Min favoritbok del 7 - en vandring genom staden och känslorna

Att välja en favorit

När jag hörde att månadens tema på bloggen var favoritböcker slogs jag av två tankar:
1. Åh, vad kul - det finns ju så många bra böcker!
2. Åh, vad svårt - det finns ju så många bra böcker!
Det finns flera böcker som jag älskat, som jag uppslukats av totalt under läsningen och som lämnat mig med en känsla av tomhet (ibland nästan sorg) när jag läst klart. Att välja en favorit att skriva om var alltså inte lätt. Men sedan såg jag Ankis inlägg om Doktor Glas och plötsligt var valet självklart; jag insåg att min favoritbok också är skriven av Hjalmar Söderberg.

En roman som har allt 

Det är exakt ett år sedan jag läste Den allvarsamma leken. Först lyssnade jag på den som radioföljetong, men ganska snabbt tappade jag tålamodet och ville framåt snabbare än uppläsningen kunde ta mig. Det var, och lär förbli, en av mitt livs mest omtumlande läsupplevelser. Det finns mycket jag skulle kunna skriva om vad som gör den så bra, men jag nöjer mig med tre viktiga komponenter:

Identifikation
Redan på de första 20 sidorna hade huvudpersonen Arvids tankar och funderingar slagit mig med häpnad. Helt oväntat kunde jag identifiera mig med en fiktiv karaktär i en bok skriven hundra år tidigare. En man, med en helt annan bakgrund och erfarenheter, som levde i en helt annat sorts samhälle. Vi var visserligen ungefär lika gamla, men där slutar de uppenbara likheterna. Ändå kände vi samma saker, tänkte likadana tankar. Det fick mig att inse att vissa problem och känslor är både tidlösa och universella.

Kärleksdrama utan självklar lösning
Det är svårt att komma ifrån: kärlekshistorien utgör det centrala temat för romanen. Titeln är en blinkning till det, och anspelar samtidigt på kärlekens två sidor: nöjet och allvaret. Här finns gott om båda delar: de sprakande känslorna och de dramatiska händelser de ger upphov till. Lägg till en dos besvärande omständigheter (i form av tidstypiska statusfrågor och samhällskoder om pengar och giftermål) och vi har ett kärleksdrama som kan slå vilken modern TV-serie eller romantisk långfilm som helst. Fast i det här fallet är inte slutet lika förutsägbart.

En levande scen

Kärleksdramat i alla ära, men det som fängslade mig mest av allt med berättelsen var faktiskt miljöskildringarna - utan dem hade berättelsen inte fått alls samma livskraft. Det var fascinerande att läsa om Stockholm för 100 år sedan: så nära och ändå så långt bort. Det gav näring åt min fantasi. Efter en period av intensiv läsning tappade jag nästan kontakten med nuet. Mitt Stockholm blev ett annat; mina gator var Arvid och Lydias. När jag gick längs Djurgårdskanalen, eller korsade Nybroplan, väntade jag mig halvt om halvt att få se dem skymta förbi. Berättelsen la sig som en dimma över det moderna Stockholm, och i flera veckor gick jag omkring i ett töcken.

Ett år senare kan jag konstatera att vissa platser i den här staden kommer att vara för evigt förknippade med Den allvarsamma leken.

Bonusinfo:

Den allvarsamma leken - och många fler klassiska romaner - finns att läsa online hos Litteraturbanken:
http://litteraturbanken.se/#!forfattare/SoderbergH/titlar/DenAllvarsamma/sida/3/etext