Ordklasser del 8 - interjektioner

Ja, nu har turen kommit till den där klassen av ord som kan vara både stora, fula och runda. Eller glada och överraskande. Och ibland svåra att hantera. De där orden som då och då är orden man inte ska säga: interjektionerna.

De kan uttrycka lite allt möjligt

Interjektioner är en ordklass av oböjliga ord. Hit hör till exempel svarsord (ja, jo, nej), olika hälsningsord (hej, goodbye, sayonara, ciao), utropsord (ofta för känsloyttringar: aj, oj, aha, meeh, usch). I ordklassen ingår även onomatopoetiska utrop (alltså ljudhärmande, som pang! plums! schwupp!), dit vi självklart kan räkna imitationer av djurläten (mjau, vov och bä). Ja, och så svordomar som jag nog inte behöver exemplifiera. Sedan finns det en rad ord av blandklass, som numera fungerar som interjektioner men som egentligen är (eller har varit) imperativa verbfraser, alltså uppmaningar: förlåt, hjälp, tack, ursäkta, välkommen.

De är många - och blir fler

Här på bloggen och på kontoret förs en liten diskussion om vilken ordklass som är den största. Jag vill härmed nominera interjektionerna. För finns det någon ände på vilka ljud vi kan härma? Dessutom är det en mycket produktiv ordklass. Till exempel skulle jag vilja räkna smilisar, eller emotikoner, som en ganska ny typ av interjektioner. Precis som andra interjektioner kan de ju med ett begränsat antal tecken uttrycka innehållet i en hel sats. :-) kan betyda haha! eller det här tycker jag är roligt. Men jag tar förstås gärna emot synpunkter på denna grammatiska analys.

En injektion av känslor i språket

När vi på Grammatikdagen delade ut ordklasser på Plattan utanför Kulturhuset i Stockholm skämtade någon om att interjektioner var som injektioner - de injicerar känslor i språket, de där (spr)utropsorden. Och visst är det så! Jag tycker att interjektionerna tydliggör att det finns ett subjekt bakom orden, en människa av kött och blod, en människa som förmedlar det hen känner och upplever. Någon vill uttrycka att hen blir ångrar sig (förlåt!), blir ledsen (snyft!), besviken (neeej), överraskad (jaha!), äcklad (usch!) eller kanske uttråkad efter en lång uppräkning av interjektioner (gäsp!).

Alla känslor passar inte i alla texter

Skulle du också bli förvånad om du stötte på ett oj eller usch eller hoppsan i en myndighetsrapport eller i instruktionen till din tvättmaskin? Jag gissar det. Bortsett från svarsord och formella hälsningsfraser är interjektionerna nämligen mycket sällsynta i brukstexter. Du kan nog stöta på ett ja och ett välkommen i ett brev från banken, men sällan ett hoppsan. Kanske tack och grattis, men aldrig men hallå eller aj då. Interjektioner uttrycker för det mesta känslor, och alla känslor passar inte i alla texter. Men i reklamtexter, eller andra texter som ska väcka känslor, då dyker de upp - nästan som ett brev på posten.