände att "nää, så säger man väl inte". Men efter bara någon vecka hade vi ändrat uppfattning allihop. Vi hade alla hört en eller flera personer använda likande konstruktioner. Vi behövde bara bli uppmärksammade på det.

Numera är jag ganska luttrad och väl medveten om att vi kan kläcka ur oss de konstigaste konstruktioner utan att någon egentligen lägger märke till det. Men precis som Olle J säger har de nu blivit till allmänt beskådande även i skrift. Det ska bli kul att se hur det påverkar vår uppfattning om rätt och fel i språket.