I vårt förra blogginlägg skrev Anki att substantiv är den största ordklassen. Även Tor G. Hultman skriver i Svenska Akademiens språklära att "substantiven utgör den klart största ordklassen och omfattar över hälften av svenskans lexikonord". Men här skulle jag vilja säga emot både Anki och Hultman och bestämt hävda att det är fel: Räkneorden är den största ordklassen.
Räkneord består ju som ni kanske vet av grundtal (en, ett, två tre) och ordningstal (första, andra, tredje). Och i och för sig så kanske det inte finns särskilt många räkneord i ett lexikon, men det beror ju helt enkelt på att lexikonet aldrig skulle bli väldigt tjockt om man skulle ta med alla ord i denna ordklass, för var tar talen slut?
Men trots det oändliga antalet räkneord tycker nog de flesta att den här ordklassen är ganska enkel vad gäller de grammatiska reglerna. Det mesta sitter i ryggmärgen hos modersmålstalarna. Som till exempel före vilka huvudord man använder en och ett: Det heter en bil och inte ett bil. För de som lär sig svenskan som andraspråk kan detta däremot vara väldigt svårt att lära sig eftersom det saknas tydliga regler för hur ord ska kongruensböjas.
Räkneorden räknas som en stängd ordklass där nya ordbildningar inte är möjliga. Det finns regler för hur tal följer på varandra och man kan räkna hur långt som helst. Därför kan man inte säga att man hittar på ett nytt ord, även om man skulle råka nämna ett tal som kanske aldrig förut nämnts. Etthundratjugofyratusenmiljardertrehundrafyrtiofyramiljonerfemhundraartontusensjuhundraåttiotvå. Kanske har det aldrig skrivits förut (även om det nog är troligt) men det betyder inte att det inte har existerat.
Nu tackar jag för mig innan detta inlägg blir alltför amatörfilosofiskt. I morgon får vi veta mer om interjektioner här på Pratbubblor. Hurra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar