03 november, 2010

Användarnas språkbruk ändrar designen på Facebook

När jag började använda Facebook var början av status-raden låst till Ingrid Herbert is. Tanken var förstås att jag skulle skriva något om vad jag höll på att göra just då, till exempel Ingrid Herbert is blogging.

En dag tog Facebook bort det där is:et, så användarna kunde få välja vilket verb som beskrev deras situation. Eller åtminstone välja tempus. Som alltid när Facebook hittar på nya saker startades det grupper som krävde en återgång till det gamla. Jag gick själv med i någon pro-is-grupp, för jag tyckte att det var en kreativ utmaning att komma på hur jag skulle formulera mig med det där tvångs-is:et. Men till slut blev jag förstås van vid att kunna välja tempus och språk. Andra användare, kanske sådana som inte hade Facebook under is-tiden, struntade helt enkelt i att inleda statusuppdateringen med ett verb. De verkade ignorera att deras namn var tänkt att fungera som statusradens subjekt. Då kunde det se ut så här: Ingrid Herbert Jag gillar att blogga. Som på Twitter, helt enkelt. Men det stack i ögonen på oss som fortfarande såg namnet som subjektet.

Så, i dag, vaknade vi utan förvarning upp till ett Helt Nytt Facebook. Plötsligt är statusraden placerad under namnet, inte direkt efter. Förvirring. Hur ska vi nu skriva statusraden? Är namnet fortfarande tänkt att vara subjektet, eller är det meningen att vi ska skriva en helt fristående mening eftersom raden är fristående? Själva textrutan där vi matar in statusen ser precis likadan ut som i går. Själv tycker jag att en statusrad där namnet fortfarande fungerar som subjekt ser helknasig ut i nya Facebook.

Men jag är ändå fascinerad av den nya designen. Nog känns den som något som kommer underifrån och inte uppifrån? Att Facebook-ledningen har designat om Facebook utifrån hur användarna faktiskt skriver, inte utifrån hur de vill att användarna ska skriva? Det kan också vara Twitter-språkbruket som har influerat, men Twitter har 190 miljoner användare medan Facebook har 500 miljoner. Är det någon som har makt att bestämma hur användarna ska skriva så är det Facebook. Och ändå får användarna bestämma. Det gillar jag.

6 kommentarer:

  1. Vad spännande! Jag har redan sett facebookvänner som skriver i sina statusuppdateringar att de minsann inte gillar att namnet numer huserar på en egen rad ovanför statusen. Själv tycker jag att det är hur häftigt som helst att användarna har en sådan makt över ett så stort medium som Facebook. Det känns så genomdemokratiskt på något sätt. Och ganska revolutionerande faktiskt.

    SvaraRadera
  2. Jag är verkligen kluven märker jag, dels gillar jag inte delningen till två rader (klicka förresten in på någons vägg, där är det som det alltid har varit!), dels är det supercoolt att användarna tycks ha så stor makt över Facebooks utformning. Men så är det väl med demokrati, man får helt enkelt acceptera valresultatet! ;)

    SvaraRadera
  3. Oh, det har jag inte ens märkt. Jag som till och med skriver i tredje person (när jag kommer ihåg) för att vännerna ska läsa det ur sin synvinkel, typ "Thekax är rädd att det märks att hon …". Fast när man går in på någons profil börjar statusraden fortfarande på samma rad som namnet.

    SvaraRadera
  4. @Ingrid: Japp, demokrati vore så mycket trevligare om alla var lika kloka som jag! :D

    Vad tycker ni förresten om lösningen för kommentarer här på blogspot? "Helena Sjögren sa..." Det inbjuder till att börja inlägget med "...att". Ex: Helena Sjögren sa... ...att glass smakar bra. Kanske något som man borde börja jobba med?

    SvaraRadera
  5. … att det ser inte bättre ut än att vi får göra på det viset. :-)

    Fast det finns ett litet skrivproblem: inte så många (uppenbarligen inte ens blogspot) känner till regeln att om man avbryter ett ord (exempelvis "uppenbarli…") ska det inte vara något mellanslag mellan ordet och trepunkten, men om man avbryter en fras så ska det vara mellanrum, exempel "uppenbarligen inte ens …"

    SvaraRadera
  6. … förresten att hon måste börja läsa Pratbubblor på jobbet.

    SvaraRadera