Klarspråk del 5 - skriv rätt för den som ska läsa

Inom vår yrkeskår pågår det en diskussion om hur vi ska definiera klarspråk. Definitioner är viktigt. Men är det inte så att vi ibland komplicerar saker i onödan, saker som egentligen är enkla och självklara? En liten målarstund med mina två gudsöner fick mig att fundera.

Vi sitter alla tre vid köksbordet, jag och lillebror på ena sidan och storebror på den andra. Tillsammans färglägger vi i lillebrors målarbok, för stunden är motivet en kung på en tron. Skägget blir blått. "Åh!" utbrister jag. "Det är ju Kung Blåskägg!"

Storebror som går i första klass reagerar snabbt: "Det kan jag skriva!" och så börjar han. K U N G - och jag noterar att han skriver upp-och-ner. Eller skriver han bara några bokstäver lite fel? Jag väntar, han fortsätter: B L Å S K E G G. Varje bokstav helt perfekt (bortsett från den mycket vanliga felstavningen) - och upp-och-ner!

Vad sätter vi för ord på det vi gör?

"Tänkte du på att du skrev upp-och-ner?" frågar jag när storebror lägger ner pennan. Han ser helt oförstående på mig, även efter att jag har upprepat min fråga. Jag formulerar om den: "Ja men, att du vände på bokstäverna, tänkte du på det?"

Han förstår fortfarande inte riktigt vad jag menar. Men så förklarar han vad han gjorde, med den mest självklara tonen i världen: "Jag skrev rätt för er".

Javisst är det så. Klarspråk handlar om att skriva rätt för den som ska läsa! Svårare är det ju inte. Genom att storebror tänkte på det slapp både jag och lillebror gå runt bordet för att läsa hans håll. Ja, jag hade säkert klarat att läsa ändå, men lillebror - som går i nollan och inte har kommit lika långt i läsandet - fick nu en rimlig chans att förstå det som stod.

Sedan den dagen är det ett av mina bästa klarspråkstips: skriv rätt för den som ska läsa. Tvinga ingen att se ur ditt perspektiv för att förstå texten, så ökar du dina möjligheter att nå fram.