Det är skillnad på Bromma och Arlanda

Stockholms två flygplatser skiljer sig åt på många sätt. Jag hade nöjet att trafikera dem båda två med en dags mellanrum och jag gjorde följande iakttagelser: Från Arlanda lyfter bamsestora jätteplan till världens alla hörn, medan Bromma har behändiga små plan med destinationer som Kalmar, Trollhättan, Umeå och Ronneby. På Arlanda måste du infinna dig långt före avgången för att hinna ta dig hela vägen till en gate som ligger långt bort, till  Bromma kan du komma 20 minuter före avgång och gå till plats 2 där planet står parkerat. På Arlanda har folk jättestora väskor och otympliga specialförpackningar, medan de flesta som reser från Bromma ska bara vara borta över dagen och har en liten bag som inte checkas in.

Men att Bromma eftersträvar en mer informell framtoning märks tydligt och klart på kommunikationen. I morse var det lite förseningar och markpersonalen gjorde sitt bästa för att hålla oss informerade. Och absolut mest uppseendeväckande i en spårknörds öron var det faktum att i flera av högtalarutropen omtalade markvärdinnan sig själv som "jag". Inte "vi". Inte passiva konstruktioner med "ombedes".

- Planet till Kalmar är lite försenat idag. Jag återkommer när jag vet lite mera. Jag är ledsen för det besvär som det kanske förorsakar er.

Att framträda i första person singular är en klockren signal på informell kommunikation. Och det kräver lite mod, i synnerhet när det gäller meddelanden som kan tänkas vara negativa för ganska många.

Det kan hända att det är enkelt för Bromma att ha en informell kommunikation med sina resenärer - det är en lite flygplats där alla kommer nära. Men jag skulle ändå tycka att det vore trevligt om även Arlanda kunde ha ett och annat ansvarstagande "jag" i högtalarna istället för den krångliga uppsträcktheten med konstgjord satsmelodi som har blivit kännetecknande för flygplatser överhela världen.