Dikter att fundera över, limerickar att skratta åt, haiku att njuta av, sångtexter att tralla. Språket på vers är ofta njutbart, på olika sätt. Allt från Odysséen och oden i Eddan till Vem kan trösta knyttet, Frödings dikter eller Petters rimmade texter.
Själv är jag särskilt förtjust i träffsäkra rader om aktuella händelser, i stil med Alf Henriksson eller Povel Ramel. Jag log därför ordentligt brett när jag läste Holmbergs vers på sidan Namn och nytt i DN igår:
Wikileaks
Vad oftast blott ett fåtal vet
vet plötsligt nästan alla.
I kvav går mången hemlighet
och häpna rop hörs skalla.
Så blir det dunkla mer konkret
och mången glädjer sig åt det
men inte riktigt alla.
Jag antar att det är den precisa formen och underfundigheten som roar mig mest. Men språket och rytmen gör det njutbart också! Vilken typ av språk på vers gillar du mest?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar