Anglicismer - del 1

Ny månad - nytt tema här på bloggen: i maj får du ta del av våra tankar om anglicismer.

Anglicismer är ett av de många språkfenomen som väcker starka känslor. Kan inte du också störa dig på hur engelska uttryck tar över svenskan? Vet du, för ett tag sedan hörde jag en företagsledare prata på radio, han berättade vilken impakt en viss åtgärd hade haft. Grr, jag blev så irriterad! Fast just det fallet är ju inte en anglicism, utan bara helt fel. I alla fall om ni frågar mig, och om ni frågar mig i dag.

Från irritation till vana

Sedan har vi det där med starta upp och stänga ner. Det räcker ju fullkomligt med starta, och det korrekta tillägget till stänga är av (stäng av datorn!). Många undrar varför vi ska hänga på det där nya adverbet, bara för att de gör det på engelska. Så heter det nämligen inte på svenska, och det låter därför rätt konstigt. Men det är en stor skara som säger så, så jag har nog börjat själv också. För det låter i alla fall inte lika konstigt som impakt. Eller?

Jag vet att en del ondgör sig över att allt fler svenskar översätter engelskans Have a nice day. Argumentet är - ja, just det: "så heter det inte på svenska, det låter konstigt". Men det tycker faktiskt inte jag. Jag tycker att uttrycket är supertrevligt, och dessutom fyller det en lucka - åtminstone i mitt språk. Att det är en anglicism tänker jag knappt på.

Från engelska till svenska

Det finns förresten många engelska ord som har integrerats i svenskan, så att de inte riktigt har några alternativ längre. Hur många säger till exempel klisterband i stället för tape? Eller friterade potatisskivor i stället för chips? Och att gå på date är ju inte samma sak som att träffa någon, och definitivt inte samma sak som att ha ett möte.

Men när vi skriver är det utan tvekan smidigare att hantera "träffa någon" och "möta någon", än "data någon" (borde det kanske vara "datea någon"?). Vi är nog många som då hellre skriver "dejta". Och så börjar spåren av engelska att bli suddigare ...

Det finns helt uppenbart något slags skala i anglicismerna: från helt engelska ord, via något som låter svengelskt, över till vad som upplevs som modern svenska. Och beroende på vem man pratar med placeras orden in på olika steg i denna skala - en skala som också visar på graden av irritation.

Från främmande till oumbärligt

Jag tror att det är med anglicismer som med de flesta andra förändringar i språket: först är de främmande, och vi blir irriterade - kanske för att vi blir rädda: vad ska hända med xx om det blir mer av yy? Men om förändringen fyller en funktion och inte skräms bort av vår misstro börjar vi så småningom vänja oss, ta till oss den, se den som mindre främmande. Och till slut hör det nya till det gamla och är så självklart att vi varken kan eller vill vara utan det.

Ha en bra dag!