En liten språkiaktagelse som jag gjort på senare år är att ä-ljudet förändrats i Stockholm. Det låter inte som förr, åtminstone inte i den yngre generationen.
När jag var ung - och nu snackar vi alltså förra årtusendet - så uttalade vi ungdomar ä mer åt e-hållet. Vi sade "Det e faktiskt så". I dag säger många ungdomar "Det är faktiskt så", med ett öppet ä-ljud och tydligt uttalat r. "Velkomna till festen", sade jag på 80-talet. Det säger inte dagens unga. De säger "Välkomna" med ett mycket mer öppet ä. Är detta ett litet steg i riktning mot ett mera skriftspråkligt uttal generellt?
Det gamla "ekensnacket" är definitivt hotat om denna trend håller i sig, och det må väl vara hänt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar