13 augusti, 2013

Om värdet av språkkunskaper i fjällen

Under juli vandrade jag i Sarek och njöt självklart av det vidunderliga landskapet. Men jag roade mig också med att fundera lite mer på de lulesamiska namnen på bergen, topparna, dalarna, sluttningarna, vattendragen och så vidare. Till min hjälp hade jag då en liten men fyllig bok av fjällgurun Claes Grundsten: Sarek: turbeskrivningar.

Namnen beskriver landskapet

De flesta namnen på Lantmäteriets fjällkarta är sammansättningar. Ordets andra del (efterleden) talar om vad i naturen det handlar om: tjåhkkå är ett berg, buollda är en sluttning, jávrre är en sjö och jåhkå är en större fors eller å. Jag drar dessutom slutsatsen att ändelsen -sj har en förminskande betydelse: javrasj är en mindre jávrre (d.v.s. en tjärn) och jågåsj är en mindre jåhkå (d.v.s. en liten bäck).

Förleden ger sedan en ofta praktiskt målande beskrivning som säger något om landskapet. I boken får jag  till exempel veta att Nijrávbuollda är en sluttning med nedrasade stenar och att Vuojnestjåhkkå är berget med bra utsikt.

Dramatiska berg, dramatiska namn

Namnen ger alltså en hint om hur landskapet ser ut. Och från Vuojnestjåkkå har man verkligen bra utsikt, den är otroligt dramatisk. Bergen man ser därifrån har passande nog fått dramatiska namn: Ähpar betyder "vålnad efter mördat barn", och så bergskammen Bierikbakte, "det stupbranta galningsberget". Med sådana namn behöver man ju knappast hitta på historier om troll och vittror för att få de äventyrslystna att hålla sig kvar i dalen!

Vad är värt att namnge - och för vem?

Jag har någon gång hört att samerna generellt inte har några namn på fjälltopparna, helt enkelt för att de inte är viktiga. Men på kartan ser jag ju att det finns samiska namn även på toppar. Fast det verkar ofta vara sådana som är lite säregna och som därför kanske har fungerat som hjälp för att orientera sig - eller för att skrämmas?

De toppar som mest verkar intressanta som bestigningsobjekt för livströtta äventyrare har däremot bara svenska namn: Kantberget, Bucht-toppen, Sydtoppen, Nordtoppen, Vargtoppen ...

Jag ryser nästan när jag ser att det intill det stupbranta galningsberget finns något som heter Nilas kam. "Nila, Nila", tänker jag, "du borde ha lärt dig lite lulesamiska innan du klättrade upp!"


5 kommentarer:

  1. Det är kul onödigt vetande att Astrid Lindgren hämtade många av namnen till karaktärerna i Ronja Rövardotter från Lapplandskartan. "Ronja" är utskuret ur Juronjaure som är namnet på en sjö, och Astrid hämtade också Fjosokk och Labbas från samma karta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår Astrid Lindgren till fullo. Namnen i fjällen är verkligen fantasieggande!

      Radera
  2. Intressant inlägg - och bonusinfon i kommentaren ovan!

    SvaraRadera
  3. Jag har för övrigt en översättarvän som skrev sin masteruppsats om Grundstens bok Sarek - på fjälltur. Hon analyserade den tyska översättningen med fokus på termer och bildspråk. (Jag korrläste :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ellen, den uppsatsen vore superintressant att läsa! Kan du länka till den?

      Radera