Till dig som inte gillar grammatik

I dag är det Grammatikdagen. Hurra för grammatiken!

Det här inlägget tillägnar jag dig som inte gillar grammatik, som kanske har diffust obehagliga minnen av skolans språklektioner, med starka verb, adverb, predikatsfyllnad, komparativer och sånt. Min önskan är att dagen i dag får bli en påminnelse till dig (och till alla onyanserade språkpoliser): alla kan grammatik.

Du är en stjärna på grammatik

Glöm alla misslyckanden. Du kan grammatik. Du använder den när du skriver och pratar, den är ett system, en struktur, en form som gör att du kan förmedla dina tankar. En del kallar detta system för "inre grammatik". Du tänker nog inte ens på den. Och lugn, du behöver inte kunna sätta ord på den.

När du säger eller skriver "fel" är det självklart inte för att du vill göra fel, utan för att du tycker att det låter rätt - det du säger följer din inre grammatik.

Men vi språkbrukare är inte alltid överens om den inre grammatiken, som professor Lars-Gunnar Andersson någon gång uttryckte det i P1:s Språket. Och det är då det kan uppstå problem i kommunikationen - men inte nödvändigtvis för att vi inte förstår varandra, utan lika ofta för att vi irriterar varandra.

Grammatikboken är ett konstverk

När någon inte håller med om din inre grammatik hänvisar hen säkert till den grammatik som är mer känd: den som är nedskriven i grammatikboken. Den kan nämligen ses som normen. Men den är egentligen bara ett försök att fånga allas inre grammatik, så som den yttrar sig när vi använder språket.

Jag brukar tänka på grammatiken i grammatikboken som en karta, eller kanske ett konstverk: ett försök att avbilda verkligheten.

Att inte kunna sin grammatikbok betyder inte att man inte kan sitt språk. Alla kan använda språket - precis som de flesta kan skissa en karta, rita en streckgubbe och någorlunda få till en regnbåge på ett papper. Det kan visserligen bli mer eller mindre likt verkligheten, och mer eller mindre korrekt utifrån den rådande läran, men visst kan vi - och visst förstår de andra oftast vad vi vill visa?

När den inre grammatiken inte räcker till

Det är egentligen först när du blir osäker på om du når fram med dina bilder och ditt budskap som du behöver fundera på hur du uttrycker dig.

När det gäller kartor kan du då fördjupa dig i skalenlighet och vedertagna kartsymboler, i målning kan du läsa perspektivlära, lära dig att blanda färger och ta reda på hur olika nyanser uppfattas tillsammans.

På samma sätt kan du utveckla dina möjligheter att uttrycka dig med språket. Då (och först då) kan det vara nödvändigt att vända dig till grammatikböcker. Ett av skälen är att när du lär känna normen, så kan du också bli medveten om vad det innebär att bryta mot den - sedan kan du ändå själv välja vilken grammatik du vill följa.