Har du tänkt på att en del substantiv kan ha dubbla genus, det vill säga vara både n- och t-ord? Jag stötte på ett sådant i dag: poäng.
Vi kan dela ut ett poäng, och lika gärna en poäng, eller hur? Fast i bestämd form verkar vi föredra n-varianten. För vem skulle komma på att säga "det där poänget"? "Hörru, det där poänget har du fuskat till dig, nu får du dra av det från slutsumman!" Nej, det funkar inte. Poäng verkar alltså mera vara ett n-ord.
Men i plural händer ingenting: två poäng, tre poäng. Det antyder ju att vi egentligen tycker att poäng är ett t-ord! (Det heter ju även ett tåg-flera tåg, ett hyss-flera hyss, men en affär-flera affärer.) Och eftersom det är ett t-ord vill vi gärna lägga på en ändelse i bestämd form: "Skriver du upp poängen från första rundan?"
Om vi däremot vill använda ordet i betydelsen "vits, mening", så är vi tillbaka på n-varianten: "En poäng med vår blogg är att den ska vara ett forum för språkliga iakttagelser". Och då är naturligtvis även pluralformen böjbar: "Det finns flera andra poänger med vår blogg".
Sånt här är ju så jättespännande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar