Alla kan klunsa!

Häromdagen skrev jag om verbet klunsa och bad er berätta om ni använder det och var/när ni i så fall lärt er det. Förutom här på bloggen slängde jag ut frågan på Facebook, både på Språkkonsulternas sida och på min egen profil.  Det var många som svarade, vilket är jättekul! Här kommer resultatet av min lilla (något ovetenskapliga) undersökning.

Sten, sax och påse

Verbet klunsa betyder alltså (för de flesta som använder det) att köra "sten, sax och påse". Enligt SAOL betyder det dock "att avgöra något genom lottdragning", men den betydelsen verkar mindre spridd. En överväldigande majoritet av de svarande känner till ordet, även om alla inte använder det själva.

I statistiken har jag delat upp svaren efter de svarandes födelseår och uppväxtort. Eftersom alla inte angav både ålder och uppväxtort så är det delvis olika personer som utgör underlag för respektive diagram. Resultatet är långt ifrån ett tydligt svar och knappast statistiskt hållbart, men spännande ändå!

Brasklapp: Jag vill redan från början be om ursäkt för min något slarviga eller godtyckliga (och Stockholmscentrerade) indelning av vårt land. Jag är varken statistiker eller lantmätare, så indelningen utgår helt och hållet från min egen världsbild - där Stockholm och Skåne fått egna kategorier, medan resten av Sverige hackats upp efter väderstreck. Förlåt!

Användningen av "klunsa", efter de svarandes uppväxtort

En tredjedel av de svarande använder "klunsa" sedan barndomen. De finns representerade i alla regioner, men är minst vanliga bland stockholmarna. De flesta som är uppväxta i Stockholm känner till ordet, men har lärt sig det av icke-Stockholmare. Det är få som själva använder det. I västra Sverige verkar "klunsa" relativt vedertaget (vilket styrks av en sökning i Språkbankens korpus, där det dyker upp i Göteborgsposten). Bland skåningarna däremot verkar det vara få som känner till ordet.

Användningen av "klunsa", efter de svarandes födelseår

Mitt statistiska underlag är tyvärr väldigt ojämnt sett till födelseår: nästan alla som svarade på frågan var 70- eller 80-talister. Det hade varit intressant att höra från fler ur äldre generationer! Om det finns någon tendens att tala om här så är det att de allra flesta, oavsett när de är födda, har lärt sig ordet på äldre dagar. De som faktiskt använde "klunsa" redan som barn är oftast födda på 70-talet (och då uppväxta i t.ex. Nyköping och Halmstad). 

Slutsatser

Som sagt, det är svårt att dra några slutsatser av den här undersökningen, dels för att underlaget är så pass begränsat, dels för att svaren verkligen spretar åt alla håll. 

Min främsta teori är att användningen av "klunsa" inte bunden till en viss generation, utan snarare en ålder. Det vill säga, när man lär sig leken(?) "sten, sax och påse" så säger man just så. Först senare kan det hända att man stöter på det specifika verbet - om det beror på åldrandet i sig, eller att man i och med åldern kommer i kontakt med andra dialekter är svårt att säga. En del anammar gladeligen det nya verbet, medan många fortsätter att säga som de alltid gjort. 

Kanske är det så att klunsa (i den här betydelsen) uppstått regionalt någonstans i Sverige, men sedan spritt sig till andra delar av landet? Kanske kommer det norrifrån? Det verkar i alla fall inte ha nått Skåne ...

Någon klarhet har jag alltså inte nått i frågan - nu skickar jag den vidare till Språket i P1, och hoppas att de kan hjälpa mig!

Bonusinfo:

Jag har även fått rapporter om att en del använder klunsa med uttalet "klunscha". Detta rapporteras dels från Norrbotten, men även från Stockholmsregionen. Om uttalet har uppstått lokalt eller är "importerat" tillsammans med ordet är förstås svårt att säga.

Visste du att det finns ett internationellt förbund för klunsande? World RPS Society (Rock, paper, scissors) hittar du här.