Skelar getter?

I förmiddags bad min kollega mig komma och "kasta ett getöga" på ett mejl innan hon skickade det. Jag reste mig förstås och gjorde som hon bad – men inte innan jag hunnit fråga mig (och kollegan):
Vad kommer egentligen uttrycket "kasta ett getöga" ifrån? 

Tanken vindlade: Brukar getter titta snett på saker och ting? Eller är de särskilt bra på att göra snabba bedömningar? Mina tankar snurrade tillbaka till mina tidigaste (och därtill enda) get-erfarenheter, från somrarna på 4H-gården, dit vi stadsbarn åkte för att lära oss att mjölk och ägg inte kommer från Ica. Därefter förlorade jag mig i minnena av killingar och deras stångande mammor, och kom inte så mycket längre i min språkliga jakt.

Men nu ni. Nu har jag letat i sajberspejs! Denna gång hamnade jag inte på en bondgård utan i DN:s språkspalt. I den upplyser mig Catharina Grünbaum om att getögat i uttrycket inte har någonting med getter att göra. Get kommer i det här fallet från verbet gäta, som betyder att vakta boskap, eller bara passa eller ge akt på i största allmänhet. 

Ursprungligen betydde alltså uttrycket "kasta ett gätöga" att kasta en vaktande blick då och då för att se att allt är okej. Och i princip är det väl det det betyder än i dag. Även om föremålen för våra vakande blickar har ändrats från boskap till texter.

Geten på bilden har ingenting med texten att göra.