11 april, 2012

Hälsingemål - omystiska dialekter del 5

När jag var liten talade jag hälsingemål på somrarna. I Baggbo utanför Ljusdal var det ju så lätt att lägga sig till med dialekten när man var liten. Efter bara några dagar lät jag som en son i gården. Jag gick förstås till fexet, inte till ladugården, när jag ville titta på kraka (korna) och deras nyfödda kalvar. När någon ville ha en kram av lillgrabben, så ropade man:
- Kom å sitt här la me mäg, du Mats, så ska du få en kläm! Och att man åkte till täkten och inte till åkern eller ängen för att hässja hö, det var ju självklart. Var man rufsig i håret fick man höra att man var flurig. Och hade man gjort stolon (schtolón), ja, då hade man gjort bort sig.

Var det tråkigt någon dag (men det var det ju så sällan i Baggbo), så kunde man bli less. Va säg du' fla? (med hårt g), frågade Erske godmodigt när jag talade otydligt eller någon gång föll tillbaka i stockholmskan.

Sluta å jålla er nö!, kunde Brita ibland säga till oss barn. Jag blev nog aldrig riktigt klar över vad jålla betydde, men andemeningen stod ju klar. Mä nu läll!, sa hon andra gånger. Det lät varmt och kärleksfullt, och betydde väl ungefär Men nu, du! Min syster fick ibland höra att hon var spreg, alltså söt. Lissl Karin, ho ä då spreg, ho! (Lissl uttalas lischl och betyder lilla.)

Avslutningsvis:
- Hur länge ska man röra i grytan sedan elden börjat falna, undrade den fåkunnige stockholmaren som absolut ville göra eget messmör i öppna spisen i gården han hyrt över sommaren.
- Till det blir svarst, svarade mor Anna i Baggbo vänligt men bestämt. (Uttalas svascht.)
Och stockholmaren han rörde och rörde. Inte blev messmöret svart inte. Han rörde och rörde i timmar, och hade inte en annan barmhärtig granne kommit in och förklarat att svarst inte betyder svart utan svalt, så hade han väl suttit där och rört ännu.

Men när jag kollar denna historia med min 85-åriga mor som växt upp i den lilla byn Sjöbo strax utanför Ljusdal, så säger hon skeptiskt:
- Nej, svascht betyder svart. Svalscht kanske tant Anna sa?
Men sedan tar hon en eftertänksam klunk av kaffet och tillägger som för att trösta mig:
- Nåväl, gubben hörde väl lite illa.

6 kommentarer:

  1. Svaschlt skare bli, annars bränne man ju't. Och jålla brukar jag förklara för utsocknes med "sluta vara löjlig", eller "sluta bråka". Inte helt klockrent men det får i alla fall "fölk utaför Ljussdal å begrip va ja säg". Och här en lite äldre dialektal Ljusdalsgåta:
    "Han jett komma nö omför omen ska ha nå körve"

    SvaraRadera
  2. Vad kul! Vi har skrivit om "jålla" förut, fast som värmländskt dialektord i inlägget Vad jålig du är. Dialektord är kanske inte alltid så unika som man tror?

    SvaraRadera
  3. Svascht med långt a (som i mat) betyder svalt. Svascht med kort a (som i matt) betyder svart.

    Hälsning från en äldre, före detta Ljusdaling.

    /Marie-Louise från Kôlsveja

    SvaraRadera
    Svar
    1. Aha, så ligger det till. Tack!

      Radera
  4. Jag känner igen många av de ord du tar upp från hur pappa brukar prata. Han är från västra Jämtland. Jag tror att jämtar och de från Hälsingland pratar ganska lika.

    SvaraRadera
  5. Det var intressant att höra. Dialekter går igen och hur de utvecklats är förstås en hel vetenskap.

    SvaraRadera