Valborgsmässoafton - ord i almanackan, del 7

Idag, när råa isvindar viner runt knutarna känns valborgsmässoafton och studentsånger om våren ganska avlägsna. Men jag försäkrar att innan vi vet ordet av är det sista april och på Språkkonsulterna har vi då en av årets mest hektiska månader framför oss: maj!

Men namnet valborgsmässoafton då, undrar du. Tja, det är inte så spännande. Det kommer av ett tyskt helgon, Sancta Walburgh. Mig veterligen hade hon inget särskilt med våren att göra, utan det råkar bara vara så att hennes dag infaller den sista april då det är lämpligt att hälsa våren välkommen i vårt kalla land. Valborgsmässoeldarna tändes från början för att skrämma bort rovdjur och övernaturliga varelser innan tamdjuren släpptes ut på bete för första gången.

En språkligt intressant sak med valborg är studentsången som vi sjunger varje år. Den skrevs 1839 och språket känns idag helt omodernt.

Vintern rasat ut bland våra fjällar,
drivans blommor smälta ned och dö.
Himlen ler i vårens ljusa kvällar,
solen kysser liv i skog och sjö.
Snart är sommarn här i purpurvågor,
guldbelagda, azurskiftande
ligga ängarne i dagens lågor,
och i lunden dansa källorne.

Och  nu skulle jag vilja ställa en fråga till Pratbubblors unga läsare: Varför lyder texten smälta ned och dö och inte smälter ned och dör? Och varför ligga ängarne och dansa källorne när himlen ler och solen kysser? Är det bara helt slumpmässigt eller finns det ett system bakom?

Jag kan avslöja att det finns ett system och att resterna av det försvann 1945, så det är inte så konstigt om språkkänslan för detta har försvunnit och allt bara verkar vara gammaldags för alla som är under 75 år.