Inte svininfluensan den här gången

Så här i influensatider kan man bli osäker på homonymerna (ord som ser likadana ut men betyder helt olika saker). "När kampanjen hostas på våra egna servrar ..." Stackars servrarna!

Hitta rätt stilläge

Det här tipset kom från kollegan Lina Falkner. En citat i Västerbottenkuriren som handlar om en mycket vardaglig företeelse, men har ett skrattretande formellt stilläge:
- Vår känsla är att det är en väldigt hög vinterkräkaktivitet ute i samhället, men det är långt kvar till toppen än, säger Kjell-Olof Hedlund, chefsmikrobiolog vid Smittskyddsinstitutet.

Orangea, orange, oranscht

Lite varstans kan man läsa att det orange kuvertet snart kommer. Det råder dock lite delade meningar om hur färgen orange ska böjas. Enligt Språkrådet bör man låta färgen vara oböjd (alltså orange). Men i rekommendationerna från Mediespråksgruppen får vi veta att de tycker att "man mycket väl kan lägga till ändelsen -a i bestämd form och plural: beigea, orangea". I talat språk gör vi ju det - vi säger exempelvis "orangea" [oranscha] och "oranget" [oranscht] - men det ser väldigt märkligt ut om vi skulle skriva ut det.

Nåja. Kuvertet kommer snart. Oavsett hur färgen böjs.

Apropå att skriva vårdat, enkelt och begripligt

Snuttifiering eller bara så som språket bör vara?

Anders Lotsson hade en hypotes i senaste utskicket av Språksamt. Han skrev att han "var beredd att tro att förmågan att koncentrerat läsa och förstå långa, kvalificerade texter har försämrats på grund av snuttifieringen. Om vi inte hittar det vi söker på tre rader zappar vi."

Och visst har han en poäng. Läsaren vill snabbt ha svar på det han eller hon söker. Jag kan bara utgå från mig själv. När jag läser något (allra helst på webben) så kan jag bli extremt frustrerad om avsändaren inte kan komma till sak på en gång. Krävande läsare ställer högre krav på avsändaren.

Det kanske är det Lotsson menar, att det korta och sakliga språket på något sätt har tagit överhanden? Att ett allt för enkelt och begripligt språk inte främjar läsutvecklingen på samma sätt som en komplicerad text gör? Jag vill dock inte gå så långt att jag kallar trenden för snuttifiering.

Vadå inkastad? I vad?

Jag satt på tunnelbanan och ögnade igenom Metro i morse. Såg rubriken "Otillgänglig inkastad". Varför inte "Otillgängligt inkastad" tänkte jag? Sedan gick det upp för mig att jag läste en artikel om de kraftiga skyfallen i inka-staden Machu Picchu!

Nykläckt ord för att kläcka idéer

Ikväll har jag uppfunnit ordet "tankestartare". Det är något som sätter igång tankeverksamheten och ger inspiration. I det här fallet var det ett dokument med exempel som då skulle vara tankestartare. Eller finns det redan ett ord för det ... ja,ja i så fall har vi två nu. Kan vara bra ifall ett går sönder.

Det bor en språktomte i oss alla

De som gillar På spåret kan nog hålla med om att "Vart är vi på väg?" nästan är bevingade ord nu för tiden. Skillnaden mellan var och vart är nog något som sitter i ryggmärgen för de flesta. För oss språktomtar rycker det därför lite extra i korrektusläsarögonen när man stöter på en mening som "då har du alltid pengar till hands, vart du än befinner dig."

Och visst, det finns säkert några som tycker att det är lite av hårklyverier - att rätta konstruktionen till "... var du än befinner dig". Men när det gäller språkriktighetsfrågor är det faktiskt viktigt att vara korrekt när det finns tydliga regler, till exempel att skriva var när man pratar om befintlighet av något slag. I synnerhet eftersom ett korrekt och välformulerat språk inger förtroende hos läsaren. Och det där med förtroende är a och o om man vill bibehålla och stärka relationerna till sina mottagare. Eller du kanske vill öppna upp för nya relationer?

Inalles. Vi frågar inte vart ska vi ses? när vi ska stämma träff med någon. Vart anger riktning, vilket vi ju också kan utläsa ur frågan vart är vi på väg? Ordning och reda ska det vara. Läs vårt språkbrev så får du veta lite mer.

Fem par jeggings och en pullover, tack.

Apropå kläder. Jag är ingen som följer trender. Jag är i själva verket så seg på att hänga med att vissa plagg hinner bli ute innan jag kommit på att de är inne. Men aja. En trend som jag faktiskt har snappat upp är fenomenet jeggings. (Jeans och leggings i ett för den som inte visste.)

Än en gång får svenskan ett innehållsord som kommer direkt från engelskan. Inget fel med det, men jag kan inte låta bli att leka med tanken vad den svenska motsvarigheten skulle kunna vara. Denimbenisar? Nja. Kanske inte. Vi gillar ju våra engelska bäbisar. Typ som pullover. Innan vi skulle säga: "Har du lust att ge mig min dra-över som ligger där borta?". Återigen, nja.

Hån och hen

Det qeerfeministiska magasinet Ful försöker lansera det könsneutrala pronomenet "hen". Och väcker naturligtvis upprörda känslor och hånfulla genmälen! Men tro inte att Ful är först med idén. Det här diskuterade vi på universitetet redan på 90-talet, och inte ens då var det en ny idé. Själva roten är väl att det skulle vara inibomben praktiskt och lätthanterligt att kunna skriva "När användaren besöker din webbplats blir hen positivt överraskad ..." istället för att knöla till det med "hon eller han" eller "vederbörande".

Problemet med Fuls lansering är just det faktum att det inte går att lansera ett nytt formord (t.ex. pronomen). Vi språkbrukare tar gärna till oss nymodigheter i den del av ordförrådet som är innehållsord (substantiv, adjektiv och verb) medan formorden harvar på och förblir intakta under ganska lång tid. Och de måste födas naturligt, inte lanseras.

I de tre första upplagorna av Klarspråk på nätet skrev vi "han" med könsneutral avsikt. Men i fjärde upplagan hade vi fått så mycket kritik för det att vi kapitulerade och använde plural istället. Min bestämda uppfattning är att det egentligen gjorde texten sämre.

Det finns inga regler som är huggna i sten när det kommer till hur man ska böja adjektiv: med mer och mest eller med ändelser. Det är lite tycke, smak och sammanhang som avgör. Och vilken inre grammatik man har förstås, det vill säga vad man själv har lärt sig, och vad man själv uppfattar som korrekt språkbruk. "Sveriges omtycktaste juice" krockar nog med de flesta människors inre grammatik, även om adjektivet omtycktaste inte på något sätt är mindre rätt. Bara mindre etablerad. Eller?

Att outa sig och bli outad

"Man ska inte outa sin adress när man ska ha fest" skrev en kompis på Facebook, men undrade i nästa andetag om det var riktigt att använda "outa" på det sättet. Jag blev tvungen att googla om användningen och blev lite förvånad. Visserligen är den vanligaste användingen reflexiv (man kan outa sig själv eller någon annan) och då betyder det ungefär att man avslöjar en hemlighet om någon. Men tydligen används det också utan reflexivt pronomen så att man kan t.ex. outa sin adress på Facebook! Synonymt med avslöja eller offentliggöra, alltså. Kompisen var rätt ute ändå.

Hur många lux vill du ha på kontoret?

Fram till i dag har Lux bara varit en tvål för mig. Men icke sa Nicke! Lux är också ett enhet för att mäta hur det står till med belysningen på ett kontor till exempel. (Mäts för övrigt i candela per kvadratmeter.) Så - det var dagens naturkunskaplektion!

Har du också skaffat brb?

Det här med sms-, chatt- och msn-språk kan vara småknepigt för den som inte är insatt. Men när man väl kommit in i det och greppat alla förkortade uttryck så är det lätt att man fastnar. Förkortningarna gör ju att kommunikationen går lite snabbare, åtminstone för den som skriver. Sen gäller det ju att de som kommunicerar är med på vad förkortningen står för. Brb till exempel. Det skulle kunna stå för bredband, men nej, inte i det här fallet. Be right back är det rätta svaret.

Oftast kommer förkortningarna från engelskan, typ som brb, irl, afk och lol, men det finns självklart svenska motsvarigheter. De kanske inte är lika etablerade alla gånger, men de finns i alla fall! Kolla till exempel in svenska chattförkortningar och lär dig vad nabb och zomg betyder.

Vad jålig du är

Det är så roligt att resa ut i landet och höra olika dialekter. I julhelgen åkte jag till Värmland (nåja, gränsen mellan Värmland och Dalsland) och konfronterades med ordet "jålig". Det betyder ungefär "larvig" men om jag har fattat det rätt så är det en busigare larvighet än vanligt larv. Man kan alltså säga att en film är "jålig", men man kan också "jåla sig" lite med någon, det vill säga spela ett litet spratt. Kul och användbart, tycker jag.