Kyndelsmässodagen - Ord i almanackan, del 1

I år får varje månad ett tema i bloggen! Nu i januari skriver vi om ord i almanackan. Först ut är kyndelsmässodagen som infaller den 2 februari.

Tidigare i dag slängde jag ut en fråga till kollegerna om vad de skulle vilja veta om kyndelsmässodagen. Den första frågan som kom upp var varför dagen heter som den gör. Kanske hade det med kryddan kyndel att göra?

Nja, inte riktigt. Namnet är i stället förknippat med den ljusfest som man traditionellt har firat den här dagen, och som på latin kallas festum candelabrum eller missa candelarum. Och kyndel är ett gammalt svenskt substantiv som betyder ljus eller bloss och är bildat från verbet kynda, alltså tända, vilket man kan läsa i Nationalencyklopedin.

I Svenska kyrkan firar man kyndelsmässodagen söndagen innan eller efter den 2 februari. Dagen kallas också för Jungfru Marias kyrkogångsdag, vilket är ett namn som säger mer om vad dagen enligt kyrkliga traditioner handlar om. Enligt dem bar Maria fram Jesus i templet fyrtio dagar efter att hon fött honom. Alla nyfödda pojkar skulle nämligen helgas åt Gud. (Men tack och lov offrade man dem inte, utan i stället ett lamm eller kanske ett par duvor om familjen var fattig.)

I likhet med många andra högtider och dagar som är särskilt utmärkta i almanackan är kyndelsmässodagen förknippad med både sakrala och profana traditioner. Och ofta har olika traditioner vävts in i varandra. Till exempel tog man på kyndelsmässodagen med sig de ljus man skulle använda under det kommande året till kyrkan för att få dem välsignade. Detta är en medeltida tradition som faktiskt fortfarande lever kvar på sina håll i Tyskland enligt Wikipedia!

De fyrtio dagarna, alltså mellan Jesus födelsedag den 25 december (som är dagen på kyrkoåret då man firar Jesus födelse) och den 2 februari, sammanföll också med Marias så kallade rening. Liksom alla andra kvinnor ansågs hon oren när hon hade mens och under läkningsperioden efter att hon fött barn, eftersom blodet var orent enligt gammal judisk tradition.

Visste du att traditionen att rena kvinnor en tid efter förlossningen har funnits även i Sverige? Och under långa tider! Det hette att kvinnan skulle kyrktagas. Faktiskt levde den här seden kvar ända fram till 1940-talet på vissa håll. Det läser jag på GT:s webb (alltså tidningen) där Anders Gustavsson som är professor i kulturhistoria intervjuas om denna gamla svenska sedvänja. Kvinnan sågs som en hedning under tiden mellan förlossningen och kyrktagningen och kunde föra otur med sig om hon besökte andra. Hon fick inte arbeta i hushållet och helst inte gå utanför huset. Det fanns ju risk för att hon skulle bli bortförd av något väsen! Och barnet kunde bli bortbytt av trollen! Du kan läsa mer på GT:s webbplats.

Håll ögonen öppna för nästa blogginlägg som kommer att handla om fettisdagen. Mums!