Gårdagens debattartikel i DN Kultur om debatten om de fallande skolresultaten är i sanning en riktig metadebatt - en debatt om debatten. Den nyanserar och diskuterar hur olika debattörer väljer att lyfta fram och förfära sig över resultat som i princip inte är särskilt förfärande.
Det får mig att tänka på min egen roll som språkkonsult. Vår mission är att förbättra språket, framför allt i offentlig förvaltning, så att var och en får begriplig information om sådant som påverkar deras livsbeslut, till exempel välja premiepensionsfonder, välja skola till barnen eller delta i det offentliga samtalet. Det gör vi med ett brinnande engagemang och ett outtömlig energi varje dag på jobbet. Ofta argumenterar och debatterar vi för ett begripligare språk och menar att det offentliga språket måste bli bättre.
Men engagerade språkkonsulter bör också stanna upp ibland och reflektera: Har kampen i sig ett egenvärde? Slåss vi verkligen alltid för rätten till språk, eller slåss vi ibland för att för att vi annars skulle bli identitetslösa? Ja, möjligen är det så i vissa fall, men även efter en ganska djup självrannsakan finner jag att behovet av språkkonsulter verkligen existerar - i bland för att åtgärda akuta informationsproblem, i bland för att, i preventivt syfte, mota tillbaka ett krångelspråk som alltid ligger på lur. Den effekten ska inte underskattas. Och när vi år 3214 är färdiga med offentlig sektor har vi lika mycket jobb att göra för den privata sektorn.
Jag älskar Nietzsche-citatet i debattartikeln: "Den som lever av att bekämpa en fiende har ett intresse av att se till att den fienden förblir vid liv." Det är så sant. Jag tackar Jenny Maria Nilsson för en nyanserad, insiktsfull och tankeväckande artikel. Den ledde som sagt till eftertanke och självreflektion. Och när alla texter i världen fungerar på ett bra sätt för mottagaren, då ska jag ge upp och börja virka amigurumi i stället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar