När jag tänker tillbaka på mina favoritböcker under livet så ser jag genast ett mönster. De böcker som verkligen lämnar ett avtryck och skapar en omtumlande läsupplevelse innehåller död och elände. Javisst, det låter som en märklig analys, men en berättelse med lidande förstärker ju även allt det glada och vackra. Får man lära känna bokens huvudpersoner på djupet, med alla egenheter och personligheter och all glädje och ilska, då blir man givetvis väldigt berörd när någon i berättelsen dör. Tänk, på några hundra pappersblad mellan de där två pärmarna ryms någons hela livshistoria. Det är klart att det berör och gör att man skapar ett särskilt band till just den boken.
Astrid Lindgrens sorgligaste saga
Pippi, Lotta, Madicken och Tjorven i all ära, men den Astrid Lindgren-berättelse som jag tyckte om allra mest när jag var barn var Sunnanäng, en novell om de fattiga syskonen Mattias och Anna som utnyttjas som arbetskraft av en bonde. På den kalla vägen från skolan hittar de paradiset Sunnanäng där de kan leka och äta sig mätta. Ju hårdare deras liv i den riktiga världen blir, desto mer uppehåller de sig i Sunnanäng, tills de en dag bestämmer sig för att stanna kvar för alltid. Åh, jag läste den om och om igen när jag var 11! Fattigdomen, med hunger och kyla, beskrevs så väl att jag minns det än, och man förstod verkligen syskonens beslut att lämna världen och fly till Sunnanäng för evigt. Visst var det sorgligt, och visst förstod mitt elvaåriga jag vad Sunnanäng representerade, men det var just därför jag ville läsa Mattias och Annas berättelse om och om igen.
Krig och elände - men också mycket kärlek
Nästa berättelse som blev en omedelbar favorit var Michelle Magorians Godnatt, mister Tom. Jag räknar den fortfarande som en av mina favoritböcker, trots att jag inte har läst den på flera år. Men berättelsen om den ensamme pojken William som på grund av kriget måste bo hos den buttre gubben Tom på den engelska landsbygden innehåller ju allt. Där finns Williams och Toms väldigt motsträviga relation, Williams nya jämnåriga vänner, den vardagliga oron över kriget och så Williams svåra relation till sin hemska mor. Alla personer var så välbeskrivna, och Williams utveckling var underbar att följa. Jag har förstås råkat avslöja att det finns död och elände också, men jag spoilar inte mer än så. Ta fram näsdukarna och läs den! Efter den här tillbakablicken måste jag allt ta och läsa om den.
God natt, Mister Tom är en favorit även hos mig. En stark och gripande berättelse. Scenen där pojken sitter gömd under trappen med sin lillasyster i famnen är fastnaglad i mitt minne alltsedan första läsningen. Har läst om den flera gånger under livet, och efter att ha blivit påmind om den i ditt inlägg blir det nog en gång till - rätt snart, men inte medsamma! Ska läsa klart Sara Lövestams Tillbaka till henne först och har inte lust att stressa genom sidorna, utan vill njuta av språket och innehållet. Kan vara en blivande favoritbok!
SvaraRadera