Kärlekens historia

I dag är det alla hjärtans dag och kärleken är i luften. Eller är det pollen? För visst har väl våren visat sitt välkomna ansikte? Och vad är egentligen skillnaden? En del nyser åt det ena och fnyser åt det andra. Själv är jag egentligen en ganska romantiskt lagd person, även om jag i dag kommer att ta den där torra, akademiska rollen. Jag kommer att använda ord som etymologi och fornfranska och suffix. Därför drar jag på mig tweedkavajen, sätter in monokeln och lutar mig tillbaka i skinnfåtöljen och presenterar en kort utredning av ordet kärlek.

Enligt Svensk ordbok (2009) är det första skriftliga belägget för detta ord från 1200-talets Västgötalag, även om fenomenet gissningsvis är äldre än så. Förledet kär kommer från fornsvenskan och är inlånat från fornfranskans cher. Fornfransoserna i sin tur tog det från latinets ca´rus med samma betydelse. Ändelsen lek är i detta fall ett suffix vars bokstavliga betydelse blekts bort.

Svenska Akademiens ordbok (den historiska ordboken som finns på nätet) uttryckte betydelsen så här: 'stark känsla l. böjelse för ngn, yttrande sig i en (oegennyttig) önskan om föremålets lycka o. välgång l. i glädje o. tillfredsställelse över att vara i dess närhet o. göra det till lags o. d.' Och jag som trodde att jag var torr och akademisk. Ordboksredaktionen på SAOB klår mig med hästlängder. Nu har den här definitionen i och för sig några år på nacken – den trycktes 1939 – så det är kanske är bättre att bara titta i en nyare ordbok.

I dagens Sverige är kärlek en 'mycket stark, positiv känsla (för ngn) som kännetecknas av ömhet och ibland sexuell åtrå' (Svensk ordbok). Om vi lämnar den sexuella åtrån därhän och fokuserar på det andra, så kan vi konstatera att man inte behöver vara kär för att hysa kärlek till någon. För nog är det kärlek jag känner för mina vänner och min familj. Därför tycker jag att man denna kärlekens dag gott kan visa uppskattning till alla nära och kära, inte bara den man eventuellt har en kärleksrelation med. Det tänker jag göra.