Göteborgskan och lite skaraborgska – omystiska dialektmysterier nr 4

Eftersom jag är född och uppvuxen i Göteborg är det en självklarhet för mig att skriva om göteborgskan i vår bloggserie om dialekter. Men sanningen att säga så är det inte så enkelt egentligen. Finns det så många dialektala ord i göteborgskan, eller? Förutom bamba, mack, tetig, (trafik) mot, putta och änna förstås. Jag misstänker till och med att ett ord som kröser (lingon) är lånat från skaraborgskan, en dialekt som jag har med mig från barnsben eftersom halva tjocka släkten pratar den. Som barn passade jag mig noga för att använda skaraborgska dialektord med risk för att bli utskrattad. Jag skulle aldrig ha bett att få bli serverad kröser till strömmingen i bamba!

Eller har jag glömt dialektala ord och uttryck? Jag flyttade ju från Göteborg för en herrans massa år sedan. Ett ord som jag totalt hade glömt bort och inte hört någon säga på evigheter, är macklig och det använde min bror när jag sist var hemma i Göteborg. Han hade varit på en klassträff där det framkom att kamraten som hade legat sämst till i alla lägen var den som hade lyckats bäst av dem alla. ”Va’ macklig han kan känna sig!” sa min bror, det vill säga att kamraten i fråga kunde känna sig nöjd eller belåten med sig själv.

Ett typiskt drag från Göteborg är engelska förnamn på framför allt pojkar. Min bror heter förstås Roger och bland kusinerna hittar jag Morgan, Conny, Jerry, Bert och Benny. Att heta Morgan och vara en sann norrlänning är för mig helt otänkbart! För övrigt är väl göteborgskan mest en fråga om uttal och tonfall. Vokalerna är breda, i blir ofta e och y blir ö som i Feskekörka och så det famösa ô-et i gôr och i knô föstås.

Skaraborgskan är frodigare. Tänk bara på de här två orden för att säga att kvävas. Jag kom att tänka på en av Västgöta-Bengtssons härliga historier från Skaraborg:

På tåget mellan Gårda och Mariestad satt en dam från Stockholm (ska man åka tåg i Bengtssons historier så ska man åka mellan Gårda och Mariestad). Med sig hade hon en papegoja i en kartong. Konduktören kom förbi och frågade: ”Kôvnar inte kråka i lôda?” Damen såg helt frågande ut. Konduktören förstod att han måste förklara sig ytterligare och sa:
”Jo, ja’ undrar som så om kråka inte tjôver säk?”