Att skriva lättläst är inte det lättaste

Det här med lättläst är himla fint. Tänk så enkelt man kan göra det för läsaren genom att säga det som behöver bli sagt utan att gå några omvägar.

Men ju lättare en text ska vara, desto högre krav ställs också på skribenten. Vissa texter kanske är lättlästa på pappret: med korta, enkla meningar samt en terminologi som förstås av alla. Men det är inte säkert att texterna är helt gjutna för det. Du måste se upp med att inte klappa läsaren på huvudet! För som lättläst-skribent balanserar man lite på en skör lina. Två till synes rätt likadana meningar kan få två helt olika innebörd.

Alla skribenter vet också att man måste anpassa en text efter syfte och mottagare. Och visst, syftet är en sak, men mottagaren kan ju vara allt från två personer till flera hundra tusen. Vilka förkunskaper har de? Hur mycket information ska jag skriva ut och hur mycket ska jag lämna - får jag lämna? Och vem eller vilka bedömer sedan bäst vad som är en lättläst text?

Ja, det är självklart vi som skriver som ska kunna bedöma om texten är tillräckligt avgränsad och anpassad efter målgruppens (eller målgruppernas) behov. Men det är enklare sagt än gjort. För vem vet egentligen bäst vad mottagaren behöver? Den som skriver eller den som läser?