Ångra inte att du har njutit, men kanske om du varit för arg

Varje sommar far jag och min familj norrut med bil från Stockholm för att hälsa på mina svärföräldrar som bor utanför Luleå. Det är en ganska dryg resa på så där en 95 mil. Vi brukar dela upp resan i två etapper men det blir ändå rätt långa dagsturer längs med vägarna i vårt långa land, både dit och hem. Jag har visserligen körkort men med åren har det blivit så att min man kör större delen av resan. Själv ägnar jag en stor del av bilresorna åt att fundera över ortsnamn – i min mening ett mycket spännande forskningsområde (se även vårt tidigare inlägg om Mellerud).

Jag studerar mönster, funderar över betydelser (”Tänk, i det här området verkar många av ortsnamnen sluta på -böle, undrar vad det betyder”), och förundras också över en del riktigt udda namn på framför allt små orter runtom i landet. Ett av de mest spännande efterleden är -ånger som finns i många orter i Ångermanland och Hälsingland. Och två av mina absoluta favoritorter är Njutånger och Harmånger. Alltid när vi passerar de vägskyltarna börjar jag fundera över betydelsen. Det låter ju så härligt kärvt, som att OM man skulle våga sig på att njuta lite då får man allt ångra sig efteråt. Och det är nog bäst att inte bli för arg för det får man ändå äta upp.

Men så roligt är det ju förstås inte. Det har jag kollat upp nu. Namnet -ånger i ortsnamn anger enligt svenskt ortnamnslexikon (via wikipedia) att ”orten ligger eller låg vid en havsvik, (viken kan ha uppgrundats av landhöjningen), som här kallas ånger eller anger. -ånger fungerar vanligen som efterled i namnet. Det kan också fungera som förled, som i landskapsnamnet Ångermanland. Efterledet -anger förekommer också i Norge, till exempel i ortnamnen Leikanger och Hardanger.”

Så nu vet ni det. Och jag med. Får se om jag kommer ihåg deta nästa gång jag passerar någon av dessa orter eller om jag återgår till mina egna tolkningar.