Ur barnamun

Det är alltid roligt att höra barn prata. Vi kan genom att lyssna uppmärksamt få en unik insikt i hur de uppfattar och brukar språket i olika åldrar. Ofta kan barnen och deras språkutveckling lära oss mycket om hur språket är uppbyggt och hur det fungerar. Framför allt är det alltid roligt och inspirerande att höra barn prata, för de gör det med stor glädje och ohämmad kreativitet!

Som lille Konrad, 3,5 år, som glatt konstaterar: Smurfarna är litna, som jag. Spontant och med god språkkänsla anpassar han ordet "liten" till de faktum att smurfarna är flera. Det blev fel, men så rätt han tänkte.

Ord, namn och uttryck som är okända för barnen byts snabbt ut till något mera känt på det mest träffsäkra sätt. Jag hörde en liten flicka i en barnvagn som sjöng en sång av Charlotte Pirelli, men texten blev nu: Du finns i mina drömmar, tusen och en napp!

En annan kreativ omskrivning gör flickan som med stark röst på ICA sjunger: Teddybjörnen Fredriksson, Jansson hette han.

Är ni tillräckligt gamla (som jag) för att komma ihåg den gamla sången om borgmästar Munte, så minns ni att texten gick: Och unge herr Carl, han hade ingen sad'l (sadel), så han fick åka efter i schäsen. En ålderdomlig och konstig text. Inte undra på att det moderna barnet istället sjunger: Och unge herr Carl, han hade ingen SAAB, så han fick åka efter med chefen!

Om alla talade (och sjöng) av hjärtat som barnen gör, så skulle världen vara en bättre plats!