Ordens sprängkraft: hur kål blev krut

Visst är det lustigt att det finns uttryck som man använder utan att egentligen ha den blekaste aning om vad de kommer ifrån? Jag tänker framförallt på så kallade idiom, fasta uttryck där orden får en särskild betydelse tillsammans, som inte kan utläsas direkt av de ingående delarna. Ni vet:

Hon är på smällen, Det är ingen ko på isen, Hen är helt ute och cyklar. 

I det egna språket lär man sig oftast de här uttrycken som liten (eller åtminstone ung), och sedan blir de en så naturlig del av ens kunskap att man inte längre tänker på vad det faktiskt är man säger. Det är ju klart som korvspad! Men så händer det sig ibland, att du träffar på ett barn, eller en person som inte har svenska som modersmål, som belyser det orimliga i idiomen. Någon som plötsligt hajar till, och inte förstår vad du menar, när du säger att Kim visst är lite rund under fötterna. Oftast kan du ju då förklara vad du menar, men desto svårare blir det när du får följdfrågan: "Men varför säger man så?" (barn och andraspråkstalare är för övrigt ungefär lika bra på att ställa den frågan)...

Häromdagen hände precis detta: en bekant använde ett idiom, och en annan person undrade vad det betydde. Uttrycket det gällde var Ont krut förgås inte så lätt. (Detta tillhör knappast de vanligaste idiomen, jag skulle nog tippa på att det är på utdöende.) Det roliga var att personen som yttrat det faktiskt kunde ge en förklaring, både till  mig och den oförstående andraspråkstalaren. Uttrycket är sprunget ur ett missförstånd, vid översättningen av tyskans unkraut vergeht nicht. Det tyska uttrycket betyder precis samma sak som det svenska idiomet, men är lite mer logiskt i original; ordagrant översatt skulle det bli "ogräs förgås inte".

Dåliga översättningar förekom redan före Google Translates tid, uppenbarligen.